22 juli 2017

Tallinn del 1

Tidigt på tisdag morgon, närmare bestämt klockan 5(!), startade jag, Sebastian och hans bror Niklas iväg från Vasa till Helsingfors. Vår destination var hamnen och Viking-båtarna, som skulle ta oss över till Tallinn. Jag sov i princip hela vägen (HAHA) och färden gick lite väl snabbt.. Var framme vid Viking-terminalen två timmar före vi fick börja köra på båten. Men det är väl bättre än att behöva stressa! Fick åka med en lite annorlunda båt, Viking FSTR, som tog oss över till Estland på under två timmar. Strax före klockan 15 var vi i Tallinn. Började med att ta en sväng vid hamnområdet och kolla var vi skulle göra våra dryckesinköp följande dag. Sen orienterade vi oss de knappa fyra kilometrarna till vårt hotell, Aquamarine Pirita Hotel.

Inkvarterade oss i rummet, som verkligen imponerade på åtminstone mig! Vi hade bubbelpool i badrummet, och delvis havsutsikt. Dessutom måste jag säga att det nog var det mest prisvärda hotellrum jag nånsin bott i. Vi betalade nämligen bara 25€ per person! Kan varmt rekommendera hotellet om ni åker över till Tallinn. En bit utanför centrum var det ju, men i ett lugnt och bra område. Dessutom tog det inte många minuter att ta sig in till gamla stan. Vi tog taxi, och det kostade löjliga 6,50€ för de 3,5 kilometrarna vi åkte. Så inget att fundera på alltså!

Har tagit MASSOR av bilder under våra knappa två dagar i Tallinn, och kommer att dela in resan i tre inlägg. Här i första inlägget ska ni få se bilder av vårt mysiga hotell, och sen från vårt restaurangbesök på speciella och lite annorlunda medeltida restaurangen Olde Hansa i gamla stan.

Äntligen dags att få köra på båten!
Det bästa med vårt hotellrum - bubbelbadkar i badrummet!
Vi hade ett riktigt fräscht och uppiffat rum med högt till tak.
Nicki hade ett eget litet krypin i rummet också.
Hav i sikte från badrummet, om man kollade noga..
Här bodde vi!
Hamnen syntes hur bra som helst från gårdsplanen.
När vi kom in till stan vandrade vi omkring en stund. Satte oss sen ner på uteserveringen vid Beer House och tog varsin drink.
Beställde också in vitlöksbröd, som till vår stora förtjusning visade sig vara något som påminde om rostad Malaxlimpa med vitlökssmak. Väldigt gott!
Olde Hansa blev vårt restaurangval för kvällen.
Grabbarna drack honungsöl - ur krukor!
Min mat var annorlunda, men rätt god. Beställde Black Angus biff, som kom med lite speciella tillbehör.
Det fanns till och med ett medeltida liveband på plats!
En annorlunda smakupplevelse, minsann!

20 juli 2017

Att ta sig fram i Los Angeles

Nu är det ganska precis ett år sen jag rörde mig i Los Angeles, Kalifornien, och trots att jag flera gånger lovat att göra ett inlägg om hur man bäst tar sig fram där, har jag bara skjutit upp eller glömt bort det. Men nu så! Bättre sent än aldrig, brukar de ju säga.. Jag tänkte att det kanske är nån bloggläsare eller annars bara googlande svenskspråkig resenär som är nyfiken på hur man bäst tar sig fram i "The city of angels", och behöver min expertishjälp.

Jag var i Los Angeles i juli 2016, på semesterresa. Jag reste till största delen ensam, och vill nu dela med mig av mina bästa tips när det kommer till färdmedel. För ni anar inte hur stort LA egentligen är.. Till skillnad från t.ex. New York, där jag också spenderade några dagar under sommaren, fanns det inget logiskt sätt att ta sig fram i HELA Los Angeles. Just eftersom stället är så otroligt stort (1300 kvadratkilometer!) är det inte alltid helt lätt att veta hur man ska transportera sig från punkt a till punkt b enklast och framförallt billigast. De flesta som bor i LA har bil som de färdas med, och med så många som 4 miljoner invånare (nästan lika många som i hela Finland, haha!) kan ni gissa hur mycket trafik det finns i staden. Har aldrig någonsin i mitt liv varit med om att en sträcka på 25 kilometer tar 3 timmar att köra. Herregud, är nog det lindrigaste ordet jag har som beskrivning på trafiken därborta.

