30 maj 2010

I did it

nu är allt över. allt stressande och ställas inför examensfesten, all nervositet inför dimissionen, allt är borta. nu kommer jag aldrig någonsin få sitta i yrkes' café och spana in alla, aldrig använda de välkända utrymmena i bageriet, springa ut till rökrutan på rasterna... allt försvinner nu, alla goda vänner som samlats under årens lopp, mina två härliga klasser, de trevliga lärarna. det är både skönt och sorgligt. skönt, för att man inte längre behöver handskas med vissa människor och situationer, sorgligt, för att det finns så många goda minnen och härliga personligheter som stoppas undan. visst, det ska bli roligt att börja om, starta från noll, skaffa ett eget liv, pröva på något nytt, hamna i en ny skola och miljö, träffa nya vänner. men saknaden efter yrkesskolan optima och allt vad det nu innebär, kommer att lämna ett stort hål i mitt hjärta.
I love you guys, I always will.

för övrigt har jag väl inte mycket annat att berätta, än att trots all stress, sura miner och oro över att inget skulle funka eller gå som vi hade tänkt oss, nu äntligen har lagts bakom med en lättnadens suck.
på fredag morgon började jag med att åka iväg till jeppo för att bli sminkad. därifrån fortsatte jag sen min resa till oravais, där svärmor fixade frisyren. avslutningen spenderades sen i jeppis mellan klockan 11 och 2. det gick bra, jag klåpade inte mig destomer, och inte ens tårarna letade sig fram. det, må jag säga, var nästan lite skamset för min del. annars är jag ju så himla bölig!
på kvällen efter att alla 14 smörgåstårtor hade blivit fixade åkte kalle och jag iväg till käraste oravais. vi spenderade kvällen hos ronny med några andra firare. det blev dock en lugn afton med massa diskussioner, grillning, och förstår lite alkohol. men bara lite, faktiskt.

på lördagsmorgon steg vi upp tidigt och åkte iväg hem till mitt igen. kalle fick sova på soffan medan jag med mosters och fasters hjälp dekorerade smörgåstårtorna. sen blev det att fixa sig själv, ta det lugnt några minuter, och ställa det sista.
första gästerna ramlade in kl 1 som väntat, och den jämna strömmen och stora klungan med folk höll i sig ända till kl 5. när vi tittade i gästboken var det 120 personer som på något underligt vis hade lyckats trycka sig in i vårt hus. både smörgåstårta och moussetårta hade nog blivit över, så att vi eller den närmsta släkten svälter bort några dagar framöver behöver vi nog inte oroa oss över!
efter inspektion av presenterna blev det en välbehövlig tupplur för min och kalles del. otroligt hur trött och sliten man kan bli av att stå och le, ta i hand och kramas några timmar! kalle och jag shoppade loss på torghallen, ringe tusen samtal angående kvällen, och satt sen och chillade vid köksbordet tillsammans med mamma, pappa, alkoholhaltiga drycker och en påse chips med dipp.
kvällen fortsatte sen till staden J tillsammans med robin, mange och pott. vi inkvarterade oss på netti, och satt där hela kvällen och diskuterade, drack, skrattade och hade det bra. lite musik utomhus blev det också, även om jag nästan frös ihjäl på kuppen. eftersom inte kalle och jag är speciellt dansanta vad gäller partymusik, så förde robin hem oss nån gång runt ½3, efter att vi hade fått i oss lite korvgörans-mat. även om jag inte hade druckit så farligt mycket, måste jag nog erkänna att min värld snurrade ganska brutalt när jag lade mig i min sköna säng.

idag har det inte hänt mycket annat än att vi har latat oss, jag har plockat undan några av mina presenter, startat upp min alldeles egna laptop, osv. kalle har också varit till jeppis och övat med bandet, medan jag trampade iväg till stallet och for ut på en skön kvällstur med elli. sen badade vi bastu och så stack kalle hem till oravais.
och även om sommarlovet nu officiellt har börjat, så har jag tyvärr inte möjlighet att sitta uppe halva natten, även om det kanske skulle behövas. jag har ju så himla många saker som skulle vara bra att få insatta på denna dator. sen fixar ju heller inte presenterna sig från skrivbordet i skåp och lådor utan hjälp... men det får minsann bli en annan historia, eftersom jag nu tänker släcka av och söka mig till sängs. imorgon börjar nämligen jobbet kl ½8. suck. men bara lite.

