18 januari 2017

Det tråkiga livet

För det mesta blir det ju så att man på sociala medier bara skriver om eller sätter upp bilder på det som är positivt och roligt och spännande, ni vet "glansbildslivet". Men för mig, och säkert för många andra där ute, existerar ju den där gråa, trista vardagen också, och ibland gör den sig plågsamt påmind. Just nu har jag lite "lejdon" på min vardag (vet inte om detta är ett januari-fenomen, har nämligen för mig att jag skrev nåt liknande förra året också!?). Ni vet, jag jobbar, vilar på soffan, tillverkar eller värmer mat, gör nån slags kvällsaktivitet, tittar tv och går sen och lägger mig. På helgerna händer det sällan något väldigt spännande, och det känns liksom som om den där livsgnistan skulle behöva eldas igång lite igen. Och visst, det hör väl till att vardagen är lite grå och trist ibland, det är väl därför det heter vardag...

Vilken tur då att jag (oftast) funkar så att jag genast blir på lite bättre humör när jag har något att se framemot. Som t.ex. en resa, träff med en kompis, ett gemensamt träningspass... Ni fattar. Igår kväll var jag lite deppig och nere, och var och yttrade mig åt sambon att "ja har så tråkit liv!". Men den karln är minsann inte fantasilös han, nej, då utbrast han nästan genast "men vi far på kryssning i häljin tå!". Sagt och gjort, nu har vi bokat en kryssning Åbo-Stockholm-Åbo fredag-lördag med Viking Grace. God mat, en natt hemifrån och bara tumistid att fördriva. En liten avstickare i vardagen, så att säga.

Och jag känner redan att jag är på lite bättre humör. Inte ens dammsugningen efter jobbet idag smakade så trä som den annars skulle ha gjort. Och det gör inte ens nåt att jag måste värma gårdagens pastalåda eller släpa mig till gymmet i kväll. För det behövs ju egentligen så lite för att pigga upp det gråa, trista livet vi lever. Sen tror jag att det är bra att vi vågar berätta om det också. För alla vet ju, att livet verkligen inte är nån glansbild. Sällan är verkligheten så slipad som den ser ut på Instagram.

//Lyckan är ett nystädat hem//
//Årets första tulpanbukett//

17 januari 2017

Saker du kanske inte visste om mig

Nu som då brukar jag göra "saker du inte visste om mig"-listor här på bloggen. En av dem återfinns t.ex. här, en annan här och en tredje här. Idag tyckte jag det skulle vara en passlig dag att avslöja lite mera om mig själv, så nu har jag tänkt så det knakar och listat några saker ni troligen inte vet om mig från förr.

1. Jag har väldigt bra immunförsvar. Igenom hela min högstadie- och lågstadietid tror jag att jag var hemma från skolan på grund av sjukdom ungefär fem gånger. I Yrkes var det kanske två-tre dagar på 3 år. Sen i BI började jag plötsligt bli sjuk, mycket och ofta, och samma visa när jag började jobba på dagis i Oravais. Visade sig senare att båda husen var fuktskadade, och stängdes pga det... Nu sen jag började jobba i Kimo (hösten 2015) har jag varit hemma från jobbet två gånger. Och då jobbar jag alltså på dagis, den värsta smittplatsen i universum!

2. Jag tittar väldigt sällan på tv. När jag bodde ensam skulle jag överhuvudtaget inte ha behövt en tv, om det inte var så att jag kopplar i datorn och använder tv-skärmen att se på serier eller film. Sen jag flyttade ihop med Sebastian har jag dock fått ändra lite på mina tv-vanor, i och med att han är en sån som alltid ska ha på tv:n i bakgrunden.. Ja jösses, har ju till och med gått med på att ha en tv i sovrummet!

3. Jag är ingen freestylare när det kommer till matlagning eller bakning. Trots att jag är utbildad bagare och tycker väldigt mycket om att laga mat, så använder jag nästan alltid recept när jag tillreder något i köket. Visst, mina allra vanligaste maträtter behöver jag inget recept till, men skulle t.ex. aldrig komma på att provbaka bröd utan att använda ens något slags grundrecept. Beundrar verkligen dem som hittar på helt från grunden!

4. Jag vänder mig i sängen ungefär femtio gånger under en natt. Vaknar aldrig som jag somnat, och ligger inte kvar i samma position speciellt länge medans jag sover. Hur jag kan veta det? Jo, för att jag för det mesta vaknar när jag behöver svänga mig...