Nå, här kommer i varje fall mina bästa tips för att överleva i staden utan att helt tappa förståndet:

1. Ladda ner appen Citymapper. Hade ALDRIG klarat mig i Los Angeles utan den! Appen är väldigt enkel (och funkar i flera stora städer i hela världen): Du fyller bara i vart du ska, varifrån, och så får du en massa olika alternativ på hur du bäst tar dig från ett ställe till ett annat. Exempelvis om jag skulle ta mig från Venice Beach till Downtown Los Angeles så fyllde jag i det i appen medan jag hade tillgång till wifi på hotellet. Valde något av färdsätten, i detta fall buss, och satte igång. Sen kunde jag enkelt följa med hållplatser på bussen och hur länge det var tills jag skulle stiga av/byta, trots att appen inte längre hade wifi. Väldigt smidigt!

Googlad bild.

2. Hyr en bil. Om du bara har möjlighet: Skaffa hyrbil! Så mycket enklare att färdas när du inte behöver passa på bussar, metron, taxin osv. Framförallt tror jag nog det blir billigare i längden, om du/ni tänkt köra mycket. Som sagt, Los Angeles är stort, och vill du t.ex. ta dig från Hollywood till Santa Monica och därifrån till Disneyworld i Anaheim, så kommer du betydligt enklare undan om du har egen bil att glida runt med. Eller ja, stå i trafikstockning med... Vet faktiskt inte om jag skulle vara speciellt intresserad av att ensam köra omkring i LA, i och med att trafiken är ganska galen där. Men med sällskap kunde ju nån annan åtminstone agera skyltläsare!

3. Använd dig av lokaltrafik. Vet att det är enkelt att falla i "taxifällan" och alltid ta sig från punkt a till punkt b med hjälp av taxi. Men använder du den strategin i Los Angeles blir du nog ganska fort ruinerad. Bara att ta sig från flygfältet till Hollywood är t.ex. 15-20 kilometer, och tar flera timmar. Gissa vilken saftig taxisumma det landar på... Som jag redan nämnde så finns det inget logiskt system att ta sig genom hela LA, och då syftar jag på t.ex. en metro som tar dig till och från varje stadsdel. Jag provade på att åka metro några gånger, men skulle absolut inte våga mig på att försöka orientera mig från ena sidan av stan till den andra. Innebär en heeel del byten, och då gäller det verkligen att ha koll! Bussar finns det gott om, och dem undvek jag nog till att börja med, tills jag inte hade något annat val. Men med hjälp av Citymapper var det ändå relativt lätt att veta vilken hållplats man skulle gå till och i vilken riktning man skulle åka med bussen (det fanns säkert 100 olika bussar att välja mellan). 

Ett praktexempel på att det löns att åka buss i stället för taxi: När jag åkte från Downtown Los Angeles for jag via flygfältet till Venice Beach med  buss och Supershuttle-taxi. Det kostade mig ungefär 30 dollar. När jag nästa dag tog bussen från Venice tillbaks till Downtown kostade det 1,75. Sjukt! Så det gäller nog bara att lita på sig själv och framförallt våga prova på lokaltrafik.


4. Supershuttle till och från LAX. Det finns ett företag som heter Super Shuttle, som jag använde mig av både i New York och Los Angeles. De har blå minivans som de kör runt med, till och från flygplatsen. Enklast bokar man via nätet, men det går också att boka vid flygfältet. Dock får man kanske vara beredd på att vänta en stund i så fall.. Detta färdmedel är relativt billigt, runt 15-20 dollar trots att sträckorna kan bli rätt långa. Och så är det ju enkelt: Du säger bara vart du ska, eller varifrån om du ska tillbaks till flygfältet, du bokas in på en specifik shuttle, och betalar sen för den sträckan. Fördelen är att du åker från punkt a till punkt b utan större bekymmer, medan nackdelen är att det också ofta är andra med, alltså kan du behöva åka omvägar förrän du kommer till din destination. Använde mig av den metoden i början av min Los Angeles-vistelse, att jag alltid for via flygfältet, för att kunna ta en shuttlebus till min nästa destination. Lite råddigt och för det mesta en omväg, men åtminstone var det enkelt..

