30 december 2010

kära bloggläsare...

... även om jag inte vet om någon av er finns kvar här pga mina dåliga uppdateringar, tänker jag ändå informera er om detta:
från och med det nya året tänker jag börja vara aktiv här på bloggen igen. eftersom jag tänker skippa bilddagboken (eller i alla fall försöka) så kommer ni antagligen också att börja se bilder här, de få jag får klickat med min usla lilla kamera. det första jag tänker börja med är en remake, eftersom jag inte riktigt känner mig som någon rosa-mönster-tjej längre. det har jag egentligen aldrig gjort, om jag ska vara helt ärlig.
jag har också tänkt summera mitt år 2010 i ett inlägg, men eftersom jag är orolig att det ska bli alltför utdraget måste jag börja med att rista ner några få punkter som stöd. något annat vet jag inte om ni behöver veta, men håll ögonen öppna, jag är på gång! i alla fall försöker jag intala mig själv det...
och ja förresten, vad tycker ni, ska jag hålla mig till "standardsvenska", eller kan jag skriva på dialekt?

21 december 2010

enough

nu får det vara nog med rubriker, tråkiga blogginlägg och onödiga försök att verka intressant. jag lägger officiellt ner min blogg i några dagar, antagligen över jul, för att samla inspiration och ork att börja med nya tag.
då lovar jag att det blir mer dagliga uppdateringar och inte bara mina innersta funderingar. jag menar ändå inte att jag kommer börja blogga fem gånger om dagen och lägga upp bilder på vad jag haft på mig osv., och jag kommer fortsättningsvis att skriva ner mina innersta tankar, dock kanske inte i riktigt lika stor utsträckning som tidigare. tills dess får jag önska er, om det över huvudtaget finns några bloggläsare kvar, en riktigt god jul och ett gott nytt år!

14 december 2010

23: something that makes you cry

jag märkte just att jag hade hoppat över en rubrik, som egentligen skulle vara nr 22, nämligen "something that upsets you". men tänk vad det passar sig, att både dagens rubrik och den borttappade passar in på vad jag nu kommer berätta er.

idag steg jag ivrigt upp och trampade iväg till jobbet. det var en vecka sen sist, så jag såg verkligen framemot att få göra något vettigt igen. det gick bra som vanligt, vi hade ganska mycket folk så jag behövde inte ens sitta och stirra i taket speciellt många gånger.
men sen hände något som verkligen drog ner på humöret, något som gör mig både upprörd och ledsen. det kom nämligen in en gubbe och berättade att vi hade gått i konkurs, och att uppsägningstiden är 14 dagar. det vill säga sista dagen jag ska i jobb i december, den 28., kommer också bli min allra sista dag på little brown bakery.
jag har trivts så otroligt bra där, eftersom jag fått göra saker jag tycker om och är duktig på: baka och hålla rent omkring mig, samt interagera med människor. egentligen känns det ganska dumt att jag sitter och surar och är ledsen över detta, många kan ju tyckas tänka att "det är ju bara ett jobb", och visst, det är det. men för mig har det betytt så mycket mera, eftersom jag fått utöva mitt yrke samtidigt som jag fått några hundralappar extra att leva på varje månad.
jag vet att rita har städjobb åt mig här i jakobstad och i larsmo om det kniper, och antagligen kommer jag också att ta emot det någon gång efter nyår. men jag hade nog mycket hellre behållt mitt nuvarande jobb. livet är allt bra orättvist ibland.

och det allra värsta är, att jag inte får krypa ner under täcket och gråta en skvätt nu heller, eftersom kalle tydligen hade bestämt sig för att bjuda halva killskaran hit för att spela kort. fantastiskt.

13 december 2010

22: something that makes you feel better

alltid när jag och kalle har bråkat, och det känns som värst, brukar jag försöka blicka framåt. jag brukar tänka, att bara vi klarar denhär helgen och alla dess motgångar, känns det bättre när vi får spendera lite quality-time tillsammans.
och när jag är arg på kalles oförstånd gentemot mitt "hat" mot alkohol-överkonsumering brukar jag tänka, att det är bara några år tills han lär sig empati. jag brukar försöka tänka framåt; när vi är färdiga i skolan och har fixat oss en bra grund att stå på kan vi skaffa familj och allt detdär, som jag så innerligt längtar efter.
samtidigt brukar jag också trösta mig själv med att jag själv också utvecklas och lär mig hela tiden, att det som gör mig arg nu kanske har "lossnat" tills nästa gång. det brukar också vara ett bra sätt att vända på slanten när det riktigt krisar till sig.
det brukar också kännas bättre när jag vänder ilskan bort från mig själv, men eftersom det varken är snällt eller speciellt omtänksamt, antar jag att jag borde sluta upp med det.
kort och gott, när allt känns lönlöst och omöjligt brukar jag prata eller skriva av mig, och blicka framåt. för det kan ju bara bli bättre! visst?

jullovet är här!

äntligen är första halvan av skolåret slut, och nu får jag i lugn och ro sätta mig ner och vänta på julgubben. egentligen skulle sista skoldagen vara på onsdag, då vi har tent i utvecklingspsykologi. men eftersom jag sitter med i kåren och vi ska ha möte nere i åbo den dagen, bestämde jag mig för att ta det på omtent i januari istället. och lika bra är väl det, eftersom jag inte på något vänster skulle ha haft tid eller ork att läsa så mycket som jag borde till denna vecka.
på tisdag och torsdag ska jag i jobb från halv 12 till 7, så det får dagarna att gå.
nästa vecka måste jag se hur det blir, ifall jag sticker till nykarleby för att vaxa golv med rita och det övriga fastighetsservice-gänget, eller om det blir först i mellandagarna.
som sagt är jag ju ledig ända till 10. januari, så vila hinner jag väl nog. dessutom har jag två observationsuppgifter att göra innan lovet är slut.

i fredast packade kalle och jag ihop sakerna och åkte till mitt "tredje hem", oravais. vi började med frisering; vi fick båda ny hårfärg och lite mer städad frilla. jag var jättenöjd med min chokladbrun-röda hårfärg och den efterlängtade halv-rakade högersidan. på kvällen styrde vi kosan mot vasa för att åka och se FKF:s julshow. det var mycket bra även i år, trots att jag blev lite besviken på valet av solister och sånger. dessutom fick jag åka hem med ett triumferande leende på läpparna, eftersom jag äntligen kände att jag hade kunnat hålla min ilska borta över onödiga, irriterande "saker".

på lördag steg jag upp tidigt och åkte iväg till tuuri tillsammans med familjen. kati och jag lunkade på i lugn takt, och hittade relativt fort allt det vi hade på våra listor. och även om jag inte hade tänkt köpa just något åt mig själv, var det nästan det ända jag kom hem med... speciellt filmavdelningen var svår för mig, men det borde inte ha varit något nyhet direkt.
på kvällen när jag kom mig tillbaka till kalle hann jag pusta ut några minuter innan det igen var dags att göra sig fin och sticka iväg. taxin hämtade oss, mig och kalle och hans mamma och pappa, och några andra förstås, och så åkte vi iväg till hällnäs UF-lokal på NNSB:s årliga "hjulfest".
stämningen var på topp, maten var supergod, programmet var underhållande, och jag vann till och med på lotteri! det roligaste med kvällen var nog att dansa till bandet, eftersom till och med kalle var ivrig att ta sig en svängom nu som då.
efter många om och men med omkullfallna människor, borttappade saker, lösa dörrar och överfull taxi kom vi oss äntligen hem runt klockan 3. en mycket lyckad afton!

och nu får jag känslan av att jag bara babblar om massa tråkiga saker som ingen ändå har någon nytta av att läsa, så jag tänker sluta. kalle kommer snart hem från skolan och då ska vi sticka till kusinerna i kyrkostrand för att fixa mat åt dem. sen blir det veckohandlas och ikväll antagligen filmtime.
skönt med jullov, måste jag då säga!

6 december 2010

21: another moment

jag vet att det är lite kliché-aktigt att säga att en av de stoltaste och bästa stunderna i mitt liv var när jag blev student. men för mig var det faktiskt så.
inte minst för att jag fick dubbelexamen; jag blev både bagare-konditor och student. det var tre år av möda bakom, jag hade lagt ner en hel del tid och energi på att komma mig så långt. och jag hade klarat det, med marginal dessutom.
men det är också en stund jag kommer minnas med tårar i ögonvrån, eftersom det var min sista dag i yrkes, den bästa skolan av dem alla. det går knappt en dag som jag inte saknar det stället, och det är ingen överdrift.
det fanns tider då linn och jag övervägde att börja på en ny utbildning, exempelvis bygg eller el, bara för att få gå tre år till. egentligen vet jag inte varför jag älskade den skolan så mycket, mest hade det väl kanske att göra med hela atmosfären, alla människor där.
men det var min stoltaste stund, en av de lyckligaste i mitt liv, när vi stod där uppe på scenen och blickade ut över ett hav på nästan 1000 personer. jag var nervös, men lycklig. när jag fick mössan på mig och såg harriets tårfyllda blick. när vi skulle försöka komma ihåg texten till "sjung om studentens lyckliga dag" så uppspelta som vi var. när vi skulle ta ett sista farväl, av båda klasserna. det var något av det värsta jag har tvingats göra, jag minns att jag intalade mig själv att i framtiden kommer jag ha en klass som jag tycker lika mycket om som min kombiklass. men jag visste nog redan då att det inte alls stämde, jag försökte bara lugna mig själv.
om jag fick göra om en sak i mitt liv så vore det den stunden, bara för att jag skulle ta vara på den bättre. dra in alla dofter, scanna över havet med glada människor. det var en av de bästa dagarna i mitt liv.

4 december 2010

20: this month

eftersom det är december, årets sista månad, är det naturligt att det är mycket på gång, i alla fall för mig.
i skolan har vi faktiskt haft det ganska lugnt på senaste tiden, och nu före jullovet är det nästan löjligt hur lite föreläsningar vi har. vi får jullov efter den 15.12., och tills dess kommer jag att spendera 5x90min på skolbänken. löjligt lite, tycker jag, men skönt, tillika.
även om jag varit lite sentänd med julklapparna i år, känner jag mig ändå inte riktigt stressad. för tillfället sitter jag och skriver upp en lista på vad som ska ges åt vem, vad jag ska handla i tuuri nästa helg, och så vidare. och kan ni tänka er, det går faktiskt riktigt bra! det ser nästan ut som om det inte kommer att bli en rekorddyr jul trots allts.

julfester ska vi ju förstås också hinna springa på. det börjar med skolans julfest nu på tisdag. dagen efter har vi julsitz, så det kommer ju också bli väldigt fartfyllt och roligt, antar jag. på fredag styr vi kosan mot vasa för att se FKF:s årliga julshow. åtminstone ifjol var det väldigt mysigt. på lördag blir det hällnäs-lokalen i all sin ära då NNSB ordnar julfest. det tror jag kommer bli en riktig höjdare! eller i alla fall är mina förväntningar upp i taket, när jag såg i vilket skick svärföräldrarna var ifjol när de kom hem. sen borde julfesterna vara avklarade...

jullovet kommer som sagt officiellt emot den 16, och sen är jag (hallelujah!) ledig till den 10. januari. skööönt! även om det nog innefattar en del inlämningsarbeten osv...
nu på måndag när det är självständighetsdag kommer jag traditionsenligt att åka hem till nykarleby och baka pepparkakor tillsammans med mamma och moster. degen är förstås godast!
på julafton kommer vi i år att spendera dagen hos kalles, och kvällen hemma hos mig. så lyder i alla fall planen. på juldagen fyller kusin heidi, så då blir det att styra kosan tillbaka till jeppis. på jul annandag är det enligt tradition julmiddag hos mommo & moffa, men får se hur det blir med det i år.
nyårsafton är något som jag väntar på en hel del, även om jag inte är riktigt är säker på hur det kommer spenderas. denna månad kommer i alla fall att vara full av händelser, och jag väntar med spänning på vad julgubben har med sig åt mig i år!

