30 juni 2010

lugnet mellan stormarna

denna vecka har jag impregnerat/målat staket så febrilt att jag är sjuk i hela kroppen. jag har också struntat i att sluta äta godsaker och istället börja träna, och ser därför fortsättningsvis ut som en flodhästbebis. jag har jobbat och jobbat och ändå fått alltför lite lön för juni. jag har bosatt mig hos kalle i tre dagars tid för att ha möjlighet att hjälpa till med att fixa bilen inför helgens tävlingar. och sist men inte minst, jag har för första gången i mitt liv kört en varmansbil, och därtill ännu överlevt utan att skada varken mig själv eller bilen. så nu hoppas jag innerligt att en vinnarinstinkt placerar sig i motorn och i min hjärna, så att jag mirakulöst kommer mig genom banan i härmä utan att köra omkull eller bli aggressiv på mina medförare.
till helgen är det alltså ännufler förberedelser och sen kanske lite mer övning innan den stora dagen på lördag. hoppeligen blir det en lugn helg och på söndag får jag min vilja igenom och får se den tredje twilight-filmen.

och nu tror ni säkert att jag är tokig, som tycker att mitt liv inte längre är så stressigt och hektiskt. det känns som om ett inre lugn har strandat i min kropp, som om jag hade hela livet framför mig, helt utan bekymmer. och visst har ja väl det, ända tills nästa storm av stress och aktiviteter ramlar över mig. nämnas kan ju min syster konfirmation och allt vad det innebär om två veckor. kalle ska köra FM och jag får högst antagligen vara första assistens, även om jag mycket hellre skulle sitta bakom ratten och köra själv också.
även om jag hade tänkt mig att sticka till åbo på ruisrock-söndagen, tror jag tyvärr inte att det blir av. sen har vi också den stora dagen 20. juli då det efterlängtade brevet från ÅA kommer, med allt vad det innebär; är det goda nyheter betyder det att en flytt ska planeras, och det är inte lite planering som ligger framför.
kanske är det därför bäst att jag nu njuter av lugnet mellan stormarna, så länge det varar.

27 juni 2010

fairytale

till att börja med vill jag varna er, mina kära bloggläsare, att även om jag nu säger att jag tänker dra en förkortad och detaljlös version av hur mina två senaste veckor varit, kan jag inte lova med hundra procents säkerhet att jag klarar av det. so here it goes!

kalle och jag utmanade mersans öde och körde söderut till huvudstaden, där vi sen hoppade på flygplanet och åkte iväg till turkiet. även om vi inte fick sitta brevid varandra när jag var som mest flygrädd, och även om det var första gången nånsin som vi reste utan föräldrar, så överlevde vi. med marginal till och med!
under veckans lopp han vi steka vid poolen och på stranden, äta massor med god mat -det förvånade oss faktiskt att vi inte alls råkade ut för något dåligt-, dricka alltför mycket gott, spela kort, gå på försäljarnas nerver, samt bli lite lurade också. det var dock inte så farligt som det låter, utan det handlade bara om en båttur som inte riktigt innehöll det på broschyren, så att säga. trevligt var det i alla fall, och efter den dagen kom vi hem tröttare i huvudet och rödare på axlarna än tidigare.
att jag skulle göra en ny tatuering hade jag bestämt för längesen, men exakt hur den skulle se ut, det överlämnade jag till tatueraren. och även om kalle inte var övertygad ifall han skulle slå till för första gången i ett främmande land, så var det inga buttra miner alls efter att gitarren satt på hans högra skulderblad. vi var båda nöjda och glada, även om mamma inte tyckte om summan vi betalade, och kalles mamma var rädd att vi skulle råka ut för smutsiga nålar. vilken tur att vi kan ta hand om oss själva.
att jag lyckades bränna mig själv även om jag smörde in mig är det jag är mest missnöjd över med resan, eftersom jag nu i efterhand ser ut som en prickikorv; huden är fläckig och håller på att lossna helt och hållet. något annat finns det inte att klaga på, vilket kanske förvånar de flesta.
även om kalle och jag fick så lov att åka på tumanhand, eftersom inte simon och andreas ville ära med sin närvaro, så var det nog nästan en tiopoängsresa, så att säga. vi njöt av det varma vädret -vi hade ca 35 grader varje dag- och varandras sällskap, och bara tog det lugnt och hade det bra. några nya vänner fick vi också, även om det inte var skandinaviska ungdomar från hotellet som vi hade tänkt oss (eftersom vårt hotell bara bestod av typiska finländska turister, mina småkusiner från jyväskylä, och oss) utan servitörer och bartendrar, som inte glöms i första hand.
kort och gott så hade vi en perfekt vecka i alanya, fastän det inte blev en partysemester som vi kanske sådär halvt hade tänkt oss. istället fick vi öva att fokusera på varandra, vilket jag tror var precis vad vi behövde.
resan hem gick inte helt smärtfritt, eftersom både det ena och det andra krånglade när vi landande i helsingfors mitt i natten. tack och lov så redde allt upp sig, och vi styrde kosan hemåt. mitt i mina tupplurar öppnade jag nu som då ögonen för att hålla koll på kalle, som varje gång körde över 160. inte så konstigt att vi kom hem på 4½h. och det första jag mötte när vi hoppade ur bilen vid vårt kära brännbergskärr, var förstås en mygga. stort bu för finland, tänkte jag då.