5. Ha tålamod! Har inget mer att säga på den punkten än att du behöver ett stort knippe tålamod med trafiken och färdsätten i Los Angeles! Om du tror att du ska förflytta dig en 5 kilometers sträcka på 5-10 minuter som i dina hemtrakter får du nog tänka om. Räkna med minst en timme! Speciellt under vissa tidpunkter på dygnet är det väldigt svårt att ta sig fram. Rusningstid är en mardröm, så undvik att sitta i bil då.. 

Och det var mina fem bästa Los Angeles-tips. Hoppas nån åtminstone kan få nytta av dem!

19 juli 2017

Iväg till de evigt gröna ängarna

För exakt en vecka sen fick jag sorgliga nyheter, när Nina meddelade att "min" sköthäst Elli hade gått bort i kolik. Damen var visserligen hela 25 år, men ändå kom nyheten som en chock för mig. I nästan femton år hade jag suddat på längs vägarna och på ridbanorna tillsammans med henne. Hon började sin karriär i Nykarleby som ridskolehäst vid NURK. På den tiden var jag inte särskilt förtjust i henne, i och med att hon var väldigt oberäknelig och hade ett hiskeligt temperament. När Nina köpte Elli 2005 övergick jag rätt fort från att ha ridit gamla finnhäst/connemaradamen Billy till denna guldfärgade skönhet. Till att börja med tränade och tävlade vi väldigt mycket, både hoppning, fälttävlan och dressyr. Däremellan var vi ute i terräng och galopperade bort timmarna. När jag var som allra aktivast red jag 4-5 gånger i veckan, varav 1-2 ridpass var träning eller ridlektion.

Hösten 2009 var vi ute i terräng, och plötsligt började Elli halta och jag fick hoppa av och leda henne hem. Det var början på hennes sjukdom, som låg i hovarna. Vi vet väl ännu i denna dag inte riktigt var det började, men misstänker att hon haft fång som försvagat fötternas struktur. Vi försökte hålla upp träningen och tävlandet, men damen blev sig aldrig riktigt lik igen. Hennes fart och fläng byttes ut mot suckar och stönar och ömmande hovar under ridturerna. Våren 2010 slutade jag rida för instruktör, och efter det var Elli och jag mer eller mindre "on our own" ute på vägarna. Under åren har antalet riddagar per månad minskat drastiskt, av flera orsaker. Jag flyttade hemifrån, och hade inte längre två kilometer på cykel till stallet. Sen kom mina ryggproblem 2012, som ställde till väldigt mycket, och begränsade mitt ridande.

De senaste åren har jag varit ute med tanten kanske bara 1-2 gånger per månad. Och som den där förbenade hästen har testat mitt tålamod, alltså! Så envis, och alltid beredd att göra nästan vadsomhelst för att få sin vilja igenom. Lyckligtvis är jag minst lika envis, och efter att ha bråkat med varandra en stund så brukade jag nog för det mesta få sista ordet. På något konstigt vis hade hon alltid smält mitt hjärta innan vi var tillbaks i stallet. Tanten Surtant, som jag brukade kalla henne. Min älskade, älskade envisa Ellipellipäronboll, med de snällaste ögonen och de mjukaste hals-kramarna. Vet inte hur många timmar jag spenderat på ryggen hennes, tittande på de bästa öronen. Hur många kilometer vi nött längs Forsbyvägarna i Nykarleby. Alla världens problem blev genast så mycket mindre bara genom att lunka omkring i lugn och ro med henne. Vet inte hur många gånger jag gråtit, skrattat, varit rädd, ledsen, nervös, arg på den där ryggen. Men det har alltid känts bättre efteråt. Den bästa terapin en människa kan få är på ryggen av en häst, vågar jag påstå!