3 december 2010

19: something you regret

det finns många saker i mitt liv som jag mer eller mindre ångrar, men ni skulle nog bli uttråkade om jag rabblade upp dem alla. så därför har jag valt att dela med mig av dem som verkligen satt spår, både positiva och negativa.

det dummaste jag gjort i mitt liv tänker jag inte ens nämna här, men de som känner mig vet vad det är frågan om. det var när jag var ynka tretton år och inte visste bättre. det satte spår, både fysiska och psykiska, och skadade mitt självförtroende för många år framåt. om det fanns en möjlighet att gå tillbaka till mitt 13-åriga jag och banka lite vett i skallen, skulle jag inte tveka en minut. såhär i efterhand är jag glad att jag fick hjälp av en professionell. för visst, mina vänner hjälpte mig genom den största krisen, men om det inte hade varit för skolkuratorn johanna hade jag nog inte suttit här idag. det är jag rätt säker på.
därför har jag lovat mig själv att aldrig vara så dum och egoistisk igen, jag ryser bara vid tanken. men när hjärtat är för fullt av sår, vad gör man? tack och lov så "vaknade jag upp" i tid!

en av de bästa sakerna i mitt liv är någon som jag tyvärr förknippar med ånger och skuldkänslor. det handlar om när jag avslutade mitt tre år långa förhållande. och nej, jag har aldrig, förutom kanske någon enstaka, ensam minut, ångrat mitt val. det handlar bara om att jag ångrar hur det allt gick till.
jag var trött på livet som det var, jag orkade inte en minut till i samma, tråkiga banor. jag behövde något nytt, något spännande. och det var precis vad jag erbjöds, bara en handsträckning ifrån. jag vet nu, att det var orättvist av mig att göra som jag gjorde. jag borde ha klargjort att det inte var pga det nya, intressanta som jag lämnade allt. det var för att jag var trött på att få sitta och ruttna bort, jag fick inte vara mig själv.
och jag vet, att även om jag hade alternativet att göra på ett annat sätt, hade det inte fungerat. jag hade fortfarande suttit kvar i samma lera, för att mina skuldkänslor hade tagit kål på mig och jag hade krälat tillbaka, med svansen mellan benen.
så även om jag var en elak skitstövel som sårade något oerhört, är jag ändå rätt glad över vad jag gjorde. jag ångrar det, men jag skulle inte ändra på nåt. jag lärde mig den hårda vägen, att ibland krävs det smärta för att inse hur lycklig man egentligen kan bli.

1 december 2010

ofattbart

det går verkligen inte in i min hjärna att det redan hunnit bli den första december. jag menar, var det inte nyss nyår? satt jag inte nyss och skrev studenten? fick jag inte nyss min studentmössa och mitt betyg i handen? var inte kalle och jag nyss till turkiet? flyttade vi inte nyss till jakobstad? började jag inte nyss i ny skola? herregud, det är ju sjukt hur fort tiden går... snart är jag färdig barnträdgårdslärare, är gift, har två ungar och ett ståtligt hus, alternativt sitter på ålderdomshem och tänker tillbaka på denhär tiden. puuhh!

nu är det i alla fall en riktigt "vintrig" vinter, kan man ju lugnt säga. uppemot 15 grader på minus, massor med snö, och nästan omöjligt att vistas utomhus utan att halvt frysa av sig någon av kroppsdelarna. konstigt nog finner man sig ändå i det varje år, utan att klaga destomer även om temperaturen sjunker mot 30-strecket. det är konstigt hur mycket man sist och slutligen tål!
jag har börjat längta innerligt till julafton. nog för att jag gjort det ända sedan sommaren tog slut, men i alla fall... underligt nog så har jag inte alls på klart vad jag ska ge för julklappar åt vem, och börjar därför känna mig smått stressad. men som tur är jag helt ledig på fredag, och kan då i lugn och ro sätta mig ner och fundera, alternativt nätshoppa lite.
när det kommer till mina egna önskningar tyckte jag för bara några veckor sen att jag inte alls hade några särskilda "krav", men nu har det nog tillkommit något till listan nästan varje dag. det jag mest och högst önskar mig är nog ändå en didrikson-jacka, även om jag är rätt säker på att det är det ända jag verkligen inte kommer att få. men nåja, drömma kan man ju alltid!

18: your favourite birthday

eftersom det vore ganska tråkigt om jag sade att min favoritfödelsedag var när jag fyllde 18, väljer jag att inte berätta om den, även om det var mycket trevligt och givande. istället tänker jag berätta om min 15-årsdag, något som jag alltid ser tillbaka på med ett leende på läpparna.

det var en mulen dag i april när jag efter skoldagens slut traskade iväg på den traditionella vårmarknaden tillsammans med mina vänner. jag minns att jag mutade folk att köpa mig saker; godis, vårrullar, bälten, och ingen protesterade. grejen var bara den, att ingen av dem gav sakerna åt mig genast, utan skyllde på att de mycket gärna ville packa in dem också.
jag och min (dåtida) bästa kompis fixade skjuts hem till jutas, och när vi svängde in på gårdsplanen kom också en annan bil, därifrån två eller tre av mina klasskamrater hoppade ur. min bästa kompis bortförklarade sig snabbt med att hon väldigt gärna ville se min moped, som stod i garaget på fammo och faffas gård, och även om jag kände mig aningen förvirrad, gick jag med på förslaget.
när vi äntligen kom oss in tillbaka hade jag redan glömt bort de "mystiska" gästerna på gårdsplanen. jag minns att det första jag såg var vicko med en ballong i vardagsrummet, och efter det hoppade 10-15 personer fram och skrek "grattis". minnet framkallar fortfarande rysningar!
jag fick alltså spendera min födelsedag på bästa vis; helt ovetande hade mina närmaste vänner planerat en överraskningsfest åt mig, med tårtor, ballonger, chips, film, ja alltmöjligt. jag är dem evigt tacksam för det, och om jag kunde gå tillbaka till mitt 15-åriga jag i denna dag, skulle jag ha kramat om dem allihopa väldigt hårt, så de säkert skulle veta hur mycket det betöd för mig.

29 november 2010

17: your favourite moment

jag är inte riktigt säker på att jag såhär på rak arm kan bestämma mig för ett favoritögonblick i mitt liv, det finns ju så många. det blir destovärre av att jag är en sån människa som väldigt gärna laddar på sig massor med saker som jag "tycker jättemycket om".
det finns i alla fall en händelse, som inte inträffade speciellt länge sen, som fortfarande värmer mitt hjärta, och det är när jag och kalle var till turkiet i juni. för det första var det min första utlandsresa sen nionde klass, dvs. på 4 år. för det andra fick jag uppleva den med min andra hälft, och dessutom bara med honom, vilket nog gav hela upplevelsen en helt annan karaktär än om vi hade åkt som kompisgäng, som det först var tänkt.
resan var helt underbar, vi hade bra väder varje dag, även om det fanns dagar då man hellre legat i en frysbox än på stranden, när termometern visade över 40-strecket. men vi hade det skönt i alla fall, vi fick lite av varje, det blev inte för mycket stekande, gullande, drickande eller shoppande.
vi har nu börjat fundera på att åka igen nästa år, endera på sportlovet eller sen på sommaren/hösten, och det ser jag väldigt mycket fram emot. men "problemet" ligger i att denna gång vill några av kalles kompisar, som jag också kommer väldigt bra överens med, också följa med, i mån om möjlighet. det värsta är, att i sådana fall skulle jag vara strandsatt -bokstavligen- tillsammans med 3 killar, i en vecka. det betyder mera öl och mindre stek, alternativt att jag får underhålla mig själv.
så sammanfattningsvis, så tror jag inte att det är något som kan slå dendär första resan jag och kalle gjorde. både för att allt var så "perfekt", vi kunde hålla humöret på topp och det kändes faktiskt riktigt romantiskt (!!!), och för att det var själva längtan dit som gjorde det mesta.
det var helt enkelt en tio-poängsresa!

26 november 2010

fredakväll

det är fredag kväll och klockan är nästan 12. jag sitter hem-hemma i nykarleby och tittar på idol och dricker spetsad glögg med min mamma. min pojkvän uppför sig som ett rövhål och bryr sig inte ett skvatt om vad jag tvingas göra för att han ska vara nöjd. och ändå är jag nöjd med mitt liv. hallelujah alltså.

sen måste jag också passa på att be om ursäkt för den dåliga uppdateringen på senaste tid, jag har helt enkelt haft alltför många bollar i luften. för mycket att göra, för lite tid. men jag lovar att sätta gång ordentligt igen, senast efter jul. då blir det det utlovade förnyandet av bloggen, även om ingen skickat in klagomål på denna jag besitter nu. men jag kan ju faktiskt bestämma själv också.

ett försök att muntra upp stämningen, både för mig själv och i detta inlägg, kommer här: jag blev utmanad av minna att berätta 7 konstiga saker/hemligheter om mig själv. and so be it!
1. jag är ett kontrollfreak. jag får total panik när planerade saker inte alls går som det var tänkt, jag hatar att inte veta, och jag älskar att bestämma, styra och ställa.
2. hela livet igenom har jag alltid fått höra hur mycket jag påminner om min mommo, utan att riktigt förstå. det är först på senare år som jag börjat inse att det verkligen stämmer, och brukar numera kalla mig själv mini-mommo. tyvärr så har vi inte så bra kontakt som jag egentligen hade önskat.
3. jag är en duktig tolkare, och är aldrig sen med att upplysa människor i min omgivning om det. kalle blir arg på mig när jag "läser hans tankar", och det kan jag gått förstå, det hade nog enerverat mig också, om jag var i hans sits. häromveckan när jag läste kurslitteratur stötte jag på påståendet "tolkningen säger mer om tolkaren än den tolkade", och det öppnade upp mina ögon för hur horribel jag verkligen kan vara ibland.
4. jag önskar att mitt självförtroende skulle ta en ego-boost och komma upp till nivån den var på för ca 1½ år sen. för tillfället befinner jag mig i en svacka som aldrig verkar vända, och det är väldigt svårt för mig, speciellt känslan av ensamhet som konstant väller över mig.
5. min bästa vän finns knappt längre i mitt liv, och det sårar mig oerhört mycket, men jag vet inte vad jag ska göra åt det, för jag kan inte hantera det. så jag hoppas på ett mirakel, varje dag.
6. även om jag alltid sagt att jag inte tänker göra si eller så, blir det alltid på nåt vänster precis så jag gör. exempelvis har jag i flera års tid sagt att när jag flyttar hemifrån tänker jag verkligen inte skaffa julpynt, och speciellt inte julgardiner, för det är det onödigaste som finns. och mattor, jag tänker inte alls ha mattor, för att de är fula och irriterande. men se, där fick jag. det förklaras också av att jag alltid börjar följa trender när de redan gått ur modet.
7. jag känner mig själv så pass bra att jag vet hur jag funkar i vissa situationer, jag kan sätta ord på mina känslor och är duktig på att läsa av människor i min omgivning. detta är något som jag alltid, på något underligt omedvetet sätt, lyckas vända emot mig.

22 november 2010

16: your first kiss

jag minns min fösta kyss som om det var igår, även om det var för hela 15 år sen. om man nu sen kan kalla det för en riktigt kyss, är en helt annan historia.
som jag har nämnt förut var min första kärlek, eller kanske förälskelse, min granne andré när jag var 4 år. det var också han som fick stå för den första pussen.
jag minns att vi hade lekt hela dagen, och på något vis kommit in på att när man är kära i varandra, måste man pussas. så vi satte oss bakom jordkällaren, våra läppar möttes, och så var det över. det var min första och enda kyss med "mitt livs stora kärlek". kanske var det ändå bäst så, för det är ju i minnet som sådana stunder lever kvar längst och bäst.