25 maj 2010

lyckorus

ibland händer det sig faktiskt att precis alla bitarna faller på plats när man har allra minst hopp om att just något positivt ska hända.
det känns som om jag för första gången på väldigt, väldigt länge är orubbat lycklig, ja jag nästan svävar på rosa moln. jag önskar innerligt att alla omkring mig skulle förstå hur mycket jag uppskattar allt de gör för min skull just nu! även om vi inte alltid kommer överens, är hela min familj och närmaste släkt väldigt viktiga för mig. jag vet att de ställer upp när det kommer till kritan, om man säger så.så tack, för att ni gör allt detta för min skull, utan att slita mig i stycken. och tack, för att vi håller ihop även när det går nerför.
det är nog sant att uppskattning för det man har, och speciellt för familjen, kommer med åldern. jag kanske låter tokig när jag säger så med mina blotta 19 år, men det är sant. jag har lärt mig.
men den som förgyller mest av allt just nu, han är något alldeles extra. aldrig att jag hade förväntat mig för 7 månader sedan att någon faktiskt skulle kunna få mig att känna på detta sätt, och sen också känna likadant tillbaka!
karl-johan martin heikius, jag kommer aldrig ha tillräckligt med ord för att förklara hur mycket du betyder för mig, men du ska veta, att det betyder allt för mig att du gör det du gör för mig just nu.
och nu, mina kära bloggläsare, behöver ni inte tro att jag har fått fnatt i skallen av allt stressande och nervositeten inför min examensdag. jag är bara så lycklig och tacksam, att det inte går att stänga inne längre. sådeså!

nostalgi och vackra ord: hoobastank - the reason

22 maj 2010

sommartider

kära bloggläsare, bara för att jag inte har skrivit på nästan en vecka ska ni inte tro att jag har gått och lagt av med uppdateringarna. jag har heller inte stekts eller torkat ut, även om det har varit brutal sommarvärme i några dagar. och jag har heller inte dött av lycka över att jag efter många om och men och kämpiga dagar äntligen blivit student, och med någotsånär lyckat resultat dessutom. och jag har heller inte fått ångest även om min klänning bara är halvfärdig och min mage ser lite pösigare ut än nödvändigt när jag struttar omkring. och jag har varken ångest eller dåligt samvete för att jag inte riktigt håller mig till min strikta diet, och fuskar med både smörgåsätning och zumba-dansning. jag har heller inte fått något nervsammanbrott av all stress som ligger i luften här hemma (detta beror dock högst antagligen på att jag har haft mini-semester och sovit hos min moster i jeppis två nätter, för att sedan crasha hos kalles en natt, och sen ha honom här två nätter)
jag är heller inte bitter även om min mor hatar mig just för att jag inte har ro att vara hemma och hjälpa till. och jag är inte nervös att det ska vara regnigt väder nästa fredag, även om det är räknat att det kommer ca 120 personer på min examenst/studentfest.
jag är inte heller bekymrad för att jag i sommar kommer att ha två jobb som högst antagligen krockar med varandra varje vecka, knappast kommer att se kalle nästan något alls, och att simon har förstört vår södernresa.

för jag är inte bitter även om tiden flyger iväg snabbare än den borde, och jag snart står där med mössan på huvudet, betyget i hand och framtiden öppen. jag är bara lycklig. lycklig att jag kommit såhär långt här i livet, och kan vara både stolt och nöjd över det jag har åstadkommit.
för en gångs skull är det min tur att skina, och det gör jag med nöje!