5. Matematik har alltid varit mitt sämsta ämne i skolan. Multiplikationstabellerna kunde jag för att jag har ett superbra sifferminne (ironiskt, eller hur?), men förståelsen för allt annat har jag nog missat när Gud delade ut matematik-hjärnceller vid födseln. Beviset på mina värdelösa matematikkunskaper är t.ex. att jag blev underkänd i studentskrivningarna i matematik på första försöket. Hade ynka 4 poäng... Efter att ha tränat med mosters man hela vintern lyckades jag skrapa ihop till 25 poäng på vårens skrivningar, och fick därmed ett C i mitt studentbetyg.

16 januari 2017

Once upon a time...

... såg jag ut ungefär såhär...
 ... och vi hade Årets Konditor i Yrkes och jag tillverkade allt det här. Ganska dåoli om ja sjölv får säg!

Repeat my words

Vissa dagar ligger den tätt omkring mig, den där känslan av att det bara är jag i hela vida världen som aldrig går framåt i livet. Som en tjock ångest kan den packa på bröstet vissa kvällar, när jag tänker på hur gammal jag är, och vart jag kommit i mitt liv. Visst, jag har tre examen, bostad, sambo och jobb. Jag är på inget vis olycklig med mina val, eller var jag står just nu i livet. Men det känns ändå som om något fattas.

Sen jag gick ut yrkesskolan har jag väntat på att livet ska börja. Nån av er kanske minns ett inlägg jag skrev om precis samma ämne för ungefär ett och ett halvt år sen. Den där samma känslan har jag nu, fast tio gånger starkare. Det senaste året har jag ju visserligen hunnit bryta upp ett sex år långt förhållande och inleda ett nytt, så att förvänta mig att jag skulle kunna plocka upp tråden där jag lade ner den är väl att ta i lite. Eller åtminstone om man frågar samhället. Själv har jag varit redo att skaffa barn sen jag var tjugo ungefär, och drömt om både bröllop och husbygge långt före det... Men det fattar jag väl själv, att som läget ser ut precis just nu har jag inte riktigt möjlighet att verkställa nån av mina framtidsdrömmar. Vem förlovar eller gifter sig när man varit tillsammans under ett år? Vem köper ett hus när partnern nyss köpt lägenhet? Vem skaffar barn när man inte har fast tjänst? Ja ni fattar nog jargongen.. Och det gör mig så oerhört frustrerad. Jag är på alla vis redo att ta nästa steg i livet, vilken stig det nu än är, men det känns som om folk förväntar sig att jag bara ska vänta. Och det är det värsta jag vet, att vänta. Planlös, stampande på stället, väntande på "rätt läge" eller vad ni nu vill kalla det.

Det jag skrev då i augusti 2015, kan jag fortfarande skriva under. Det känns som om det är min tur att gå vidare nu, att glädjas över livet och att vara lycklig med tillvaron. Jag är så innerligt trött på att stå här och se på alla andras lycka. Visst gläds jag med mina nära och kära när de tar nästa steg i livet, men det påminner mig bara om hur "misslyckad" jag själv är.

15 januari 2017

Om ännu en helg som passerade

Förutom att vi varit på en söndagsutflykt som heter duga denna helg, så har vi också hunnit med en hel del annat. När jag kom hem från jobbet på fredag började jag med att gå ut på en femtio minuters promenad. Skön start på helgen! Tog en snabbdusch, vände ihop en sallad och några dippar, och så hoppade vi i bilen och kurvade iväg till svärföräldrarna i Kimo. Där nalkades det middag, och en väldigt efterlängtad sådan.. Vi gjorde nämligen egna nuggets igen! Hade också massa annat gott, t.ex. lökringar, mozzarellasticks, nudlar med wookgrönsaker... Mums alltså! Dessutom hade jag haft skåprensning och vänt ihop en pepparkaksglass till efterätt. Spelade en runda kort innan vi åkte hem för kvällen.

Yummie!

På lördag drog vi en riktig sovmorgon, och sambon fick nästan släpa mig upp ur sängen klockan elva. Åt lite frukost och bilade sen iväg till Kimo igen, denna gång för att mecka på min bil. Oljebyte stod på schemat! Och det gick ju fint, med en leftovers-matpaus däremellan, när Niklas också kom hem en sväng. På kvällen var vi bjudna på kalas till min syster, som blev hela 22 år gammal. Det bjöds på smörgåstårta om umgänge. Vi stannade kvar en bra stund efter att resten av gästerna åkt iväg, och åt lite av den hemliga smörgåstårtan och kollade film. Tänkte få en smärre chock när termometern visade på -13 grader när vi satte oss i bilen!