Och nu är hon borta. Det känns så konstigt, så tomt. Som om jag inte riktigt vet hur jag ska gå vidare med livet. Hon var ju en så stor del av mitt liv i så många år. Vill inte ens tänka tanken hur det kommer kännas när jag ska åka till stallet nästa gång, för att hälsa på, eller för att hämta hem mina saker. Vem är jag utan en ridhjälm på huvudet, egentligen? Trots att jag inte varit aktiv på många, många år, så finns det alltid där. Det sitter i ryggmärgen, det rör sig i blodet. Once a hästtjej, always a hästtjej. Oavsett vart livet för en.

Hoppas du har det bättre nu Elli, tillsammans med Billy på de evigt gröna ängarna. Du fattas mig <3

18 juli 2017

Djuphamn

I lördags, efter att sambons släkt haft släktträff på Kimo UF hela dagen, styrde vi kosan ut till Långön och mina föräldrars villa. På söndag hade det utlovats vackert väder, och vår plan för dagen var att båta iväg till det vackra naturskyddsområdet Djuphamn långt ut i Nykarleby skärgård. Lite blåsigt var det, men väl framme hade vi tack och lov ganska lä! Många år sen jag besökt stället senast, men lika vackert var det som jag kom ihåg. Fast kanske inte lika kämpigt att ta sig dit som i min barndom.. Då hade jag trauma för att åka genom Furuskärssundet med sina många stenar och grund. Jag fick nämligen agera stenspanare längst fram i båten, och det var inte bara en gång jag i panik ropade åt pappa att han fort måste väja åt ena eller andra hållet. Nå, den här gången lade vi mamma fram i båten och lyckligtvis har det muddrats och förbättrats rätt mycket sen jag var liten, så inte många stenar i sikte.

Vi spenderade några timmar ute till havs, vandrande på de fina klipporna, solande och med picknicklunch på stranden. En riktigt skön dag, som kändes i både knopp och kropp efteråt!

Perfekt dag!

Gåvoönskemål

Vi har ganska nyligen skickat iväg inbjudningskorten till vårt förlovningskalas åt dem det berör. Vi safe:ade och satte en kontonummer och önskade oss resepengar i stället för gåvor. Tråkigt, tycker säkert någon, men för mig som redan äger så mycket olika porslinsgrejer att det inte ens ryms i vitrinskåpet längre, så är det ett bättre sätt att få användning för sina gåvor. Med pengarna kan vi både komplettera de serviser vi påbörjat, och köpa något nytt om det så behövs. Av någon underlig anledning brukar man ju få porslin och "hemgrejer" när man blir uppvaktad för förlovning..

Fast i första hand går pengarna alltså till en resa vi ska göra nu i höst. Men ifall det blir resepengar över, så har jag tänkt komplettera min (vår..) porslinssamling med dessa:


Marimekko's Oiva Siirtolapuutarha-serveringsskål.
 Fler Siirtolapuutarha-assietter (har 4 st).
 Siirtolapuutarha-muggar.
 Fler Iittala Kastehelmi-glasassietter (har 3 st).
Fler Kastehelmi-glas (har 6 st).
Fler Iittala Ultima Thule-dessertskålar (har 4 st).

Som ni kanske förstår har jag en hel del olika serviser jag samlat på mig genom åren. Därför undanbad vi oss också gåvor, för att jag vet att det oftast är just porslin man får i förlovningspresent. Borde kanske fotografera innehållet i mitt vitrinskåp åt er nån gång, så får ni se vilken röra som finns där! Vilken tur att jag älskar att duka med fint porslin, och gärna gör det när tillfälle ges. Och det är ju absolut ingen dålig sak att ha många olika varianter att välja mellan när man väl ställer till med något och ska ha fram finporslinet. Tvärtemot är det ju bara positivt att kunna variera sig! Sen ska ni inte fråga Sebastian vad han tycker om allt mitt porslin... hehe.