16 maj 2010

revyresan

nu tänker jag i alla fall försöka spara på detaljerna angående min andra stockholmsresa detta år. främst för att jag är dödstrött efter helgens bravader, men också för att åttio procent av läsarna ändå bara scrollar igenom. inte för att jag vet, men jag kan ju gissa.

resan började vid abc klockan 9:20 på torsdagmorgon och slutade på samma ställe ungefär klockan ½2 idag, söndag. förutom att det var 20 grader varmare, allting hade blivit en nyans grönare, och det hade samlats några personer mer på terassen, hade inte mycket ändrat. jag fick bara dendär varma känslan att nu har jag kommit hem. det ger mig fortfarande kalla kårar.
men för att börja från början så spenderades alltså största delen av torsdagen i resandets tecken. på bussen var det livat med musik, diskussioner, och oundvikligen förstås, alkohol. när det var dags att hoppa ombord på viking line gabriella var det nästan ett under att vi fortfarande hade alla med oss.
kvällen fortsatte sen med shopping på taxfree, utforskning på båten, underbara, dock förvirrande trubadurer, samt en hel del alkoholhaltiga drycker. eftersom jag inte gillade kalles ton råkade det bli så att vi gick skillda vägar för några minuter. det slutade med att kalle slocknade i hytten med ipoden i öronen, medans jag följde med patrik & fredrik för att mobba finska fjortisflickor. det var roligt så länge det varade, så att säga.

fredagen hoppade jag panikartat upp ur sängen och insåg att klockan var så pass mycket att vi skulle bli tvungna att stressa och missa frukosten. tack och lov visade det sig sen att klockan inte hade ändrat automatiskt, och det var alltså lugnt ännu en timme. när vi äntligen kom oss till stockholm, började dagen med att droppa av bagaget vid hotellet, scandic continental. för den som inte vet ligger hotellet i centralaste stockholm. det hade dock inte vi märkt, så när jag och kalle följde med mackan och rolle för att leta efter stureplan, tog det både tid och tålamod innan vi hade vilsnats rätt. efter lite alkoholmissbruk på stekarbänken styrde vi kosan mot tgi friday's. och jag fick verkligen äta upp alla mina skeptiska ord! det var den godaste pastan jag ätit i hela mitt liv, det kan jag svära på.
våra vägar bar sen vidare till en uteservering på drottninggatan, där rolle bjöd mig på dyra, somriga drinkar, och vi satt och pratade skit i alltför många timmar. ja, jag började faktiskt bli lite stressad på killarnas lite väl avslappnade livsstil.
när vi sen kom oss till hotellet var det verkligen skönt att få duscha och göra sig i ordning i lugn och ro. ja, vi hade till och med så mycket tid på oss att vi hann gå en sväng till systembolaget. nice!
kvällens schema var sen att åka ut till djurgården för att se björn skifs. och eftersom vi var ute i väldigt god tid, hade jag och kalle både tid att förbereda oss mentalt, dvs hinka i oss några, samt sitta och diskutera otroligt konstiga, dock intressanta saker. showen var helt okej, även om inte alla tyckte det, och i alla fall jag förbluffades över hur en 63-åring kan se så ung ut.
resten av kvällen tillbringades ute på stan med gänget. vi käkade på burger king, samt gjorde stockholms gator osäkra. det som sen följde vet jag inte ens om jag vågar skriva om, eftersom jag fortfarande ryser vid tanken. vi som bara skulle gå in på en bar och dricka varsin... det slutade med att vi gick hem halvt vettskrämda i ösregnet, efter att ha besökt -vad i alla fall vi trodde var- en maffiabar. great succes med bönder på stan!