20 november 2010

15: your dreams

vanligtvis brukar mina drömmar vara otaliga, exempelvis att få resa runtom i världen och se massor med intressanta saker, eller att en vacker dag bli riktigt duktig på något, som jag kan få den uppskattning jag förtjänar för. jag drömmer också om att få ett trivsamt jobb som barnträdgårdslärare, skaffa ett stort fint stockhus, gifta mig och ha barn. jag hoppas också att det är kalle jag kommer att leva resten av mitt liv med, eftersom ingen nånsin fått mig att känna som han.

men för tillfället är jag bitter och inåtvänd, och mest av allt drömmer jag att det ska börja kännas bättre, att det ska sluta kännas som om jag går i bitar vid varje andetag. jag hatar att inte veta hur saker och ting ligger till, jag är ett kontrollfreak, jag måste ha allt på klart.
jag vet att jag är en fruktansvärt dålig människa som skjuter ut taggarna och bygger upp mina murar så fort det är något som inte går som jag hade tänkt mig, så fort jag känner mig sårad. jag vet att jag överdriver och att jag blir arg över småsaker som egentligen inte borde ha så stor betydelse.
dehär senaste dagarna har jag analyserat mig själv och mitt barnsliga beteende en hel del. jag har också fått chansen att diskutera möjligheterna ur olika synvinklar. och nu känns det faktiskt som om jag är redo att sluta upp med allt detta trams, som om jag är beredd att ta detdär steget ut i verkliga livet.
så min dröm för tillfället är, att jag klarar av att skilja hjärnans och hjärtats vilja åt, så att jag efter en inte alltför lång tid kan sätta mig ner och bara känna mig lycklig. oavsett om jag fått som jag vill, eller inte.

19 november 2010

14: what you wore today


jag har sagt det förut och jag säger det igen:
jag tänker verkligen inte fotografera mig själv i spegeln så att ni ska få se vad jag hade på mig en viss dag. dessutom kan jag inte erbjuda er bilder av dagens klädsel, eftersom jag varit i jobbet. men en bild på gårdagens mest använda outfit kan ni i alla fall (nästan) få se: min gråa, långa gina tricot-huppari och ett par trikåleggins, samt mina älskade uggboots.

och jag saknar kalle, även om han bara varit borta i några timmar, och även om jag är väl medveten om att han kommer hem redan imorgon, eller i värsta fall på söndag förmiddag. som tur kommer snart fröken nylund på besök. vi ska snacka halsarna torra och käka tortillas. om jag hinner sticker jag sen iväg till kyrkostrandarna för att se idol. vi får se.


17 november 2010

13: your week

även om veckan, enligt mig i alla fall, inte riktigt har kommit igång ännu, fastän den också lider mot sitt slut, så kan jag väl ta och berätta en skvätt.

måndag var vi lediga, eller nja, egentligen hade vi ju självstudiedag, som det så fint heter. jag struntade i sovmorgonen och steg upp redan efter klockan 10, för att fixa mat åt kalle, som kom hem strax efter 11. sen var jag duktig och läste och antecknade ur lite kurslitteratur. eftersom det var ganska ansträngande bestämde jag mig sen för att shoppa loss; jag beställde julgardiner och grejer åt mig från jotex. det bästa var att jag fick -30% på beställningen, och sen meddelade min kära moster att hon kunde tänka sig att ta räkningen när den kommer. wihuu! shoppingen var inte slut då ännu, utan sen begav jag mig till kappahl för att handla nit-uggboots. resten av kvällen spenderade jag sen hos kusinerna i kyrkostrand: jag skjutsade A till- och från gitarrlektionen, vi gjorde mat, tittade på tv och läste bellman-vitser. sen tittade kalle och jag på skräckfilm, drag me to hell, som faktiskt skrämde mig! mycket ovanligt, alltså.

tisdag, alltså igår, började skoldagen ½9 och slutade 12. vi hade bara trevliga lektioner och man behövde inte anstränga sig särskilt mycket. sånt gillar jag!
när jag kom hem var jag totalnörd och spelade the sims i 2 timmar. sen var det dags att fixa mat, och så kom kalle hem. jag spelade vidare sen när han begav sig hem-hem till oravais, och tog bara paus för att dansa zumba, duscha, göra äppelgott åt mig, samt titta två avsnitt ensam mamma söker. sorgligt men sant.

idag, onsdag, började vi ½11 och slutade ½3. jag har känt mig lite ensam och undansatt en längre tid, och idag förstod jag att det kanske är dags att göra något åt saken. så från och med imorgon blir det nya, sociala tag!
när jag kom hem kastade jag i mig ett äpple, packade väskan, och åkte hem-hem till nykarleby. jag var ute på en tur i den iskalla blåsten med käraste elli. förutom att hon var seg som en.. ja jag vet inte vad, och att jag nästan förfrös mina kinder, var det nog helt trevligt.
efter att jag hade trakasserat min syster några minuter och ätit en smörgås (vilket tydligen var förbjudet enligt de nya heikkilä-reglerna) hoppade jag i bilen igen.
när jag kom hem hit till jeppis gjorde jag skolarbeten i 1½h (!!!), dansade 40 minuter zumba, duschade, åt kvällsmat, och satte mig sen här. och nu ska jag spela the sims i väntan på kalle, moahahaa!

imorgon, torsdag: har jag skola mellan ½9 och 12. sen ska jag genast i jobbet, och på kvällen blir det att välja mellan 1. städa lägenheten och sen se serier hela kvällen 2. åka på musicquiz till netti och dricka nån cider 3. gå och se den nyaste harry potter på bio
fredag: jobbet ½12-½7. sen vet jag inte hur kvällen spenderas, ensam eller med något trevligt sällskap. blir det riktigt kris kanske jag hamnar att våldsgästa kyrkostrandarna för att se idol igen...
lördag: jobb 9-½5. sen kommer hoppeligen kalle hem till jeppis och vi hittar på något skoj på kvällen.
söndag: ååh vad jag ska sova! efter maten blir det att sticka hem-hem till nykaabi på en ridtur. med förutsättning att vi inte ser harry potter imorgon, på torsdag, så gör vi det kanske på söndagkväll.

och ja, sen har jag också bestämt mig att efter att dessa 30 dagar/rubriker är över, så tänker jag göra om min blogg lite. jag tänker börja vara rolig igen, som jag var förr. och jag tänker börja berätta om saker som händer i mitt liv, och inte i mitt huvud.
eftersom jag inte har någon slags aning om det ens är någon som är intresserad av mitt förslag, kan ni ju låta mig veta.

16 november 2010

12: what's in your bag

okej, för det första vill jag meddela att jag varken tänker ta en bild på innehållet i någon av mina väskor, eller ens berätta vad som finns där. jag har viktigare saker för mig, t.ex. att spela the sims och oja mig över min värkande mage.
om det inte känns bättre i magen imorgon tänker jag hälsa på hos skolhälsovårdaren, eftersom jag inte anser det vara normalt att ha sjukt flera dagar i sträck. imorse hade jag sådan kramp att jag trodde jag skulle gå sönder, eller åtminstone att jag skulle spy.
mina klasskamrater har haft otaliga gissningar, men jag vet inte om någon av dem direkt stämmer in på mina symptom. förslagen lyder: 1. laktosintolerans
2. glutenintolerans 3. graviditet 4. muskelkramper. den sistnämnda är den som jag åtminstone kan skänka en tanke, men jag tror inte det skulle hålla i sig såhär länge. mina egna förslag är blindtarmsinflammation, magsår eller inflammerade äggstockar. ganska svårt att avgöra, alltså.
ikväll kommer också kalle att åka hem till oravais, eftersom han ska på uppbåd imorgon. vilken jäkla tur att det ännu är 2 år tills han rycker in i det militära!
alltså är mina planer för kvällen: dansa zumba helt ifred, duscha tills huden skruttar sig, spela the sims tills ögonen går i kors, och sen ännu se några avsnitt ensam mamma söker, om jag hinner.
hoppeligen kolar jag inte av pga. mina magsmärtor, och så kanske det känns bättre imorgon. men med min tur så blir det väl tvärtom...
även om detta inte bokstavligen handlade om vad som finns i min väska, kan man väl kanske tolka det som vad jag har i dagens bagage.

15 november 2010

11: your siblings


"they say she's mini-me"
det är egentligen lustigt hur relationen mig och min syster emellan har utvecklats på senaste tid. förr var vi helt olika, vi kom absolut inte överens utan var alltid i luven på varandra, och man kunde knappt tro att vi var syskon, vi var varandras motsatser.
nuförtiden har folk tydligen svårt att se skillnad på oss. inte vet jag om det beror på att min lillasyster äntligen växt till sig, eller om det är för att även hon numera har svart/mörkt hår.

jag minns att det slog mig helt plötsligt en dag, för ca 1½ år sen, att vi mitt i allt hade börjat komma överens. vi kunde ringa åt varandra när det var någon gemensam "happening", och vi kunde till och med skratta och diskutera utan att slita varann i stycken. ännu har vi inte kommit till punkten då vi totalt kan lita på varandra, jag skulle aldrig komma på att ringa min syster om det är något som tynger mig eller om jag fått veta något saftigt skvaller. visst önskar jag ibland att det vore så, för vi är ju trots allt av samma kött och blod, vi är väldigt lika varandra, både till utseendet och sättet.
men vissa gånger smärtar det mig att se hur hon uppför sig; precis som jag gjorde när jag var 4 år yngre än vad jag är nu. kanske är det där min gräns går för att låta bli att släppa henne för "nära", att hon fortfarande är ung och dum.
i alla fall hoppas jag att vi en vacker dag kommer att kunna vara "bästa systrar", som det så fint brukar kallas här i vår hemtrakt. trots allt håller jag henne väldigt kär, även om jag aldrig skulle säga det rakt ut.

10: what you wore today


okej, eftersom det är helt emot mina principer att sätta upp "spegelbilder" på mig själv här i bloggen, så får det duga med en bild från min & kalles fina danssession på ollis i fredas. outfiten är för tillfället min favorit; jeansskjorta och vit lång topp från gina tricot, halv-lädertights från H&M, och mina älskade skor från citymarket.
jag är också medveten om att jag väldigt sällan sätter upp bilder över huvudtaget här på bloggen, men det känns helt enkelt bara bäst så för mig. jag är inte så snygg att ni behöver se mig i alla vinklar!
en vacker dag när jag startar en riktig blogg med dagliga uppdateringar och massor med intressant innehåll, då kanske jag börjar med bilduppdateringar också. men det kan bra hända att det blir först i mitt nästa liv.

12 november 2010

9: your beliefs

jag tror på många saker, men det är ganska svårt att sätta ord på vissa av dem.
exempelvis tror jag på kärlek, även om det inte alltid har varit så. det fanns en tid då jag trodde att kärlek var något som inte tillhörde mig, något ouppnåeligt, något, som bara visade sig för dem som hade förutsättningar för det. tack och lov så hade jag fel. numera är kärlek det jag tror på allra mest.
jag tror också på Gud, i alla fall för det mesta. jag har aldrig varit en speciellt "aktiv" kristen, dvs. jag har aldrig gått i kyrkan regelbundet eller något sådant. jag är dock konfirmerad, och jag gjorde det inte motvilligt eller för att det förväntas av mig. jag tycker det är intressant med religion, det föder så många frågor och det finns så många olika synvinklar att utgå från.
många gånger har jag ifrågasatt om jag överhuvudtaget tror på mig själv. jag har största delen av livet haft ett väldigt dåligt självförtroende, som har hindrat mig från att uppnå min fulla potential. visst, jag har alltid vetat att jag är duktig och att jag till och med ligger framför de flesta jämnåldriga i utvecklingen. men det har aldrig räckt till, så att säga. nuförtiden tror jag på att jag är bra, jag tror att jag kan uppnå alla de mål jag vill här i livet, bara jag sätter tillräckligt med tid och tanke bakom.
ibland tror jag också på att människan är god, men den tron har krossats så många gånger att jag inte ens tänker försöka gå in på det spåret destomer.