midsommarhelgen har enligt tradition firats på storsand, med tusentals andra glada firare och en hel del alkohol. dock är jag ganska säker på att det var mer myggor än människor i den förbaskade skogsdungen där vi bodde. och även om det inte var 30 grader varmt som jag hade önskat, så gick det bra -till och med när det regnade- att tälta tillsammans med kalle.
och som vanligt har jag fått känna på hur det är att vara den enda som inte dricker öl, alternativt den enda av det kvinnliga könet, och ändå försöka passa in. det gick kanske inte alltid så suveränt, men att försöka räknas väl i alla fall. massor med diskussioner med olika slags människor har vi också haft, och det måste jag då säga, att det var underbart att få träffa sina vänner igen! kalle i all sin ära, men allt klarar han inte av att höra.
när vi kom hem genomblöta, myggbitna och med skorna och fulla av sand på lördagmorgon, måste jag säga att vanlig husmanskost och en dusch har aldrig stakat så bra. efter lite arrangemang, filmtittning med chips och dipp samt takin' it easy, började det ramla in folk på heikius' backan. sommarfest it was! massor med folk, god grillad mat, trevliga diskussioner och goda drycker, så kan kvällen summeras. myggorna lyste med sin frånvaro, vilket tyvärr också det varma vädret gjorde. jag blev fortsättningsvis inte full som en kastrull, även om jag hade jobbat på det hela helgen, och kvällen slutade med att jag slocknade i kalles säng, och sen blev förbannad för att han inte hade tvingat mig att vara vaken. var och en med sitt, får man väl säga.

om jag ska vara helt ärlig, känns det för tillfället som om jag lever i en sagovärld. de senaste två veckorna har varit så overkligt perfekta och harmoniska, jag har varit så lycklig, skuttat på rosa moln så att säga, att det känns som om jag håller på att tappa förståndet. kan man ha det såhär bra på riktigt? är det säkert att ingen kommer att nypa mig så att jag vaknar ur detta drömliknande tillstånd? jag hoppas verkligen inte det, för jag mår bra just nu, bättre än nånsin förr. on niin helppo olla onnellinen!


14 juni 2010

brand new start

ni vet dendär känslan när det känns som om vad man än gör eller säger kommer det ändå inte att fixa situationen. dendär känslan av tomhet som uppstår när man försökt säga allt som finns i hjärtat, försökt visa på alla sätt hur man känner. ni vet också dendär känslan av paranoia och desperation som kommer krypande längs ryggraden när man ligger där med tusen virvlande tankar i huvudet, utan att ha ens en minsta aning om hur man ska få samlat dem i åtminstone en enda vettig mening. dendär känslan av att hur mycket man än gråter så tar varken tårarna eller smärtan slut. har ni upplevt dessa känslor så vet ni precis hur jag har känt mig inatt.

men vet ni hur känslan av lättnad känns, när allt släpper? när man fått sagt det nödvändiga, lämnat ute alla dåliga bortförklaringar, radat upp alla korten på bordet? dendär känslan av att vad som än kommer emot så finns det inget som välter det befintliga. känslan av att man hör hemma i någons armar, och faktiskt har tänkt stanna där tills den dagen man dör. den känslan lämnar inte mitt hjärta denna kväll.
jag vet att jag inte alltid sköter mig exemplariskt. det finns många saker med mig själv som jag vill och kan ändra på, saker som alltid förstör och ställer till med onödiga situationer och konflikter. men i ett förhållande är det aldrig bara den ena som har fel. det hade jag tydligen glömt bort, vilket nu i efterhand kan tyckas vara både känslokallt och egoistiskt. rättare sagt så känner jag mig som en riktig skitstövel.
tacka vet jag åsikter, kommentarer och slutligen kompromisser. det löns inte att sitta tyst och förvänta sig att livet ska gå sin stilla gång ändå. med det löns heller inte att klaga på varenda lilla sak som inte gör en själv nöjd. när man lever med en annan människa handlar det ju faktiskt om att anpassa sig, bry sig om och stötta personen i fråga. det går helt enkelt inte att ta varandra för givet.