eftersom lördagen -tack och lov- var sovmorgon så steg vi upp och käkade frukost först efter klockan 10. sen fick vi duscha och göra oss i ordning i lugn och ro förrän vi styrde kosan ut på stadens gator igen. denna gång var jag bara med som smakråd, kan ni tänka er! och även om vi sprang i tiotals butiker i hopp om att hitta snygga och billiga jeans, lyckades det inte riktigt bra. jag tror bestämt att det strandade på idéen billigt.
eftersom vi hade mycket tid på oss gjorde det egentligen inte så mycket att vi återigen gick lite, men bara lite denna gång, vilse påväg till stureplan. efter att ha ätit varsin glass kände vi oss redo för att käka på tgi friday's igen. det med glassen var nog inte min klokaste idé, med tanke på hur stora portioner som serverades. mätta och belåtna blev vi åtminstone, och dessutom lärde vi oss att hur man än försöker, så fattar inte svenska tjejer årvasdialekt. undrar varför...
½7-tiden hoppade vi på bussen och åkte ner till hamnen för att hoppa på viking line amorella.
kvällen spenderades sen i princip på samma sätt som ditresan, förutom att vi böt ut duktiga trubadurer mot att hata pianokillar, hyttfester mot att lira gitarr med 40-åriga finngubbar, och onödiga gräl mot att istället springa runt på korridorerna och sen somna onödigt tidigt. sorry.

idag har allt gått riktigt bra, med tanke på att morgonen började med att vi blev utsläpade ur hytten av städpersonalen. jag var i alla fall mycket piggare och kryare än senaste gång jag stegade ut på åbos hamnterminal, och det prisade jag nästan gud för. bussresan gick främst till åt att sova, lyssna på musik, och i alla fall försöka lösa sudoku. att vi stannade på samma ställe där jag senaste hade min pirog-och-vatten-hålls-endast-i-magen-10-minuter var inte ens roligt, utan helt enkelt skrattretande.
när vi väl kom till oravais körde kalle hem mig, och jag måste erkänna, att det var faktiskt ganska skönt. förutom att det såg ut som ett bombnedslag och var stekande hett, alltså.
sen fick jag äntligen äran att för första gången prova min studentklänning, eller tja, det som fanns fastnålat av den. och även om min mage var -enligt min egen mening- brutal, såg det inte så farligt fult ut.
när jag sen med beslutsamma steg trampade iväg till stallet iklädd kortärmad tröja för första gången i år kunde jag inte ens tänka mig hur varmt det skulle vara. jag hade glömt att man kan bli svettig av att bara hänga med också! för att fortsätta på det konceptet dansade jag sen 40 minuter zumba i ett stekhett vardagsrum. det fick mig att inse att i sommar är det nog bäst om jag pausar med den slag av träning, om inte klockan är efter 11 på kvällen.

och på tal om 11 på kvällen så är det nog bäst att jag slutar knapra på detta tangentbord, packar mina väskor och slänger mig i säng. en av mina bästa idéer denna helg, skulle jag våga påstå.

10 maj 2010

when it's for real

även om jag var väldigt skeptiskt om jag alls skulle överleva denna helg med alla de mentala störningar den drabbade mig med, så sitter jag fortfarande här, livs levande.
jag har nu återigen fått lära mig att vare sig man litar till hundra procent på någon eller inte, kan det förtroendet alltid svikas. får väl bara prisa gud för att han vid någon mystisk tidpunkt under det gångna året gett mig ett tålamod, och ett som heter duga dessutom. mimmi from the past hade nog antagligen rivit både eget och andras hår, vilt kastat saker omkring sig, svurit att aldrig någonsin vara så dum och falla för någon igen, och grävt ner sig i sin lilla grop utan att ens försöka klättra upp. vilken tur att man mognar med tiden! och då pratar jag inte bara om mig själv.

för att berätta the real story om vad som har hänt, vet jag inte om jag egentligen har så mycket av intresse att komma med. efter skolan på fredag begav jag mig till frisören i hopp om att förändras från sliskig svarthåring till het brunett. det gick nästan som planerat, förutom att jag kände mig mer flintskallig än annars och där till på fick blonda slingor bak på huvudet. fredagskvällen spenderades sen i deppig ensamhet hemma framför tv med min kära, snarkande far, samt en iskall och smarrig koskenkorva lime. jag hade nog väldigt gärna druckit upp hela lagret vid den tidpunkten. dessutom fick jag ett desperat träningsbehov och dansade ett dubbelpass zumba, och -hör och häpna- krattade 1/3 av gräsmattan. det, mina kära läsare, är något ni antagligen inte kommer läsa att jag har gjort frivilligt nån annan gång.