11 november 2010

8: a moment

eftersom jag för tillfället är alldeles för trött för att tänka eller ens komma i närheten av något toppen ögonblick i mitt liv, får det vänta till en annan gång. vilken tur att det finns en rubrik som heter "another moment", kanske har jag fått mer inspiration tills dess. but probably not.
idag har jag varit i skolan mellan ½9 och ½3, varifrån jag sen fortsatte till jobbet, där jag var mellan 3 och ½8. sen åkte jag och kalle iväg till netti på musicquiz, där vi var mellan 8 och 10. eftersom det inte hade något alls med saken att göra måste jag väl bara erkänna att jag försöker tala bort mig så jag inte behöver använda hjärnan alls.
kanske jag lika gärna kunde avsluta detta inlägg med "detta var en usel stund"...

det jag först kom att tänka på, även om det låter lite kliché-aktigt och möjligtvis också lite tjatigt, var när jag och kalle blev tillsammans.
det var en kall oktoberkväll då jag för första gången gjorde entré i heikius house. först tittade vi idol, och sen förflyttade vi oss ner i källaren för att lyssna på musik, skratta och bara umgås. i ett skede hade vi också sällskap av tossa och mange, men jag antar att de fattade vinken att det var dags att ge sig av.
hursomhelst, så minns jag hur det pirrade i magen, jag minns att jag vred och vände mig för att inte verka så intresserad som jag egentligen var. jag minns att jag smålog åt allt kalle sa, och att jag fnissade inombords åt hans desperata försök att få hålla min hand. det är fortfarande småroligt när jag tänker på hur uslig jag var på att spela svårfångad.
det jag egentligen ville säga med allt dethär, var hur underbar känslan var när jag fick min första puss av honom. det kändes som om hela världen stannade upp, som om inget annat längre skulle ha någon betydelse. jag hade fått det jag helst velat, för en gångs skull i mitt liv.
mycket har hänt sen den stunden, men jag lagrar den i mitt minne med ett leende på läpparna, eftersom det bidrog till hur lycklig jag är i denna dag. and so be it.

9 november 2010

7: your best friend

inte någon av oss vet riktigt exakt hur det gick till, eller ens när det hände. vi upplevde det båda som om det bara fanns där en dag, vår djupa vänskap. plötsligt kunde vi fylla i varandras meningar, vi kunde förstå varandras innersta känslor med endast blickar, och vi skrattade åt allt. vi delade allt.
jag fanns där -hoppas jag i alla fall- när hennes mamma gick bort, hon fanns där när mitt 3 år långa förhållande tog slut. vi delade praktikplatser och erfarenheter, och spenderade mer eller mindre varje dag tillsammans i ett och ett halft år. och en hel sommar, som dessutom har visat sig vara den roligaste i mitt liv.
vi har upplevt så mycket, hon och jag. aldrig har jag känt mig så nära en människa, så förstådd och så betydelsefull. men allt måste få ett slut nångång.
i höst tog vi varsitt stort steg ut i världen; vi flyttade hemifrån, tillsammans med våra pojkvänner. problemet var bara det, att det nu började skilja 100km mellan oss. vi träffas nästan aldrig, och det finns knappt tid över att höra av sig heller. jag ångrar att vi inte införde en regel att vi borde ringas minst en gång i veckan, för det är så svårt att ta upp allting tillbaka sådär bara, nu i efterhand.
helst av allt önskar jag att inget nånsin hade förändrats, eftersom min bästa tid var då, när vi stod varandra som närmast. men jag hoppas, varje dag, att det i framtiden, efter alla studier och annat som tar tid av oss, kommer en dag då vi kan gå tillbaka till det. det är min högsta önskan, och lugnar mig under mina sömnlösa, ledsna, missförstådda nätter.
för vi hör ihop, hon och jag, och jag tror minsann det var ödet som bestämde att det skulle bli så.

8 november 2010

6: your day

min söndag blev en riktigt skön chillsöndag, precis som det ska vara då man har lite krapula.
kalle och jag vaknade upp (i oravais, där vi spenderat vår helg) runt ½10, men eftersom det enligt oss var alldeles för tidigt, låg vi ännu kvar och diskuterade en stund.
efter att vi fått i oss lite mat så bänkade vi oss i soffan. där blev det sen top gear för hela slanten, ärligt talat vet jag inte hur många timmar vi låg där och slöade.
runt klockan 4 packade jag ihop mina grejor, skrapade bilrutorna och stack iväg hem till nykarleby. det var minusgrader ute, så jag hamnade att låna mammas långkalsonger när jag skulle till stallet. rätt deprimerande, faktiskt!
elli & jag for sen ut på en tur i byn. det gick ganska långsamt fram och jag höll på att frysa ihjäl. dessutom har jag -igen- gått och blivit förkyld, så jag antar att det inte gjorde saken bättre.
när jag kom hem igen så gjorde jag en intervju med mamma, angående min språkutveckling när jag var liten. vi fick många goda skratt när vi gick igenom minnen. tydligen har jag alltid varit petnoga med mitt språk! det kanske förklarar varför jag i yrkes brukade korrigera modersmålsläraren...
efter otaliga diskussioner om t.ex. julfirande och annat trevligt, så tog jag återigen picket & packet och hoppade i bilen. stannade till vid torghallen för att inhandla lite nödvändigheter, och sen åkte jag sjungandes iväg till jakobstad igen.
jag började med att dansa 20min zumba, och hoppade sedan i duschen. kalle och jag spenderade sen kvällen framför tv med "söndagsmys", dvs. hotdog, godis, några avsnitt big bang theory samt den nyaste american pie-filmen. förutom att filmen var så dålig att vi båda höll på att somna, så var det en riktigt trevlig avslutning på en lugn och skön dag.

5 november 2010

5: your definition of love

kärlek är att lita på varandra, att känna sig trygg och att helt och hållet kunna vara sig själv med en annan person. det handlar ändå, åtminstone enligt mig, främst om tillit. man måste ta och man måste ge.
min egen väg längs "kärlekens stig" har många gånger varit krokig och stenig. jag vet mycket väl att det mest handlar om hurudan jag är; jag behöver kontroll, jag vill känna mig viktig, och helst av allt vill jag vara den som är i fokus.
kärlek handlar om så mycket mer än att säga "jag älskar dig". man kan säga det tusen gånger, men det spelar ingen roll om det inte finns kärlek och känsla bakom.
att älska någon ska inte behöva vara svårt, det ska inte vara något man måste kämpa för varje dag. men eftersom det är ganska svårt att älska någon villkorslöst, utan krav, måste man tillåta varandra att göra misstag. man måste sätta någon annan än sig själv i fokus, man måste i vissa fall sätta sin partners bästa framför sitt eget, även om det inte känns rätt för en själv.
jag har alltid tänkt mig att för att kunna ha ett bra förhållande måste man anpassa sig till den andras behov, utan att helt och hållet ändra på sig själv. man måste kunna kompromissa.
det viktigaste är att man är lycklig, och att man verkligen känner sig älskad. den andra kanske inte alltid ser eller förstår om du känner dig ensam, att du behöver närhet. därför är det viktigt att vara ärlig och alltid berätta om det är något som tynger på. det är ju meningen att man ska lyssna på och stöda varandra.
med risk att detta nu lät som något som skulle komma ur munnen (händerna?) på en filosof, poet eller liknande, vill jag ändå avsluta med orden:
kärleken övervinner allt!

4 november 2010

4: what you ate today

okej, jag måste börja med att erkänna att jag hade bestämt att jag aldrig i hela mitt liv skulle blogga om vad jag har ätit osv. nu får jag väl då återigen svälja mina ord angående saker jag "aldrig ska göra". suck.

som alla andra morgnar började jag med en babymatsburk, en frukosttradition jag haft i ca två år nu. eftersom de inte hade någon persika-päron på halpahalli sist jag handlade, har det nu i några veckor fått vara mangopuré som går ner i min mage.
på första rasten i skolan åt jag ett grönt äpple, som var precis så saftigt och syrligt som jag hade tänkt mig. det fick i alla fall det pinsamma, högljudda kurret i magen att försvinna för en stund.
till lunch serverades vi massor med god sallad, och mexicansk tortillagratäng. riktigt mumsig! även om jag, som vanligt, åt alldeles för mycket.
när jag kom hem lekte jag nakna kocken och fixade potatismos med lite väl vattnig korvsås åt mig och kalle. jag var inte speciellt hungrig så det fick bli en "mini"portion, dvs. en portion som hade varit idyllisk ifall jag råkat följa knytnävsmetoden. dessutom hade jag varit duktig och rivit lite morot, bara för att få i mig (oss?) lite vitaminer.
mer än så har jag nog inte tänkt äta idag, förutom en liten portion chokomoons med mjölk kanske, eftersom vi senare ikväll styr kosan mot netti, där det blir musicquiz och 2e:s öl. hoppeligen är cider också billigare, för annars blir jag nog utan.

3 november 2010

3: your parents

eftersom jag aldrig haft en speciellt nära eller varm relation till mina föräldrar, vet jag inte riktigt vad jag ska berätta. när jag var liten, dvs. så länge jag var ända barnet, fick jag all den kärlek och uppmärksamhet jag behövde. efter att min syster föddes var det inte riktigt lika lyxigt längre.
man kan väl säga att jag och mamma mest varit i luven på varandra, hela tiden. speciellt under högstadietiden när jag var en trotsig tonåring bråkade vi nästan varje dag. visst har det funnits stunder då vi skrattat och haft roligt tillsammans, och nog har jag kunnat krypa in i hennes famn när det känts som värst. men mer än så har det aldrig varit. vi har liksom aldrig nått dendär speciella "klicken".
pappa däremot har alltid varit min "favoritförälder". det beror nog mest på att han alltid skämt bort oss ungar, min syster och mig, med allt vi behövt. man kan väl säga att det har varit lite av ett privilegie att han haft extra pengar i fickan nu som då. men visst har vi också grälat mycket, visst har jag blivit tillrättavisad på tusen olika sätt, och visst har jag känt mig både kränkt och ledsen av hans kommentarer.
nu sen jag flyttat hemifrån känns det nästan som relationen till mina föräldrar förbättras. inte vet jag om det har att göra med att de inte längre har samma makt över mig, eller om det helt enkelt handlar om att jag har mognat och prioriterar på lite andra sätt än förut. så mycket vet jag i alla fall, att jag är tacksam över alla de saker de gett mig; både materiella och den goda barndomen.
och visst älskar jag dem, även om det inte hör till vår familjs "vanor" att säga det högt.

2 november 2010

2: your first love

min första riktiga kärlek var min granne, andré. han var två år äldre än mig, och vi lekte alltid tillsammans, dock hade vi också sällskap av hans två år äldre storasystrar, tvillingarna linda och marie. när jag var fyra år pussades vi bakom jordkällaren, och även om vi båda tyckte det var äckligt med pojk/flickbaciller, så måste det ju bara prövas.
vår kärlek var dock inte speciellt långvarig, efter några mysiga filmkvällar, lekar i skogen samt i kojan tröttnade vi på varandra. eller i alla fall han tröttnade på mig, eftersom han började skolan och då var för tuff för att vara "tillsammans" med en fyra-åring.
när jag skulle börja på femte klass började det hända saker igen, och den sommaren hade vi nån slags romans pågång. tyvärr så steg han återigen i "grad" när han började i högstadiet, och så var det bra med det. i alla fall för hans del. min kärlek fortsatte att vara evig, åtminstone tills nionde klass då jag hittade en "riktig" pojkvän. och än i denna dag slår mitt hjärta ett extra slag när vi är på besök i hemma samtidigt.