så vet ni dendär känslan, när det känns som om man ännu efter nästan 8 månader går på rosa moln, för att man är så fruktansvärt lycklig över det man har, då vet ni hur jag känner mig just nu. ibland är det enda rätta att ta ett steg tillbaka, titta bort från sin egen spegelbild och bara visa hur bra en person kan få en att må. för ibland är en ny början allt som krävs för att inse hur man vill spendera resten av sitt liv.

10 juni 2010

tänk på mig ibland

ja, jag har fallit i sommar-gropen och sitter nu nostalgiskt med glimten i ögat och lyssnar på lasse stefanz. ja, jag längtar till den riktiga sommaren med massor av sol och bad, trevliga fester och det bästa sällskapet. ja, jag är medveten att ingen sommar nånsin kommer bli lika bra som den förra, men försöka går ju. och ja, jag vet också att jag har det bra som det är nu. men ja, det finns delar av det förflutna som jag saknar. innerligt.

denna vecka har jag hunnit med jobb, ridning, fotbollsmatch, 20km cykling, planering inför södernresan, inträdesförhör, och ännumera jobb. även om jag tänker på hur snuskigt rik jag kommer bli (stackars mig när lönen kommer) lockar det ändå inte att stiga upp och åka till jobbet. och även om det är vackert väder utomhus lockar det ändå inte att sitta och rensa rabatter dagarna i ända. inte ens fast solen skiner och sällskapet är trevligt.
istället väntar jag på detdär meddelandet med frågan om jag har tid att komma och jobba nån kväll, det känns mycket trevligare och mer motiverande. elakt, men sant.
på tal om södernresan som närmar sig med lite för stora steg, vet jag inte om jag eller mamma är mer nervös över ifall det över huvudtaget kommer att lyckas. kalle springer omkring på sitt hela tiden; studentfiras på åland, övning med bandet, fotbollsmatch, kiss-konsert, uppträdande med bandet. fastän vi satte oss ner och funderade över vad som behöver skaffas, vem som tar vad, och hur allt ska gå till, känner jag mig ändå inte riktigt trygg med planen. och det beror nog mest på min mor som springer omkring och "hässar" mig hela tiden.
så imorgon när det blir dags för SÖU-rock tänker jag lugnt cykla iväg från brännbergskärr -hoppeligen med solen i ögonen- välja en bra plats, lyssna på -hoppeligen!- bra musik men en välförtjänt lonkero i handen, och bara njuta av livet. efter det hoppas jag att lugnet kommer krypande till min själ!

skriver jag inte mer på ett tag får ni fundera på följande:
1. jag, alternativt mamma, har stressat ihjäl mig
2. jag har tuppat av i ett dike påväg från paviljongen till kalles
3. jag har dött av tristess, alternativt bränt ihjäl mig i någon buske
4. jag har regnat iväg, alternativt klämts ihjäl av folkmassorna i jeppis på lördag
5. jag har packat ner mig själv i kappsäcken, om det mot förmodan finns extra utrymme
6. kalle och jag har kört ihjäl oss eller åkt vilse påväg till hesa på tisdagmorgon
7. flyget har kraschat påväg till alanya på tisdagkväll
8. turkarna har tagit kål på oss under semesterveckans lopp
9. flyget har kraschat påväg hem från alanya natten till onsdag
10. jag har inte orkat och hunnit skriva pga den utmattande resan, jobbet, och storsandspackningen

ha det bra, med andra ord!