på lördag vaknade jag med tuppen, eller i alla fall med mamma som frågade om jag ville komma till kokkola. det ville jag inte, utan aktiverade istället mina vad- och magmuskler och trampade iväg till stallet för att ta ut elli på en riktig motionsrunda. båda blev svettiga, och åtminstone jag fick ut mina aggressioner och klarnade till i skallen en aning. men bara en aning.
back home svepte jag ihop en kvick tårta åt mamma. och även om jag inte var så skicklig att jag kunde låta bli att tappa sönder en yoghurtburk och skvätta ner halva köket med hallonmousse, lyckades jag rätt bra ändå.
sen kom kalle på besök och det är en historia ni inte ska få eller behöva ta del av. det är ett avslutat kapitel och jag har glömt bort detdär, i alla fall för stunden. så nu ska vi hoppas att det blir skärpning och lite mer respekt här framöver.
kvällen spenderades till att börja med på årvas' nya "chingchong" restaurang, där jag blev bjussad på smakliga kycklingfriteringar och mumsig sås. när kalle sen stack iväg till monå tog jag istället hans bil och hämtade andreas från kimo. blev ett rart återseende med massa skvaller och otaliga diskussioner, samt förstås överdriven cruising och konstiga blickar på byn.
efter att ha gjort mig i ordning samt hämtat kvällens drycker från kalles, blev jag upplockad av andreas, simon och robert. resan började bra med att simon failade totalt i sitt mandomsprov och förstörde min splitternya väska. vilken tur att komsi har lösningar på sådana problem också!
anlände sen till monå uf "svanen" strax före klockan 9. och även om vissa var fulla och sura för att de missade ishockey samt spelade fult, blev det en riktigt bra afton. med vissa undantag, förstås. och även om jag käkade hela 2 popcorn blev jag ändå inte tjock. wohoo. natten avslutades vinglig i skallen med ett stort leende på läpparna klockan ½5 på morgonen.

på söndag fick jag spendera en timme i heikius house helt för mig själv i väntan på min kära familj som skulle hämta mig. vi åkte sen med nästan hela tjocka släkten till powerpark för att käka morsdagslunch. det var inte riktigt lika gott som i fjol, men jag mådde definitivt bättre, och heidi och jag hade definitivt roliga funderingar. även om inte någon annan tyckte det.
back home hade jag återigen ett lameass life, tills fröken sofie bestämde sig för att förgylla min tillvaro en timme. det var otroligt skönt att få sitta och prata av sig en stund, som alltid!
sen hände det inget actionspäckat eller ens något värt att nämnas förrän herr heikius kom på nattbesök. vi badade bastu, käkade mumsiga varma smörgåsar, samt spelade gin. och även om jag fick säga "ja e betär än te!" många gånger, är jag ändå inte fullt övertygad.

idag har jag haft min första lia-dag på little brown bakery. och mer än så tänker jag inte säga än att det var en perfekt första dag, med perfekt sällskap. det klickade direkt, och arbetsuppgifterna passade mig perfekt. att jag dessutom fick erbjudande att eventuellt jobba där i sommar, satt inte heller helt fel.
efter skolan traskade jag iväg till bowlinghallen en stund för att fnissa åt kalle, danni och ontte, som inte riktigt fick till det. åkte hemåt med 4-bussen, hoppade av på torget, tog bilen till affärsverket, och städade för fulla muggar. i alla fall blev det rent!
back home again slängde jag i mig lite mat innan jag sen trampade iväg till stallet för att ta ut elli på en tur. tack och lov började det inte regna, för då hade nog jag också blivit bitter och inåtvänd.
dansade zumba 40 minuter, duschade och drack en kopp té, för att sedan återigen sätta mig här.

nu har min syster tjatat i en timme att jag ska flytta på min feta röv och göra något annat istället. och för en gångs skull har jag bestämt mig för att följa den dumma blondinens goda råd, och söka mig härifrån. adios!