1 november 2010

day 1: introduce yourself

jag råkade snubbla över ett intressant tidsfördriv som samtidigt kommer att sätta igång min bloggaktivitet igen. under 30 dagar ska man skriva om sina egna erfarenheter under en förutbestämd rubrik. får se om jag orkar och kan!

för att göra en lång historia kort får jag väl börja med att berätta att jag heter maria paula annika heikkilä, men går för det mesta under namnet mimmi. jag är född och uppvuxen i nykarleby, där jag bott mina 19 senaste år. i höstas tog jag det stora steget ut i världen och flyttade de futtiga 20 kilometrarna till staden i norr, jakobstad. jag är också sambo men världens underbaraste pojkvän och människa överlag, karl-johan heikius. vi har varit tillsammans ett år, och jag hoppas det blir många fler.
efter högstadiet styrde jag kosan till yrkesskolan optima, där jag gick på bagar-konditorlinjen. jag gick dessutom kombinerat med gymnasiet, för att få lite extra utmaning. därifrån gick jag ut i våras. det var de bästa tre åren i mitt liv, det gav mig så mycket. där hittade jag också min allra bästa vän linn andersson, som efter flytten till vasa lämnade ett stort tomrum i mitt liv och i mitt hjärta.
numera går jag på barnträdgårdslärarutbildningen här i jakobstad, något som jag velat en längre tid. jag trivs otroligt bra, även om det ibland är lite väl mycket jobb med det hela, och även om det känns som om jag inte riktigt passar in. ännu i alla fall. dessutom tog jag på mig mer än jag från början hade tänkt mig när jag lovade att sitta i både studentstyrelsen samt i åbo akademis studentkår. jag tror det kommer bli en ganska trevlig uppgift, trots allt.
jag har många vänner och försöker att vårda min relation till dem så gott det går. även om vi inte längre hinner träffas så ofta, uppskattar jag dem minst lika mycket ändå. vi har gjort många tokiga och inte minst roliga saker under årens lopp!
på fritiden sysslar jag oftast med hästar, en annan sak som fått stiga åt sidan pga studier och annan tidsbrist. jag åker hem till nykarleby för att rida min kära elli cirka 2 gånger i veckan, och det är alltid lika roligt och avslappnande. eller nästan alltid i alla fall.
en mångårig dröm blev också sann i somras, när jag för första gången i mitt liv fick sitta i en varmans(rally)bil. hela sommaren åkte vi sen tillsammans med kalle och svärföräldrarna runt och tävlade. det gick faktiskt ganska bra vissa gånger!

mera än så hade jag inte att berätta om mig själv, eftersom jag lovade att inte dra den långa versionen.

31 oktober 2010

all I want all I need

- whitesnake

gårdagen var helt underbar. även om jag inte fick fin frukost på sängen och en bukett rosor som jag innerst inne hade önskat mig, var jag riktigt nöjd. jag fick i alla fall chokopuffs serverat i skål på sängen. och presenter, även om jag redan hade en av dem. men det är ju tanken som räknas!
vi tittade på sonata arctica konsert och en av mina favoritfilmer; hysteria - the def leppard story. kalle bjöd mig på mat + efterrätt vid sesam, och det var otroligt gott. kvällen spenderades sen dansandes vid kristallen, och det gick faktiskt riktigt bra. humöret var på topp hela dagen, och även om jag knappt fick i mig alkohol eftersom jag mådde halvt illa, så var jag nöjd ändå.
inget kunde förstöra den lycka jag kände. inte ens desperata uppmärksamhetsförsök från det förflutnas sida. och det är orsaken till att mitt inlägg inte blir så romantiskt som jag hade tänkt mig. det gräver lite i mitt sinne denna dag, och jag behöver nog några dagar att komma över det hela.
jag har ändå äntligen fattat hur bra jag har det, och tänker göra allt för att sluta vara paranoid över inget. men jag återkommer när det känns bättre. jag lovar.

28 oktober 2010

rollin'

livet rullar på i vanlig takt igen. kalle är tillbaka och mitt känsloliv är alltså back on track.
för tillfället njuter jag av mitt efterlängtade "höstlov", som varar mellan tisdag och fredag. jag har varit duktig, aktiv studerande och skrivit klart alla mina inlämningsuppgifter, några dagar på förhand till och med!
dessutom har jag lekt housewife denna vecka. förutom att städa och diska och plocka undan kalle har jag bakat både bröd och bullar. bullarna är faktiskt i ugnen just nu, och det måste jag erkänna, att även om jag gjorde dem i min köksmaskin så såg de inte riktigt ut som de brukar!? hoppeligen smakar de ändå lika ljuvliga, och allra mest hoppas jag att kalle tycker om min lilla överraskning. han brukar nämligen ha en tendens att "inte ha lust för tillfället" när jag försökt vara en snäll flickvän...
imorgon ska jag en stund i jobb så länge beth är hos läkaren. det blir ett bra tidsfördriv, eftersom jag fortfarande inte fått mina borttappade OC-avsnitt hitfixade. dessutom blir det fortare kväll, då jag äntligen får träffa min kära vicko. det var inte igår det, minsann!
dagen jag egentligen längtar efter är förstås lördag, eftersom det då är min och kalles ettårsdag. det är helt otroligt att ett år redan gått, det känns ju som igår! och dessutom trodde inte någon av oss att vi ens skulle klara oss ända till jul. tänk så fel man kan ha, och tänk vad underbart det kan vara när det äntligen känns som man hittat rätt tillslut!
hoppeligen ska jag ha tid och ork att sammanfatta en romantisk historia på söndag, dvs med förutsättning att vi har överlevt lördagskvällens dansgala.
solong!

20 oktober 2010

ego boost

ursäkta för mitt utbrott igår. vi kan skylla på att jag var trött, ensam, och hade sett alltför många avsnitt OC.
idag hade vi den fruktade tenten i pedagogik som vetenskap. om jag själv får säga, utan att skryta, så tror jag det gick bra. det kan till och med hända att det gick riktigt bra. jag blev så fort färdig att jag fick nästan två timmar ledigt. vilket sen ledde till att jag tog cykeln hem och gjorde egen, mumsig mat istället för att betala 2,60 e för skolans köttfärsbiffar. sen hade vi bara 2h "övningstimme", och så var plötsligt kursen i pedagogik som vetenskap slut.
nu sitter jag hemma, disken är diskad, och klockan är så lite att jag både kommer att hinna se ett avsnitt (eller två!) OC och till och med dansa ett kortare pass zumba innan det är dags att hoppa i duschen.
ikväll blir det halloweensitz, vilken jag tänker erövra iklädd inbrottskläder, några cider i magen samt ett glatt humör. skitsamma om ingen bryr sig hur jag har det, jag kan väl ha kul ändå!

you don't know nothing 'bout hard work

19 oktober 2010

falling to pieces

my life as you know it is about to fall to pieces.
detta insåg jag sorgligt nog idag. jag förstår inte vad som hände med den glada, positiva, spralliga flickan som inte tog skit av någon, inte brydde sig om hur hon såg ut eller vem som fanns i knutarna.
hon var inte skräckslagen när hon lämnades ensam längre än en dag, hon blev inte ledsen fastän ingen hörde av sig eller ens gav några slags ledtrådar om att de tänkt göra det.
hennes självförtroende var på topp och hon ansåg att livet var härligt med allt vad det innebor.
vart försvann hon?
häromdagen hörde jag en sång på radion. en välbekant en, en sådan, som väckte mycket känslor och minnen. och det finns speciellt en rad som aldrig slutar beröra mig; what am I leaving when I'm done here?
jag vet att jag har tillräckligt med människor omkring mig, människor som älskar mig och bryr sig om mig och vill mitt allra bästa. men vad ska man göra när alla de människorna, nästan samtidigt, vänder ryggen till när det känns som värst?
är det stor vits att ringa och ringa, när de inte ens vill höra? jag har alltid sagt, att det är stor skillnad på att lyssna, och att faktiskt lyssna. därför undrar jag nu, vem ska lyssna på mig, när jag skriker på hjälp?
men oroa er inte, det är bara såhär det känns just nu.

linkin park - leave out all the rest

18 oktober 2010

en tröst för stunden

idag hoppade min kära hanna & jag i min kära nissan och stack iväg till kokkola. även om det var (nästan) år och dagar sen vi hade träffats, kunde vi ta upp tråden precis där vi lämnat den. otroligt! vi hade en mycket trevlig dag i shoppingens tecken. min plånbok som pappa tidigare hade utökat med 150€ är nu nästan tom. och vi sökte febrilt efter en chingchong-restaurang, men fann ingen. istället villade vi bort oss längs de enkelriktade gatorna, och blev stirrade på av byggnadsmän som inte alls förstod att vi sökte efter iguana-studion.
mitt piercinghål har tydligen växt åter trots mina febrila försök att putsa och dagligen trycka igenom med något vasst. eftersom jag inte själv klarar av att tortera mitt stackars öra, hoppas jag på att ett billigt, alternativt gratis, mirakel dyker upp. hjääälp?
jag har också varit på jobbet första gången på 1½ vecka, och det gick helt över förväntan. jag hade tänkt mig att det skulle vara indonesien igen: ett katastrofområde utan dess like. men allt gick lugnt till och jag hann till och med städa före utsatt tid hade gått ut. great.
jag cyklade hem och låtsades som om jag inte hade motvind och en tom lägenhet att komma till. jag plockade mina nya, fina kläder och pratade med älskling i telefon istället för att helhjärtat koncentrera mig på min zumba-dans. och jag åt en banan istället för något ordentligt i hopp om att mina lår ska bli mindre feta på så vis.

jag är ett hopplöst fall, som tror att allting händer av sig själv, ifall jag skjuter upp det tillräckligt länge. jag tror att tenten på onsdag går bra bara för att jag ikväll har varit duktig och bläddrat igenom allt material samt antecknat. jag tror att det löns att gå på sitz som jag måste lägga dyra pengar på istället för att göra mamma (som bjuder!) sällskap på zumba vid fitness.
jag tror att om jag lyssnar på musik och försöker sjunga med i den alltför höga låten blir jag av med min krassliga hals och den ensamma känslan som vilar över detta hushåll. jag tror också att min piercing automatiskt kommer att infinna sig i mitt öra en morgon när jag vaknar, utan att jag behöver lyfta ett finger för det.
jag tror också att bunten med inlämningsarbeten för nästa veckas fredag på något mystiskt och mirakulöst sätt kommer att skriva sig själva och lämnas in i respektive lärares postfack inom utsatt tid.
dessutom tror jag att om jag låtsas som om jag mår bra märker ingen att jag är påväg ner i en självfötroende-grop djupare än avfallskärlen på siwas gårdsplan.
och om jag dessutom skriver flera listor med dåliga ursäkter kommer tiden spolas framåt och det blir helg och allt jag måste göra skjuts upp några dagar.

ifall det var någon som helt hade missat poängen, så bor jag ensam denna vecka.

13 oktober 2010

en pessimist i sitt livs form

jag är ensam och sjuk och hela mitt liv känns lönlöst och bedrövligt.
nu ska ni inte tro att jag gått och blivit en pessimist som bara uppdaterar sin blogg när hon vill att någon ska tycka synd om henne. nej, utan nu råkar det bara vara så att det är när jag är lite nere som jag har mest inspiration.
inte allt är ändå av ondo, om man uttrycker det så. vi har för tillfället en praktikvecka, som verkligen är en avstickare från den gråa vardagen! barnen på länsinummen päiväkoti är absolut det jag behöver just nu. att jag dessutom får öva upp mina finskaförmågor samtidigt som jag får göra det jag tycker allra mest om, är inte illa alls.
baksidan av myntet är dock, att eftersom jag inte befinner mig i skolan, verkar min hjärna ha uppfattat denna vecka som en vilovecka. tenten i pedagogik som vetenskap ligger runt hörnet, 130-sidorsboken till litteraturseminariet skräpar oöppnad på skrivbordet... ja, ni förstår väl.
dessutom har jag gått och blivit förkyld igen, och det finns varken lust eller motivation att göra något vettigt just nu. i alla fall får jag väl trösta mig med att man kan få andra chanser här i livet.

och förutom att jag ignorerar all press och stress, känner jag mig alltså rätt ensam. ja, jag är medveten om att jag inte ska klaga eftersom jag har massor med vänner och en pojkvän som ställer upp nästan till 100%. men vad är det för vits, när vännerna inte finns till hands (då menar jag i närheten) när det känns ensamt och tungt? och vad är det för vits när den som står en närmast smiter iväg direkt när det börjar nalkas "låga" perioder, och alltså inte stöttar en när man behöver det som mest?
kalla mig galen, men det mesta känns rätt lönlöst just nu. kanske har jag bara en dålig dag, kanske är det stressen som lurar i knutarna, kanske är det för att jag inte har någon utanför detta hushåll jag kan anförtro mig åt, eller sen är det helt enkelt mina sjuklings-hormoner som spökar.
jag hoppas i alla fall att det mesta ordnar sig och att jag inte behöver fortsätta länge till på detta vis. det skulle inte min skalle fixa.