Har pimpat sänggaveln lite, som ni kanske ser..
 Alltid lika skönt med sprillans nya lakan!
 Tog bort det sista av julen, nämligen julbelysningen.

Och idag vet ni ju ganska långt vad vi haft på gång. När vi kom hem kollade sambon några avsnitt Farmen medan jag bloggade. Sen höll vi vårt löfte och släpade våra slappa muskler till gymmet. Jag hade mina nya träningstights, så träningen gick som på räls! Nu är det skönt att slappa i soffan en stund efter bastun, med en skål persikokvarg och ett stort vattenglas. Gissar att jag kommer sova som en prinsessa inatt... 

Ett söndagsäventyr

Söndagen till ära drog vi på oss våra varmaste kläder, packade väskorna och hoppade i bilen och for iväg mot Vasa. Mötte upp med Bastis lillebror Niklas och körde "langt åt hällviti" ut i Vasa skärgård, och närmare bestämt Vistan, nånstans nära Norra Vallgrund. Kändes nog verkligen som om vi var ute på vischan.. Vädret var lagom kallt och väldigt vackert, och vi tog vårt pick och pack och traskade/sparkade ut på isen. Så fann jag mig då återigen görandes något jag aldrig trott jag frivilligt skulle göra... nämligen pilka fisk! Vi satt ute på isen i några timmar, men tyvärr blev dagens fisksaldo endast tre abborrar. Om vi hade tävlat så var jag vinnaren i båda klasserna, mängd och storlek, i och med att jag fick både en stor och en liten fisk. Niklas fick den tredje, och Basti blev tyvärr utan.. Drack lite kaffe/Oboy, åt smörgåsar och grillade korv. En riktigt skön dag ute i solskenet! Avslutade dagen med att hämta varsin pizza från Dallas på vägen hem. Var så friskluftsförgiftad att jag sov halva vägen hem från Vasa, haha!

 Lillfirren min!
 Och den här baddaren drog jag faktiskt också upp! Uppskattad vikt ca 500-600 g. Men vågade inte hålla i den själv..

14 januari 2017

Laxpaj

Nu tänkte jag vara riktigt fantasilös och bjuda på ännu ett pajrecept. Inte för att det är så att jag äter paj dagarna i ända, utan kanske mest för att jag råkade vända ihop en riktigt, riktigt god paj häromdagen, som förtjänar en plats i bloggarkivet. Låtom oss kalla den laxpaj, för enkelhetens skull. Pajen kom till för att jag hade en bit varmrökt lax som jag tagit upp ur frysen, och inte hade nån bättre användning för. Dessutom skulle vi ha personalmöte på jobbet kvällen därpå, så jag tyckte att det var ett bättre alternativ än att bjuda på något sött. En riktigt matig och god paj, som försvann i ett huj...


Botten:
- 150 g smör
- 2 dl grahamsmjöl
- 1 dl vetemjöl
- 2 msk vatten

Fyllning: 
- Varmrökt lax, cirka 400 g
- ½ burk soltorkade tomater
- 1 näve färsk spenat
- En bit purjolök
- ½ bit Fetaost (Apetina)

Äggstanning:
- 3 dl grädde (matlagnings + visp)
- 3 ägg
- Citronpeppar, torkad dill
- 2 dl riven ost

> Förgrädda bottnen i 200 grader, ca 10 minuter
> Blanda ihop fyllningen och strö över pajbottnen
> Blanda ihop äggstanningen och häll över fyllningen
> Grädda i 200 grader 30-40 minuter, tills pajen stelnat

12 januari 2017

Tiden som aldrig räcker till

Är det inte konstigt så säg, att när vardagen kommer emot så försvinner också tiden och lusten att blogga. Vet inte hur många "och så gjorde jag det och sen for jag dit och sen tänkte jag..."-inlägg den här bloggen innehåller. Alltför många, gissar jag. Ni kanske märkt att min blogg inte längre är vad den en gång var, och det är ett medvetet val. Vissa dagar tänker jag att äh, nu skiter jag i det här, ingen orkar ändå läsa vad jag håller på med om dagarna. Men sen slår tanken alltid mig att det är en sån bra dokumentationsplattform för mig själv, att jag ogärna vill sluta blogga. Förut kanske min blogg fungerade mer som min dagbok, idag är det kanske mest så jag ska minnas vad som hänt, och så människorna i min närhet ska veta vad jag sysslar med eller funderar på. Jaja, några tankar om mitt bloggande så här en helt vanlig torsdag kväll.