7 maj 2010

worries

ni vet dendär känslan när det riktigt knyter ihop sig i magen av oro för att man vet att nånting dåligt är på väg? kalla det kvinnlig intuition eller vad ni vill, jag kallar det alltid för magkänsla. och när det knyter ihop sig är jag alltid beredd på det värsta, eftersom det är lättare att sopa under mattan efteråt, om det inte var så farligt ändå. men oftast brukar jag ha helt rätt, eller i alla fall ditåt.
när jag självmant vaknade klockan halv sex i morse anade jag inget oråd, utan tittade av gammal vana till ifall det hänt något på min telefon. och visst hade det det. inte något jag hade väntat mig precis, men absolut något som satte igång oron i mig.
hela dagen har jag sen gått omkring med dendär krypande känslan i magen och längs ryggraden, något är fel intalade jag mig. och visst hade jag rätt.

ni vet dendär känslan när man ger allt man har, offrar varenda lediga stund även om man egentligen inte har tid, kastar sig in i nånting helhjärtat, och förväntar sig att få detsamma tillbaka. då vet ni också hur stor känslan av besvikelse är när man inser att hur hårt man än kämpar, hur mycket man än ställer upp, kommer det ändå aldrig att räcka till, det kommer ändå aldrig att ändra på något. och då förstår ni också känslan av ensamhet, osäkerhet, känslan av att vara så rädd att det gör ont att andas. det är just dessa känslor som jag har inuti mig just nu, som plågar mig in i det sista.
jag vägrar att ge upp, så mycket kan jag säga. men något måste ändras, annars orkar jag inte mer.

6 maj 2010

alejandro

- lady gaga

ja, jag är medveten om att lady gaga inte är råkenråll på något vis. jag är också medveten om att hon varken härstammar från åttiotalet eller har ett tillräckligt hårt sound. detta är alltså ett bevis på att kalles musik inte har tagit över min värld helt och hållet. inte ännu i alla fall!
om det är någon som är intresserad av vad som har hänt på senaste tiden, dvs under de tre dagarna jag inte har uppdaterat er med smaskiga detaljer, så ska ni få höra.

för det första har jag fått vara "chef" i skolan, vilket inte kan vara något annat än bra. jag har haft slavar som sprungit och gjort allting åt mig bara jag lyft på ett finger, alla beställningar har blivit gjorda i tid, och inget har krånglat... trodde ni på det var ni mer lättlurade än jag hade tänkt mig! chef har jag visserligen varit, och undan har det gått -faktiskt så undan att nästa veckas chefer inte har ett dugg vettigt att göra- men helt smärtfritt har det inte varit.

för det andra har jag också insett att mitt hår nu är så långt att jag kan ha upp det i en riktig hästsvans, och inte i en hästrumpa, som jag haft nu ända sedan.. denhär tiden förra året. vilket också påminner mig om hur jäkla fort tiden återigen har gått! det känns ju nästan som igår när linn och jag besökte abc oravais för första gången, körde på den förskräckliga kuckusvägen, spanade in snyggingar. herrejävlar, det är nästan så att jag, helt på riktigt, snart börjar känna mig gammal!
vilket leder in på nästa sak som har plågat, eller kanske glädjat mig de senaste dagarna; att fundera på lägenheter och flytt. och ja, jag vet att det är lite långsökt att börja bestämma sådant förrän jag ens vet om jag sluppit in till någon skola, men ni förstår, jag vill ju så jättegärna inreda och få lite egen ro. att jag kommer bort från detta hus är heller ingen skada!