7 oktober 2010

of most importance

ja det må ni då tro, jag har gjort det igen!
även om jag alltid tänker att när jag börjar en ny skola, träffar nya människor eller annars bara går in i en ny slags period i mitt liv, ska jag aldrig vara som jag "för det mesta" är. det vill säga att jag tar alltför mycket plats, tycker om att ha kommandot, berättar alltför mycket om mig själv, tar på mig uppgifter som jag egentligen inte hade tänkt mig... nu har jag då alltså återigen lyckats bryta mitt "ska-inte-göra-så-nästa-gång"-mönster. denna gång har jag gått och lovat bort mig till åbo akademis studentkårs fullmäktige. tusan också!
inte för att det är något som skrämmer mig eller ens bringar mig ångest. jag vet att jag är en utåtriktad och social person som är duktig att formulera sig på sätt så att folk lyssnar. men ändå, vad tänkte jag med!?
det värsta att det är inte själva mötena i sig som får mig att rysa, utan hur sjutton jag ska hitta från tågstationen i åbo till stället där mötet hålls??! jag är hopplös, jag vet.

6 oktober 2010

october love

livet går sin stilla gång, ändå känns det som dagarna svischar förbi i sådan fart att jag knappt hinner med själv. jorden snurrar, och jag med den. men vad händer när det stannar?
ni kanske minns att jag i somras oroade mig över vad som ska hända när mitt ekorrhjul har slutat snurra. tja, det stannade, och inget speciellt hände. det var faktiskt ganska skönt att bara vara.
nu är jag återigen tillbaka i rutiner, som jag så länge längtat efter. jag stiger upp på morgonen, även om tiderna varierar rätt drastiskt dag till dag, cyklar iväg till skolan alternativt jobbet, gör det som ska göras, och cyklar sen hem. kvällarna flyger förbi med inte alltför mycket att göra. jobb, zumba, hemvisit i nykarleby för att motionera hästen, eller filmskådning.
vissa kanske tycker att det är tråkigt att alltid göra samma sak, men för mig är det en trygghet. när jag vet vad som är pågång varje dag, och ibland till och med har något trevligt att se framemot, mår jag mycket bättre än när jag virrar omkring sysslolös. man kan nog säga att jag är lite av en "göro-narkoman", om någon förstår innebörden med det.

i alla fall så har det redan hunnit bli oktober, gud förbanne, även om det känns som det var förra veckan kalle och jag låg på alanyas stekheta stränder. visst, jag saknar solen och min pepparkaksbruna hy, jag saknar värmen och glassen och shortsen. men nog ska det bli skönt med lite snö på marken, pepparkaksbak, julmiddag, och inte minst traditioner. kanske det är sant som folk säger, att med åldern lär man sig att uppskatta de olika årstiderna på ett helt annat sätt.
för övrigt så har vi tentvecka denna vecka. jag har fasat länge och fruktansvärt för detta, men sist och slutligen är det nog inte så farligt som jag inbillar mig. eller vad vet jag, hittills har jag ju bara snällt bläddrat igenom våra papper och tror mig förstå det mesta och viktigaste. när det kommer till kritan imorgon kl 8:30 får vi se om det bär eller brister. kanske jag inte är så intelligent som jag påstår mig vara ändå.
en ny plan har jag också i genomförning från och med denna månad: bara en godisdag i veckan, och jag får bara äta en slags sort per månad (t.ex. en gång godis, en gång chips osv.) det går inte så bra som jag hade tänkt mig, faktiskt. men det förvånar väl ingen?
på lördag blir det säsongens sista varmanstävling på en bana jag aldrig sett och med en bil jag aldrig suttit i. som tur har min nervositet svischat iväg i takt med tiden, och dessutom har jag tydligen lärt mig att det är lika bra att bara njuta och ha roligt så länge det varar. visst, jag är en dålig förlorare och blir surare än nödvändigt när det inte går som jag tänkt mig. men än så länge intalar jag mig själv att livet handlar om att överkomma hinder på vägen, nå sina mål, för att kunna utvecklas här i livet. får se vad jag tycker efter nästa tentläsning!

28 september 2010

flow

okej, jag är mycket medveten om att jag är en förskräckligt dålig bloggerska.
men ni förstår, det är inte alltid så lätt när man är stenförkyld, har en växande bokhög och avtagande tid. dessutom har jag inte haft mycket att berätta om eftersom den senaste veckan i princip gått ut på det samma: skola, jobba, äta, slappa, zumba, facebook... okej, jag är ändå uslig.
i alla fall går det att konstatera att jag inte rider dressyr tillräckligt ofta, eftersom jag efter söndagens korta pass har varit så sjuk i kroppen att jag knappt orkat röra mig, ännu mindre vara en aktiv motionär. jag har försökt åtminstone.
och även om jag är en snygg tjej i sina bästa år har jag lite för mycket entusiasm angående innehållet på mitt konto och beställer 70€+ paket från H&M, handlar kylskåpet fullt, och äter också därefter. det kommer väl inte som en chock åt någon att mina lår börjar vara oroväckande ofasta.
men det är väl smällar man får ta när man är sambo och studerande. och inte minst, jeppisbo! här finns varken cykelsällskapet anna, 5 dagar zumba/vecka, 3 dagar ridning eller ens affärsverket.
och usligt som det är denna afton, tänker ändå kalle och jag bege oss de många metrarna till siwa för att inhandla varsin godispåse och sen bänka oss framför tv:n och titta pistvakt. great.

19 september 2010

situation

veckan som gått har varit fullständigt kaotisk; den har innehållit allt från ensamma tårfyllda nätter till trevliga utekvällar i gott sällskap.
psykiskt har det varit en tung vecka för mig, eftersom min stubin återigen prövats, och mina gränser återigen töjts längre än nödvändigt. det är konstigt att det alltid är jag som sänker ribban, alltid jag som ger med mig, och därmed också nästan alltid jag som är den som får på nyllet.
på tisdagskvällen efter skolan hoppade vi barnträdgårdslärare i en buss och åkte iväg till staden i syd. vi sjöng snapsvisor och hade drickatävling, och kom fram alldeles för tidigt. kan ni tänka er att jag, maria paula annika heikkilä, har stått och köat för att gå in till fontana!? det är ju helt sjukt.
i alla fall så ägde vår gulissitz rum där, och även om den inte var lika fantastiskt awesome som abi-exkursionen i åbo förra hösten, så var det definitivt värt pengarna. snapsen och cidern slank ner som vatten, våra vackra visor fick nästan taket att lyfta, och jag och minna klarade oss -mot alla odds- utan att kissa ner oss.
vi fortsatte efteråt till ollis, där det blev drinkar, shottar, sång och dans för hela slanten. och när vi sen blev hungriga och hade tänkt käka vårrullar, fick vi besvikna gå och äta pizza istället. vilken normal vårrullsförsäljare stänger före klockan 1 på en tisdag!? hallåå...
när vi sen kom hem från sitzen klarade jag och sosso oss hem på våra cyklar utan större bekymmer, och jag var glad och nöjd över kvällen. synd bara att en så trevlig kväll måste förstöras sekunden jag steg in genom dörren.
och mer behöver ni inte veta.
igår hade kalle och jag ordnat inflyttningsfest part 1 här hos oss. vi hade fint besök av linn, tossa, linda, putt, nortti, adde, mange och robin. vi käkade tortillas, diskuterade, lyssnade på musik, och vissa av oss badade till och med bastu. kvällen var också full med intriger: kalle tappade en ölflaska i trapphuset påväg från bastun, och plötsligt var helvetet lös. tydligen tycker våra grannar att det är hela världen att man springer omkring i handduk klockan halv 11 på kvällen.
vi fortsatte sen till netti, där det blev studierabatt-cider och fler trevliga diskussioner. det må jag då säga, att det var ett ganska stort tomrym som fylldes bara för att jag fick lätta på mitt hjärta under kvällens lopp.
nog är det ändå svårt att ha sina vänner så nära, men ändå så långt bort. det är inte riktigt samma sak att spilla sina sorger över sin pojkvän, för han är ju ingen kvinna, alltså förstår han inte, även om han tror sig göra det.

och nu tänker jag rista ner nästan två månader av tankar i min dagbok, och samtidigt undvika allt som heter skola och därmed kurslitteratur. oj vad jag ska ångra mig när vi har tent.

15 september 2010

allt känns fel

hur gör man när man tappat förtroendet för den som står en närmast?
skiter man i allt, låtsas som ingenting? klistrar man på ett leende och inbillar sig själv att det löser sig med tiden?
hur går man vidare när man vet att hur många förlåt som än ramlar in så finns det ingen mening bakom? när man vet att samma sak kommer att upprepas igen och igen?

jag vet helt enkelt inte hur jag ska hantera känslan av när allt rinner genom händerna.

13 september 2010

nej inget kommer att bli bättre

idag har jag en bitter-och-inåtvänd-dag, så jag tror det är bäst att ni inte tar mina påståenden så förskräckligt allvarligt.
i alla fall känner jag mig vilsen och ensam och skulle helst av allt dra ett streck över allt som händer och måste göras denna vecka. dessutom jag har sömnbrist, huvudvärk och ont i magen.
och sen gick jag ännu till överdrift och stack iväg på en ca 2 km:s joggingrunda ikväll. det gick inte så smidigt som jag hade tänkt mig, men faktiskt hade jag bättre kondition än jag hade trott.
nu skulle jag helst av allt förtränga allt som händer runt omkring mig och spola fram till något bättre. imorgonkväll till exempel, då vi ska på sitz till vasa. jag hoppas det blir minst lika great som åbo förra hösten!
nu tänker jag inte skriva mer, för då kommer det att handla om personer som istället för att stötta mig ignorerar min existens och tror att allt blir bättre på så vis.

3 september 2010

when you're gone

alltid när du är borta, känns det som om en del av mig också försvinner.
jag försöker fylla mina dagar med skola, jobb, kompisar, tv-program, musik...
men det hjälper inte. dendär känslan av ensamhet och otrygghet smyger sig på ändå, väntar där i mörkret.
jag väntar att klockan ska gå så att det fortare blir nästa dag, som jag återigen kan fylla med aktiviteter som får mig att hålla tankarna på något annat för en liten stund. men sen kommer dötiden igen, och nästa ensamma natt.
även om jag vet att du bara är ett telefonsamtal -50 km- ifrån mig, är det svårt, svårare än det kanske borde vara. det är väl bara sån jag är, rädd för att vara ensam, rädd för att känna mig bortglömd.

för ett år sen gick jag igenom en ganska jobbig period av mitt liv, en övergång från att alltid ha haft någon runt mig, någon som stöttade och lyssnade, till att vara helt på egen hand. det var en total flopp, och jag höll på att gå under.
sen en solig höstdag stod du där och log mot mig, och hela min värld stannade upp. aldrig i hela mitt liv hade jag trott att jag skulle kunna må så bra av en människa, aldrig hade jag väntat mig att något så spontant och "oseriöst" kunde bli det bästa jag varit med om.
du är hela mitt liv nu, allt jag behöver och allt jag önskar mig. och även om du är borta vet jag att den kärlek som väntar när du kommer hem igen är minst lika stark som när du åkte iväg.
det är så när man älskar varandra villkorslöst.