6 juni 2010

are you ready for me?

det är konstigt hur fort tiden går när man är lycklig och mår bra. därför kom jag idag fram till att det nästan är ofattbart att det faktiskt gått ett helt år sedan den ödesdigra vändningen i mitt liv, den, som fick mig att inse att det finns så mycket annat än just det man har framför näsan att glädja sig över. det var också den vändningen som efteråt lärde mig att leva självständigt, det som gjorde att jag hade den bästa sommaren i hela mitt liv.
under detta år har jag lärt mig betydelsen av vänner, lärt mig att skilja på de som alltid ställer upp, och de som måste knuffas i sidan för att överhuvudtaget komma ihåg min existens. det är förstås de förstnämnda som jag vårdar och månar så väl om att ha ett fungerande kompis-förhållande med.
jag har också lärt mig mera om mig själv på ett år än vad jag tidigare gjort under hela min livstid. jag har lärt mig hur viktigt det är att känna sig själv, våga vara stolt över det man gör och alltid prioritera saker som gör en själv nöjd och glad. det är helt onödigt att kasta bort sitt liv på saker som gör en ledsen och förbannad. tänk att jag inte förstod det innan!
det har antagligen att göra med en annan sak jag konstaterat under det gångna året: hur otroligt mycket jag har mognat. inte vet jag om det beror på de härliga människorna jag har haft äran att ha runt mig, den underbara skolmiljön eller kanske nya bekantskaper som senare visade sig vara någon jag i alla fall i detta läge känner att jag skulle kunna dela resten av mitt liv med.
det är konstigt, hur livet väljer vägar åt en. det man tror är så rosenrött och perfekt döljer alltid något under ytan. och vägen fram till att man inser att man måste älska det som är bra för en, och huvudsakligen vara nöjd med sig själv, är aldrig lätt. jag lärde mig definitivt den svåra vägen, vad jag söker efter här i livet. det var en krokig och stenig stig jag gick, men jag hittade min plats i solen tillslut.
därför är det med tårade ögon, både för att jag ser tillbaka på det som varit, det som sårat mig så oerhört, och för att jag är lycklig, lycklig över att jag för en gångs skull lyssnade på min hjärna, istället för mitt hjärta, som jag ser tillbaka på året som gått. jag har lärt mig mycket, om hur ett fungerande förhållande ska vara, vilka vänner som tåls att behålla, och inte minst att hur tufft det än är så lönar det sig alltid att kämpa. med det sista menar jag förstås att jag efter många om och men fick min dubbelexamen, något som gör mig otroligt stolt över mig själv.
när jag nu går inför en helt ny period i mitt liv, det så kallade vuxenlivet, är det inte längre med rädsla jag kastar mig ut i den stora världen. det är med erfarenhet och självsäkerhet. för jag är bra, jag klarar allt jag sätter huvudet till, och vad som än kommer emot mig är jag stark nog att ta mig över det och gå vidare med mitt liv. för jag har lärt mig nu, vad som är värt att kämpa för.

5 juni 2010

far away

just nu skriver jag inte detta för att fördriva tid mitt i natten när jag egentligen borde vila upp mig. jag låter heller inte bli att sova för att jag saknar min andra hälft så sjukt mycket. och jag saknar inte min andra hälft redan även om det är mindre än ett dygn sen vi senast sågs. nej för vet ni vad jag egentligen gör? jag undviker verkligheten, lever i min lilla bubbla av blogg-lögner. och visst är det trevligt fredagkvällar som denna!

om det mot förmodan finns någon som undrar vad den gångna veckan har fört med sig, kan jag i ett ord tala om det för er: jobb. jag har jobbat sisådär 10h/dag, och då handlar det om allt från fönstertvättning och rabattrensning till toalettskurning och betjäning av kaffesugna kunder. att jag är en mångsysslare, det borde ni redan ha räknat ut, men att jag kan byta från städ-slav till cafétant på bara några sekunder, det var nog något nytt! något nytt för min kropp är det i alla fall... energinivån igår var t.ex. så låg att även om kalle försökte hålla mig vaken när vi tittade "gudfadern" lyckades han inte speciellt bra. det såg nästan mer ut som om jag var en zombie.
och som sagt, nu har killen med stort K stuckit iväg till åland över helgen. det firar jag förstås med att skaffa spotify, bjuda in linn på movienight och trycka i mig så mycket chips jag hinner under två filmer. det var i alla fall nästan så det gick till.
övriga saker på tapeten är studentkalas -dvs tårtor och saker som gör mig ännu tjockare- i mängd och massor, lite motionering av den tjocka gräsätande hästen, samt kanske något trevligt lördagsnöje. och förstås sträcklyssnar jag på alter bridge!
och detdär med att jag firar, var en av mina sämsta överdrifter idag. attans också, jag håller på att tappa greppet om mina blogg-lögner. i alla fall denna afton, när min hjärna verkar vara längre bort än vanligt.