Jag har både återvänt till jobbet och till "vanliga matrutiner", så att säga. C9:ans sista dag var i måndags, och även om jag var lite besviken på resultatet (ni vet, man kan alltid prestera bättre...) så får jag definitiv vara nöjd. Inte bara över de 5,1 kilon jag tappade under mina nio dagar på kur, men också över att jag nu tänker helt annorlunda när det kommer till ätande. Åtminstone än så länge... Försöker att inte stoppa i mig allt som kommer i min väg, och det får mig definitivt att må bättre i slutet av dagen. Äter mindre portioner på jobbet. Undviker socker och vitt mjöl så långt det går. Och försöker motionera lite mera än jag gjort det senaste året.

Där ute är det storm för andra dagen i rad, och jag har faktiskt tänkt plocka ner julbelysningen idag. Annat intressant på programmet är väl att vika in de nytvättade lakanen i skåpet och åka till Härmä för att handla. Sen inte så mycket, och så är det fredag och helg imorgon. Återvänder till uttrycket "he e bara måndagar å fridagar". Sånt, en helt vanlig torsdag. Återkommer när jag har något intressantare att komma med igen...

8 januari 2017

Back to work

En skön ledig söndag bakom. Steg upp vid elvatiden och började sedvanligt med en morgonsmoothie. Sen hoppade jag i ytterkläderna och mötte upp Madde för en promenad i det sköna vädret. Tyvärr ingen sol idag, men temperaturen var desto bättre. Vi lät munnarna gå i takt med fötterna, och plötsligt hade vi avverkat 10,5 kilometer på strax under två timmar. Skönt med en varm dusch på det.. Sambon hämtade upp mig och vi for till Kimo för att dona en stund. Väl hemma igen fixade vi dagens lunch/middag, som blev (kall) varmrökt lax med ugnsrotfrukter- och grönsaker. Mycket smarrigt, men märktes nog verkligen att jag inte haft nåt salt i maten de senaste åtta dagarna, jag blev nämligen väldigt illamående efteråt... Borde kanske ha tänkt på det lite tidigare, att saltad fisk inte var nån bra idé! Menmen, sådee vart e no.

Sen passade jag på att studera lite medan jag vilade på maten. Efter det hände nåt som jag tjatat om i över ett halvår, och som jag nästan trodde att aldrig skulle gå av stapeln... Basti följde med mig till gymmet!!! Där körde vi på då i strax över en timme. Lagom slut i överkroppen nu.. Bastun var varm när vi kom hem, och nu sitter vi i varsin ända av soffan och har ätit/druckit lite kvällsmål. Ska strax söka mig i säng så jag orkar till jobbet igen imorgon.
Snart ere våårin hööni!

Satte upp vita gardiner i sovrummet och bytte till vanligt sängtäcke och kuddar. Fortfarande lite ovant, men det blev ju ljusare åtminstone! Nu ska jag bara försöka få upp nån slags mysbelysning...

7 januari 2017

Lately

Just nu njuter jag av mina sista lediga dagar innan jobbet kallar igen på måndag. Har hunnit med en hel del, men ändå inte så mycket, de senaste dagarna. Varit på många promenader, gått på Vaasa Day Spa, lunchat tillsammans med Hanna, gjort en liten roadtrip till Jeppis och Larsmo för att hämta upp några loppisfynd, städat ut det mesta av julen, fredagsmyst hos svärföräldrarna och så ganska mycket sofftid på det. Börjar känna mig relativt utvilad och redo att återgå till arbetslivet. Och det är väl på bästa vis, när semestern gör en utvilad och taggad för nya utmaningar!

Min C9-kur går fortsättningsvis bra, om än dagens siffror på vågen gjorde mitt smått besviken. Har nog fortfarande många, många kilo att kämpa bort innan jag känner mig i form och redo att visa mig bland folk i mindre kläder än mjukisbyxor och huppari.. Men jag är åtminstone på väg åt rätt håll, dvs. neråt, så det är väl bara att fortsätta kämpa! På måndagen är det sista dagen med C9 och efter det är det hälsosammare mat, mindre portioner, betydligt mer motion och mindre godsaker som gäller. Just nu känns det absolut inte svårt alls att uppnå, men vet att sen när jag är "fri" igen så får jag nog jobba en hel del med min motivation och självdisciplin...