2 september 2010

a lonely thursday

okej, det kanske verkar som om min blogg har dött. så är det dock inte, utan den har bara vilat på sitt nya utseende en stund, so to speak.
nu har vi i alla fall kommit igång med skolan och allt vad det innebär. hälften av den information vi får och 90% av föreläsningsinnehållet har tyvärr gått mig helt förbi, och jag har innerligt börjat tvivla på om jag någonsin kommer att bli en duktig universitetsstuderande.
i alla fall är det jag förstår intressant, och det känns nog som om jag är inne på rätt spår, eller åtminstone påväg ditåt. psykologin och analysen vi kommer att få ta del av är det som fascinerar mig mest, eftersom jag alltid har sett mig själv som en person som har lätt för att ta fatt på människors känslor utgående från deras beteende.
det som är svårast är nog allt läsande. alla dessa eviga böcker som ska sökas, lånas, läsas, antecknas ur... frågan är, kommer jag ens att ha ett socialt liv när det kommer till kritan? i alla fall har jag varit duktig och lånat några stycken redan, så på 5-6 veckor borde jag väl hinna med lika många böcker, kunde man tänka sig. kalle får väl vara glad att han har sitt älskade playstation att underhålla sig med sålänge.

nu sitter jag ensam här i lägenheten med en hel bunt med saker som jag kunde ta itu med. men 'kunna' är ju tyvärr inte samma sak som 'vara tvungen', och jag kommer högst antagligen att skjuta upp mina viktiga saker tills någon annan tråkig kväll. den som spar han har...
kalle åkte hem till oravais över helgen, det är liiga-körning på kemora som gäller. jag är faktiskt lite ledsen över att jag inte har tid och möjlighet att sticka iväg dit alla tre dagarna, eftersom jag har både skola, jobb och andra aktiviteter pågång. men nåja, får väl trösta mig med att jag i alla fall får checka läget på söndag. med förutsättning att jag vaknar tillräckligt tidigt på morgonen.
dessutom kan det ju vara bra att få spendera lite quality-time med sig själv här i lägenheten. tänk vad skönt, nu behöver jag inte bry mig i att försöka se snygg ut när jag dansar zumba ikväll!

27 augusti 2010

remake

japp, nu har det hänt. nu har min blogg, efter ett års väntan, äntligen fått ett nytt utseende. inte för att jag vet om det är inspirerande, nytänkande eller ens bättre än den förra, men jag hoppas det. trots allt är det ju inte utseendet, utan innehållet, som är det viktiga.

min andra skoldag var mycket bra, precis som min första. vi fick ännu mer information, och sen delades vi in i grupper. och det må jag säga, att inte var alldeles enkelt. föreställ er: ni sätts i ett rum med sex okända personer och tvingas arbeta som ett team, komma på en gemensam presentation som handlar om er själva. vad berättar man åt någon som inte alls känner en? och hur presenterar man hela gruppen inför resten av klassen, när man knappt vet vad den andra heter? nåja, utmaningar behöver väl alla!
slutade redan klockan halv tolv, och efter det har kalle och jag fixat och grejat lite här i lägenheten. vi var igen och handlade lite smått och gott; fler skruvar så vi fick upp de sista kökshandtagen, en sprayflaska så jag äntligen fick tvättat wc-stolen, och sen förstås lite raketer tills imorgon.
angående helgen så blir det igen en omöjlig helg med alltför mycket alkohol som inte alls är bra för my new and improved life. som vanligt får jag låta det vänta en stund, för inte hinner jag dansa zumba idag heller.
ikväll styr vi i alla fall kosan till socklot för att fira ida och jessicas 38-årsdag. det blir trevligt, I think. imorgon riggas sen tempot upp en aning när vi hoppeligen kommer oss ut till bambaviitchin, där det blir kräftskiva och råkenråll åål najtt lång.
om det är någon som vill hitta på något actionspäckat på söndag, hör inte av er till mig, jag ska vila.

26 augusti 2010

starts with goodbye

I guess it's gonna have to hurt,
I guess I'm gonna have to cry,
And let go of some things I've loved,
To get to the other side,
I guess it's gonna break meKursiv down,
Like falling when you try to fly,
It's sad, but sometimes moving on with the rest of your life,
Starts with goodbye

och det beskriver precis allt.
det beskriver hur det kändes att stiga in genom dörrarna till BI idag; massor med folk, men inte ett enda leende. inte någon som ivrigt hälsade och berättade hur helgen varit, ingen som muntrade upp den nervösa stämningen och ångesten med ett skratt.
det beskriver hur det var att sitta och flumma igenom planen för vad vår utbildning innehåller, komma på något dumt men sen inte ha någon att viska det åt och fnittra med.
det beskriver känslan när jag cyklade förbi yrkes och inte ens märkte att det regnade och var isande kallt för att min längtan var så stark.
det beskriver varför jag inte kunde titta kalle i ögonen och le som jag brukar, för jag kan inte ljuga att jag mår bra, när jag inte gör det.

nu ska ni inte tro, att jag inte trivs i min nya skola, absolut inte! det är roligt med nya ansikten, nya utmaningar. allt verkar intressant, och jag är nästan hundra procent säker på att dessa tre år kommer att bli precis så givande och roliga som jag tidigare hade väntat mig. läroplanen verkade innehålla massor med saker som fick det att brinna i mina ögon, fick kreativiteten att stiga till ytan.
men ändå. det är ju något som fattas, det allra viktigaste. detdär välkända, leende ansiktet. den enda personen här i världen som kan läsa av hela mig med en endaste blick.
ibland är det bara ett hejdå som behövs för att börja på nytt, för att vända blad. men ibland är det också det som är allra svårast.
när man så gärna vill gå vidare, men det finns en liten bit som rubbar allt. den lilla biten kallas evig vänskap, och är något som gräver djupt i mig att sätta på hyllan.

24 augusti 2010

godnattsagan

okej, jag har kört vilse i kållby. jag har också halvt frusit ihjäl och sett ut som en hiphopare medans jag innerligt studerade PUF:s fotbollsmatch, som dessutom slutade i förlust och med en vacker volt för kalles del.
jag har proppat kylskåpet så fullt att allt pålägg frös till is, eller ja, i alla fall det som låg längst upp efter bakväggen.
okej, jag fick ett hysteriskt utbrott och gnällde som en liten unge när 2/3 zumbaskivor inte fungerade, och kalle blev tvungen att offra både sin dator och sitt humör för att göra mig nöjd. låt mig sen nämna att det ändå inte funkade, och jag blev tvungen att köra ett lika svettigt pass som igår, med publik dessutom. gud förbanne.
hallelujah för trådlöst internet, goda semlor av trevliga besökare, och att vårt tv och playstation äntligen är påväg. inte hallelujah för jobb på spotlight och att det är slut på sovmorgnar efter denna natt.
over and out!

thoughtful tuesday

otroligt vad man finner när man snokar, idag upptäckte jag att imorgon är det exakt ett år sedan jag började blogga!
och ja, det har korsat mina tankar att jag kaaanske eventuellt antagligen absolut borde designa om lite och piffa upp en aning. men ja har ingen som helst aning om hur man gör, och hur det borde se ut. så det är min ursäkt att låta bli. men hey, kanske en vacker dag!

nu har vi bott i lägenheten en vecka, med undantag i helgen när vi sov hemma i nykaabi/årvas. allt går bra och vi har inte börjat bråka om vem som ska diska och föra ut soporna ännu. kan bero på att jag sköter det mesta utan att klaga eftersom jag är så rastlös när jag hamnar att leka hemmafru dagarna i ända. men som tur löser det problemet sig på torsdag när skolan börjar.
och nej, jag har fortfarande inte fattat att jag faktiskt kommer att bli tvungen att börja göra saker då, som att ta ansvar för mina studier och göra läxor. huvvadåda!
kvällsaktiviteterna här i jakobstad är heller inget jag hurrar över. som tur kommer mamma med min cykel ikväll, så då kan jag alltid åka på upptäcktsfärd om jag inte har annat för mig. just nu är det gräv-i-filmhyllan-tills-du-hittar-något-du-inte-sett-hundra-gånger som gäller. suck.
igår tog jag mig också i skinnet och avgjorde att det var dags att starta zumba-skivorna igen. och hjälp vad det var uppfriskande för kropp och själ! även om jag var svettigare än vad som hade behövts efteråt, var jag definitivt mycket gladare. och även om jag lovade anna att inte börja med mitt febriltränande direkt, tror jag att jag hamnar att bryta det löftet. five times a week here I come!

en annan sak som jag nu är tvungen att "skriva av" mina axlar innan jag skuttar iväg till badrummet för att snygga till det sista inför mammas kritiska ögon, är att nog känns det bra när man vet precis var man står och hur man vill ha det, när man inte ens behöver fundera på något annat alternativ än det som ligger precis brevid en!
If everything could ever be this good forever.

20 augusti 2010

kulturveckan

överlevt fem helt lediga vardagar utan något som helst vettigt att göra - check.
kuskat det sista flyttlasset till jakobstad, burit upp alla lådor och plockat ur (nästan) allt - check.
sovit första -och andra- natten i vår nya, konstigt nog bekväma, säng - check.
upplevt hur dyrt det är att handla mat på egen hand - check.
(tack gud för att pappa handlar billigt kött åt oss från snellmans!)
blivit förkyld och antagligen smittat ner alla runt omkring - check.
varit på idas 21-års kalas och skvallrat över goda kakor - check.
lekt kulturell tillsammans med vicko och spanat in sång och dans på torget under kulturnatten - check.
fastnat med käften och missat kalles fotbollsmatch - check.
flyttat hem igen, dock bara för en natt -check.
snällt dammsugit hela huset, skurat köket samt torkat damm i vardagsrummet - check.
inhandlat en passoaflaska för att rigga upp stämningen inför kvällen- check.
slöat hela dagen framför tv i brist på annat vettigt att göra - check.
handlat det sista som behövs samt bakat en mintchokladkaka- check.

nu återstår bara att lyfta röven ur soffan, plocka ögonbrynen, duscha, fixa till mig, plocka fram allt som behövs, och sen kör vi! jag vet att jag inte borde säga dethär, eftersom det alltid leder till att någon spyr... men vafan: tonight's gonna be a good night!
skeppohoj, se upp på juthbackas dansgolv ikväll, för här kommer psycho bitches!

16 augusti 2010

a new era

nu står mina hyllor och skåp tomma, sovrummet i mitt och kalles hem står färdigt och nu återstår bara att förflytta mina överfulla lådor från ett vardagsrum till ett annat.
sommaren har gått alldeles för fort, jag har hunnit med alldeles för lite och fått alltför lite sol. jag har i alla fall tjänat tillräckligt med pengar, hunnit umgås massor med mina vänner -med tanke på hur lite tid jag haft över- och inte ens gått upp överdrivet mycket i vikt.
men nog ska det bli skönt att sätta näsan i boken igen, få in lite rutiner, och börja kämpa lite för alla bollar man har i luften. och visst jäklar ska det bli skönt att svettas ut några liter i veckan på grund av zumba igen! det, må ni tro, har jag längtat så innerligt efter.

slutet av veckan blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. på torsdag kväll var kalle så bitter och inåtvänd att det inte blev nån vasaresa, utan istället hade vi hemmakväll och tittade enmassa avsnitt how I met your mother. jag måste erkänna att jag var lite besviken, men har konstaterat nu i efterhand att det antagligen var bäst så.
på lördag körde vi alltså på kemora, och även om jag hade ställt in mig på att det skulle gå dåligt, var det inte riktit jag hade tänkt mig. nog hade det räckt gott och väl att vinna ett heat, men nej, då skulle jag nödvändigtvis komma mig till b-final också. problemet var bara det, att bilen inte startade och jag återigen tvingades att ge upp förrän jag fått visa vad jag gick för. och då var jag bara två placeringar ifrån att få alldeles egna spännremmar! ni kan ju gissa om jag var bitter. i alla fall gick det ju bra för kalle, och även om jag innerst inne vet att han var lite skadeglad för just den saken, så är jag ändå otroligt stolt över honom.
på kvällen var det sen dags för uffe & camillas inflyttningsfest, vilket jag faktiskt hade väntat på. tyvärr var timmen så pass sen, mitt huvud så pass segt och mina ögonlock så pass tunga, att det inte blev något ramakalas. eller tja, full var jag åtminstone, likaså kalle, men jag hade nog väntat mig lite värre saker. heta pizzor och samtalsämnen, inte kanske den musik och det sällskap vi hade väntat oss, kallt ute, stekhett inne... och gratis dricka, förstås! cykelfärden hemåt tillsammans med benny & jenny gick också relativt bra, jag tappade inte sönder en endaste flaska, kalle cyklade inte i diket, och vi kom oss nästan uppför den branta abc-backen. hemma på brännbergskärr stötte vi på en stupfull ida som glatt viftade med sina nyvunna kara-kalsonger. stackars föräldrar som hålls vakna klockan 4 på natten av vinglande, högljudda ungdomar.
men åtminstone hade ju vi roligt!