jag har även prövat på solarie för första gången. och fastän jag bara låg där en halvtimme, inte hade på mig några ögonskydd hälften av tiden, och nästan blev ihjälskrämd av kalle där jag låg topless, så överlevde jag. med marginal, och en snygg halvt brunbränd nyans! bara att invänta riktigt solljus och lite värme nudå, så jag slipper flasha allt i kalles källare.

mamma har begett sig till tyskland i några dagar, vilket alltså betyder att det är jag som är hemmafrun i huset. det firar jag med att göra mat endast åt mig själv, tigga pengar av pappa, lämna disken utanför maskinen, samt ignorera den växande tvätthögen så mycket jag bara kan. vilken duktig och hjälpsam dotter jag är!

imorgon är det dags att färga håret, vilket tillför aningen ångest åt mig, eftersom jag inte alls kan bestämma mig! chokladbrunt? chokladbrunt med svart under? original med slingor? svart med blonda slingor? chokladbrunt med slingor? jag blir ju tokig!!!
och ni blir säkert tokiga på allt detta babbel - som jag ikväll konstaterat att härstammar från min kära mormor. ganska otippat! det var nämligen så, att idag var mommo och jag kulturella och begav oss till staden J i kvällssolen. bonäs skola hade ordnat skolmusikal, och min kära kusin heidi hade fått i uppdrag att sjunga solo. hon kom, sågs och segrade, så att säga. det var nog inte bara mina ögon som började uppföra sig konstigt under den sången, inte!

men nu börjar snart mina ben uppföra sig konstigt om jag inte dansar lite zumba förrän det blir kvällsmat och go'natt. TTYL!

3 maj 2010

jokamiesviikonloppu

saker jag har gjort denna helg:
- överlevt 37h på kemoras iskalla bana utan att bli sjuk... på riktigt
- tuggat i mig fler smörgåsar på 3 dagar än jag gör på en månad i vanligt fall
- druckit oboy och mjöd i sådana mängder att det inte ens räckte med 5 toalettbesök per dag
- löst sudoku tillsammans med kalle med misslyckade resultat, både angående samarbetet och framågångarna
- sett hundratals olika varmansbilar slira omkring på den hala banan med olika konsekvenser
- stått och drömt om att en vacker dag (observera att det regnade i princip hela tiden) få sitta i en liknande bil själv
- trillat ivägen för många förare i färd med att fördriva tid genom att springa runt och kika och äta lakritsremmar
- sovit alltför lite, även om vi tagit flera tupplurar dagtid också
- blivit besviken på grund av uteblivna bilhandlar och förlorade superfordon
- ätit all skräpmat vi bara kunnat komma åt; hamburgare, korv, pizza, kebab...
- kommit på ett nytt ordspråk, "tå do sko tänk liti lengär än va pittin e lang!"
- väntat... väntat... väntat... och väntat ännu lite till (direkt översatt, haft kallt och långtråkigt)
- dragit blickar till mig när kalle och jag utövade vår nyaste konst; gå på varandras fötter
- inte alls behövt agera chaufför, även om jag egentligen var anlitad som det
- varit så trött att både jag och kalle stupade i säng före klockan 12 på en fredagkväll, nyktra!
- klarat av att undvika kalasgänget benny, rolle, uffe och mackan, även om deras lilla möte såg aningen lockande ut
- varit väldigt sugen på bastubad, men sen varit för trött och slut för att alls bada
- blivit bombsäker på att jag innan jag dör, och hoppeligen är det inte alltför länge till det, ska ha kört åtminstone en varmanstävling som jag överlever
- gått ett steg längre och anmält mig till licensskolning och chockat mina föräldrar på ett positivt sätt genom att meddela att jag nu framöver kommer att göra allt för att skaffa mig en hobbykarriär inom motorsporten
- udvikit allt som heter nyttigt och hälsosamt genom att ignorera både zumba och ridning
- firat ett halvår av looove med min älskling <3
- haft en otroligt bra helg, även om det vissa gånger kändes som jag både skulle frysa ihjäl och rinna iväg