Igår åkte julgranen ut här i gården, och även om jag inte hade tänkt städa bort resten på åtminstone en vecka (brukar hur bra som helst hålla mig till tjugondag knut) så åkte nog det mesta igår kväll och idag.. Allt blev bara så konstigt här efter att julgranen försvann. För det första blev det så ljust och rymligt, och för det andra så kändes alla tomtar och allt rött bara.. för mycket på nåt vis. Så idag har jag bytt gardiner och kuddfodral och tagit bort allt julpynt förutom julbelysningen (med undantag för sovrummet där jag faktiskt rev ner tro, hopp och kärlek när jag bytte gardiner). Nu blev det mycket vitt och grått här i stället, "vinterbonat" som jag brukar kalla det. Då är det bara att vänta till påsk då så får man ösa på med pasteller, ta in tulpaner och vänta på vår och sen sommar.. Längtar redan! Beställde nyss lite vårigare kuddfodral från H&M Home för att höja vårfeelisen. Jaja. Annars inte mycket denna lördag kväll!

 Så här kan jag allt som oftast se ut när jag ligger i soffan...
... och sambon så här, när han är missnöjd över sin frisyr efter duschen.
 Vi har haft så otroligt vackert vinterväder hittills i år!
 Syrran och jag red ut på en iskall barbackatur med hästarna i -20 grader i onsdags.
 Pink drink.
 Nöjd och glad efter det otroligt sköna besöket till Vaasa Day Spa, där jag började med ryggmassage och avslutade med ansiktsbehandling.
 Hanna och jag lunchade på Raawka. En ny upplevelse för mig, och en väldigt positiv sådan!
 Sista bilderna av granen...
... som var ett barrande helvete och nu är ett minne blott.
 Sista julpynten, som åkte ut ungefär exakt tjugofem minuter efter att denna bild blev tagen.
Dagens supersmarriga lunch/middag C9-style: Kycklingfärsburgare med batatfranska. Yummie!

5 januari 2017

Kallt, me-day och årets första resa bokad

Hej på er i kylan! Här njuter jag för fulla muggar av mina sista lediga dagar. Ute snöar det, som kontrast till de senaste soliga, vackra dagarna. Men fortfarande kallt, brr.. Idag ska jag bilande till Vasa, för att använda min julklapp av sambon - ett presentkort till Vaasa Day Spa. Massage och ansiktsbehandling känns precis rätt idag! Efteråt ska jag träffa Hanna, som jag inte sett på vad som känns som år och dagar. Träning och ett besök till Härmä Halpa Halli i kväll, och så var en till dag "på stickon".

Idag har jag också bokat årets första resa. På sportlovet, som sedvanligt infaller vecka 9, ska jag spendera några dagar i engelska York på besök hos min käraste Tees och hennes lilla familj. Spännande! Kändes verkligen konstigt att söka flyg- och tågbiljetter och googla flygfältskartor.. Har inte gjort det sen förra våren, när jag febrilt planerade inför min USA-resa. Men det fick åtminstone hjärtat att klappa till en extra gång, så något bra ligger det väl i det! 

Nu ska jag dra en plattång genom håret och hoppa i jeansen, som jag inte använt på flera veckor. Åtminstone borde de passa lite bättre nu, gissar att jag ligger på -5 eller 6 kilo på den femte dagen av C9. Imorgon är det vägningsdag igen, så då lär det ju visa sig. Feeling good!

Dagens smarriga frukost:
Smoothiebowl med kokosdryck, Forever's vaniljpulver, fibermix, spenat, hallon och mango, toppat med ½ banan och några hallon. Yummie!

3 januari 2017

Rapport från sjukstugan

Ett snabbt hej från sjukstugan! Lyckligtvis är det inte jag som är sjuk, utan min sambo. Igår och idag har han varit hemma från jobbet med förkylning och lite feber. Men ni vet ju hur det är när karlar är sjuka... 37,2 graders feber är ju tydligen lika med dödssjuka. Så jag har fått pajja på huvudet, köpa värkmedicin och passa upp. Själv har jag försökt ta bort tankarna från att jag dietar, och hittat på ett och annat. T.ex. dansat sedvanlig måndagszumba (ingen bra idé utan mat i kroppen!), haft Twilight-maraton (en film kvar!), gått på långpromenad tillsammans med Louise (i världens härligaste vinterväder!) samt haft tjejträff med Tjängan (och klarat att äta endast morot och gurka med dipp medan de andra åt ostbricka och kokosbollar!). Dagens bästa överraskning var i morse när jag steg på vågen och hade gått ner 4,3 kg på två dagar. Det är lika mycket som jag gick ner på hela C9 förra året! Hoppas det fortsätter på samma bana, så kanske inte det där 15 kg:s målet är så omöjligt att nå i alla fall.