12 augusti 2010

I love the way you lie

nu ska jag hålla mig lugn, iskall. jag tänker inte flippa ur, inte starta några onödiga gräl för ingenting. men det värsta är, att för mig är det inte ingenting. för mig är det allt. det gör ont i mig att ens behöva tänka tanken. jag hatar verkligen att jag inte innehar förmågan att läsa tankar! det hade varit mycket praktiskt vid tillfällen som dessa.
men som sagt, ikväll tänker jag låtsas som ingenting, korsa mina fingrar och be om lite simpel tur. för ikväll tänker jag inte stöta på några missöden som förstör allt, som förstör det jag själv sätter upp i mitt huvud.
det är en lek med mig själv och hur mycket jag tolererar, och ibland vore det sannerligen lättare att hålla sig till "det man inte vet, lider man inte av".

11 augusti 2010

ooh helga sommarlov

klockan är 22:02 det är onsdagen den 11. augusti 2010, och jag har äntligen fått sommarlov! det var minsann på tiden det.
nu har jag bestämt mig för att dra ner på hastigheten lite, sakta men säkert stanna mitt ekorrhjul. det har verkligen gått på högvarv på senaste tiden. så nu ska jag i lugn och ro packa ner resterande saker i flyttlådor, se till att det sista i sovrummet blir målat, vänta på tapetsering, städa det sista, plocka upp och montera nya möbler... som ni kanske förstår vet jag inte vad ordet avslappning betyder.
imorgon ska jag spendera min första riktiga lediga dag med att måla det sista, tvätta fönster och ha en liten presenterings-date med josse. på kvällen åker vi iväg till vasa för att ta del av konstens natt, något helt nytt för mig. med bra tur är det jag som hinkar i mig kultalonkero medan kalle kör. det, mina kära läsare, skulle vara ett nytt fenomen!
lördag styr vi sen kosan mot kemora, där det blir varmans för hela slanten. och jag hoppas innerligt att det inte regnar, för då kan det nog bli en och annan ambulansresa för min del. i värsta fall alltså. på kvällen blir det sen uffe & camillas inflyttningsfest, vilket inte i första hand heller förknippas med lugn och ro. på söndag vill jag flytta, men det kan jag nog bara drömma om i dagsläget...
nej vet ni, det är helt förskräckligt att ha en hel hop med saker att göra, men inget schema att följa! tack gud att skolan börjar om två veckor, då jävlar blir det ordning och reda på mitt liv igen.

8 augusti 2010

rainbow eyes

imorse vaknade jag av att det åskade och regnade så sjutusans. huvudet värkte, världen snurrade, jag hade ingen som höll om mig när jag var rädd, och klockan var alltför lite. när jag äntligen kom mig på benen och hade skurat golvet ett x-antal gånger samt rotat igenom kylskåpet utan att finna något ätbart, tog jag saken i egna händer och tillredde en god korv-ris-grönsaker-gryta åt mig.
jag hoppade i kalles bil och stack iväg till jeppis, hem. för tillfället ser stället ut som ett katastrofområde och jag börjar innerligt tvivla på att vi nånsin, i alla fall under denna månad, kommer att flytta in.
hela dagen har jag diggat rainbow, ratt, sonata arctica och def leppard. jag har sjungit och pratat för mig själv medans jag målat. och det blev nästan färdigt, bara några dumma, omöjliga knopphandtag väntar på att bli lackade.
mamma var också snäll och gjorde mig sällskap några timmar. och vilket sällskap som städade ur köksskåpen... hah!
på kvällen utmanade jag de svarta molnen och hoppade på cykeln till stallet. även om det alltid brukar börja regna när jag inte tar regnrocken med på ridturen, så hade vi faktiskt tur idag, elli och jag. vi höll oss både torra och glada! back home lekte jag plättmaster och förgyllde mammas sista semesterdag.

nu har jag badat bastu och sen ännu misslyckats med att ladda ner en film jag hade velat se, så tror det får bli lite läsning istället. imorgon har jag sovmorgon, och sen är det bara 3 eller 4 dagar kvar i jobbet. wohhoo, sommarlovet närmar sig! hela 1½ vecka ledigt...

7 augusti 2010

missing

det känns som en del av mig saknas, delen som innehåller glädje och kärlek och allt detdär. jag är bara ett tomt skal, bara yta, denna afton. jag hatar att vara så beroende av någon eller något att det helt enkelt inte går att funktionera utan. men nu är det såhär.
sad but true.
och sen funderade jag varför jag förr alltid tyckte att sonata arctica har världens bästa texter... förklaringen ligger i att det finns minst en för varje humör!

"please let me know everything's alright
thinkin' about you though you're out of sight
every night when I'm turning in, my tears find me
please hurry dear, come back and rescue me"

men ikväll ska jag stänga av min hjärna, det har jag lovat mig själv. jag ska lita på mitt hjärta och bara låta det vara som det är. det finns ändå inget som ändrar på läget, så jag kan lika gärna ha roligt för hela slanten, umgås med mina vänner och bara ha det bra.
för det värsta jag vet är att vara ensam, och det tänker jag inte utsätta mig för i onödan.

4 augusti 2010

people always leave

är det inte konstigt hur fort åren går när man börjar bli gammal? inte alltför länge sen satt jag på en nedsliten skolbänk i carleborgsskolan, men tusen drömmar och ett snäppe för lite mod i bakfickan. jag drog det korta strået och begav mig bara till staden i norr, även om jag hade haft flera möjligheter. tre år senare befann jag mig på "hyllan" i yrkes, tittade ner över matsalen och undrade vad jag skulle välja som näst. återigen tog jag den lätta vägen ut, följde min mångåriga dröm och stannade trots allt kvar i jakobstad.
visst, det är en helt ny skola, helt nya människor, något alldeles.. nytt. en ny början, så att säga. men visst, det känns också lite tråkigt, lite för tryggt. alla mina vänner sticker iväg till vasa, åbo, helsingfors... och ja, det ska bli roligt att åka och hälsa på, se hur alla har det, och ja, det är inte svårt att hålla kontakten eftersom det nuförtiden finns facebook till det. men ändå, allt känns så tomt, så långt borta.

häromdagen när jag var ute på ridtur i kvällssolen rann en liten tår ner för min kind. den tåren kom för alla timmar jag suttit i sadeln, alla utbrott och glädjeämnen jag delat med den hästen. nu är det slut, nu ska jag ge upp ridningen, eller i alla fall känns det så. att gå från tre-fyra dagar i veckan till max en känns för mig som inget alls. det är sant som dom säger, en gång hästnörd, alltid hästnörd. jag kommer att sakna den fetknoppen enormt mycket där jag sitter i min ensamhet i höstmörkret.
idag på väg hem från annas och min kämpiga cykeltur kom dendär samma känslan över mig igen. det är så mycket jag ger upp, så mycket jag lämnar bakom mig. samtidigt är jag glad över hur saker och ting kommer att vara framöver. jag kommer att bo tillsammans med kalle, jag kommer att gå i den skola och på den utbildning jag velat i flera års tid, jag kommer att ha ett helt eget ställe där ingen tjatar och bestämmer över mig.
men även om jag kommer vara trygg, betyder det att jag kommer vara lycklig också?

29 juli 2010

standin' on the verge

ni vet dendär känslan, när allt står helt rätt till; varje pusselbit är där den borde, livet leker, allt flyter på som det ska. ni vet dendär känslan, när vad som komma skall inte längre skrämmer en, för att man är så säker på vad man vill och vad man kan. ni vet dendär känslan, när man är så stensäker på att vad som än kommer emot ska man inte ge efter.
jag håller på att förlora samtliga.

jag vet inte om det har att göra med tanken på att vända blad, börja på ett nytt kapitel, som skrämmer mig. jag vet heller inte om det beror på att jag inte är riktigt redo att växa upp, eller om det handlar om att jag är orolig att allt detta ska bli för intensivt.
jag trodde att jag var så säker, stod så stadigt på marken. men nu känns det som jag själv har hamnat på en planka som jag inte vet hur jag ska balansera för att hållas kvar. jag är inte säker om jag är tillräckligt bra, om jag kan hålla mina nerver i skick, om jag klarar mig utan att få ett lindrigt sammanbrott.
mitt ekorrhjul har snurrat på maxhastighet så länge, att jag inte vet hur jag ska hantera situationen när det stannar.
ärligt talat är jag rädd för vad som väntar bakom knuten.

åskväder

hela veckan har jag gått och funderat varför alla klagat så innerligt över åskvädren som håller dem vakna om nätterna. det har korsat mina tankar att kanske jag varit så trött och sovit så djupt att jag helt och hållet missat hela skiten. jag har också övervägt möjligheten att det inte alls har kommit någon åska här över jutas.
och jag har snällt hängt med i diskussionerna och försökt låta medlidsam över vad åskvädret ställt till med. men innerst inne har jag bara suttit och önskat att det ska braka lös, att man ska få en skymt av naturens mäktiga krafter. inatt fick jag äta upp alla mina önskningar där jag låg i kalles säng och hoppade till vid varje blixt, skakade av åskan.
det hjälpte inte med mycket annat än att krypa långt ner under täcket och borra ansiktet djupt i kalles bröst. och inte ens då kände jag mig speciellt trygg.
även om jag aldrig var rädd för åskan när jag var liten, utan mest ansåg det vara häftigt och fascinerande, måste jag nog erkänna att rädslan verkar ha kommit med åren. visst, det är fortsättningsvis häftigt, igår stod jag flera minuter och beundrade blixtarna som lös upp hela himlen, var och varannan sekund. men när det började smälla i husknutarna och ringa i hemtelefonen var jag snabbt ner under täcket igen.
tänk vad lite som behövs för att få en att känna sig liten och obetydlig här i världen!

27 juli 2010

tuesday's gone

denna tisdag har jag varit övedrivet anständig.
i jobbet gnuggade madde och jag febrilt golv och släpade runt på bord och stolar utan att klaga en endaste sekund. tack och lov hade jag sovmorgon till 10, och så fick vi glass till eftermiddagskaffet.
efter jobbet kastade jag inte bort mina lediga minuter med att sitta framför facebook. istället diskuterade jag med mamma och käkade en suzette-pudding.
när jag sen kom mig till nästa jobb, orkade jag inte ens reagera på att korridoren var avspärrad och täckt med fanerskivor. jag städade gladeligen och ignorerade allt som såg ut som spår av en värre katastrof. jag var till och med så aktiv att jag tog hela två timmar på mig med skurningen.
när jag kom hem var jag faktiskt lite oanständig och spenderade några onödiga -men behövliga- halvtimmar åt snookning. hey, jag är väl bara mänsklig!
kela har fått mitt huvud att spinna med sina dumma frågor om IBAN-koder och föräldrarnas inkomster. dessutom, hur i helsike skulle jag kunna veta hur mycket jag kommer att tjäna resten av året, när jag inte ens vet om jag kommer ha ett jobb!? antagligen kommer någon gammal, gaggig kontorstant ringa och förklara det för mig snart...
jag har också tagit emot min studieplats, lärt mig att använda nätbanken, samt fått veta att kalle och jag får nycklarna till lägenheten på torsdag.
och ja, jag överlevde helgens körningar. och nej, jag vann inte ett 37 tums platt-tv. och ja, jag är fortfarande utmattad i kropp och själ. och nej, jag har fortfarande inte fått nog av min rallykarriär, även om det inte riktigt gick som jag hade tänkt mig. och ja, jag ska köra i jeppo imorgon och förväntar mig att ha en hederlig hejarklack bakom mig.
om jag säger att 'de e mycke nu', så övedriver jag faktiskt inte ens en liten gnutta.