27 augusti 2010

remake

japp, nu har det hänt. nu har min blogg, efter ett års väntan, äntligen fått ett nytt utseende. inte för att jag vet om det är inspirerande, nytänkande eller ens bättre än den förra, men jag hoppas det. trots allt är det ju inte utseendet, utan innehållet, som är det viktiga.

min andra skoldag var mycket bra, precis som min första. vi fick ännu mer information, och sen delades vi in i grupper. och det må jag säga, att inte var alldeles enkelt. föreställ er: ni sätts i ett rum med sex okända personer och tvingas arbeta som ett team, komma på en gemensam presentation som handlar om er själva. vad berättar man åt någon som inte alls känner en? och hur presenterar man hela gruppen inför resten av klassen, när man knappt vet vad den andra heter? nåja, utmaningar behöver väl alla!
slutade redan klockan halv tolv, och efter det har kalle och jag fixat och grejat lite här i lägenheten. vi var igen och handlade lite smått och gott; fler skruvar så vi fick upp de sista kökshandtagen, en sprayflaska så jag äntligen fick tvättat wc-stolen, och sen förstås lite raketer tills imorgon.
angående helgen så blir det igen en omöjlig helg med alltför mycket alkohol som inte alls är bra för my new and improved life. som vanligt får jag låta det vänta en stund, för inte hinner jag dansa zumba idag heller.
ikväll styr vi i alla fall kosan till socklot för att fira ida och jessicas 38-årsdag. det blir trevligt, I think. imorgon riggas sen tempot upp en aning när vi hoppeligen kommer oss ut till bambaviitchin, där det blir kräftskiva och råkenråll åål najtt lång.
om det är någon som vill hitta på något actionspäckat på söndag, hör inte av er till mig, jag ska vila.

26 augusti 2010

starts with goodbye

I guess it's gonna have to hurt,
I guess I'm gonna have to cry,
And let go of some things I've loved,
To get to the other side,
I guess it's gonna break meKursiv down,
Like falling when you try to fly,
It's sad, but sometimes moving on with the rest of your life,
Starts with goodbye

och det beskriver precis allt.
det beskriver hur det kändes att stiga in genom dörrarna till BI idag; massor med folk, men inte ett enda leende. inte någon som ivrigt hälsade och berättade hur helgen varit, ingen som muntrade upp den nervösa stämningen och ångesten med ett skratt.
det beskriver hur det var att sitta och flumma igenom planen för vad vår utbildning innehåller, komma på något dumt men sen inte ha någon att viska det åt och fnittra med.
det beskriver känslan när jag cyklade förbi yrkes och inte ens märkte att det regnade och var isande kallt för att min längtan var så stark.
det beskriver varför jag inte kunde titta kalle i ögonen och le som jag brukar, för jag kan inte ljuga att jag mår bra, när jag inte gör det.

nu ska ni inte tro, att jag inte trivs i min nya skola, absolut inte! det är roligt med nya ansikten, nya utmaningar. allt verkar intressant, och jag är nästan hundra procent säker på att dessa tre år kommer att bli precis så givande och roliga som jag tidigare hade väntat mig. läroplanen verkade innehålla massor med saker som fick det att brinna i mina ögon, fick kreativiteten att stiga till ytan.
men ändå. det är ju något som fattas, det allra viktigaste. detdär välkända, leende ansiktet. den enda personen här i världen som kan läsa av hela mig med en endaste blick.
ibland är det bara ett hejdå som behövs för att börja på nytt, för att vända blad. men ibland är det också det som är allra svårast.
när man så gärna vill gå vidare, men det finns en liten bit som rubbar allt. den lilla biten kallas evig vänskap, och är något som gräver djupt i mig att sätta på hyllan.

24 augusti 2010

godnattsagan

okej, jag har kört vilse i kållby. jag har också halvt frusit ihjäl och sett ut som en hiphopare medans jag innerligt studerade PUF:s fotbollsmatch, som dessutom slutade i förlust och med en vacker volt för kalles del.
jag har proppat kylskåpet så fullt att allt pålägg frös till is, eller ja, i alla fall det som låg längst upp efter bakväggen.
okej, jag fick ett hysteriskt utbrott och gnällde som en liten unge när 2/3 zumbaskivor inte fungerade, och kalle blev tvungen att offra både sin dator och sitt humör för att göra mig nöjd. låt mig sen nämna att det ändå inte funkade, och jag blev tvungen att köra ett lika svettigt pass som igår, med publik dessutom. gud förbanne.
hallelujah för trådlöst internet, goda semlor av trevliga besökare, och att vårt tv och playstation äntligen är påväg. inte hallelujah för jobb på spotlight och att det är slut på sovmorgnar efter denna natt.
over and out!

thoughtful tuesday

otroligt vad man finner när man snokar, idag upptäckte jag att imorgon är det exakt ett år sedan jag började blogga!
och ja, det har korsat mina tankar att jag kaaanske eventuellt antagligen absolut borde designa om lite och piffa upp en aning. men ja har ingen som helst aning om hur man gör, och hur det borde se ut. så det är min ursäkt att låta bli. men hey, kanske en vacker dag!

nu har vi bott i lägenheten en vecka, med undantag i helgen när vi sov hemma i nykaabi/årvas. allt går bra och vi har inte börjat bråka om vem som ska diska och föra ut soporna ännu. kan bero på att jag sköter det mesta utan att klaga eftersom jag är så rastlös när jag hamnar att leka hemmafru dagarna i ända. men som tur löser det problemet sig på torsdag när skolan börjar.
och nej, jag har fortfarande inte fattat att jag faktiskt kommer att bli tvungen att börja göra saker då, som att ta ansvar för mina studier och göra läxor. huvvadåda!
kvällsaktiviteterna här i jakobstad är heller inget jag hurrar över. som tur kommer mamma med min cykel ikväll, så då kan jag alltid åka på upptäcktsfärd om jag inte har annat för mig. just nu är det gräv-i-filmhyllan-tills-du-hittar-något-du-inte-sett-hundra-gånger som gäller. suck.
igår tog jag mig också i skinnet och avgjorde att det var dags att starta zumba-skivorna igen. och hjälp vad det var uppfriskande för kropp och själ! även om jag var svettigare än vad som hade behövts efteråt, var jag definitivt mycket gladare. och även om jag lovade anna att inte börja med mitt febriltränande direkt, tror jag att jag hamnar att bryta det löftet. five times a week here I come!

en annan sak som jag nu är tvungen att "skriva av" mina axlar innan jag skuttar iväg till badrummet för att snygga till det sista inför mammas kritiska ögon, är att nog känns det bra när man vet precis var man står och hur man vill ha det, när man inte ens behöver fundera på något annat alternativ än det som ligger precis brevid en!
If everything could ever be this good forever.

20 augusti 2010

kulturveckan

överlevt fem helt lediga vardagar utan något som helst vettigt att göra - check.
kuskat det sista flyttlasset till jakobstad, burit upp alla lådor och plockat ur (nästan) allt - check.
sovit första -och andra- natten i vår nya, konstigt nog bekväma, säng - check.
upplevt hur dyrt det är att handla mat på egen hand - check.
(tack gud för att pappa handlar billigt kött åt oss från snellmans!)
blivit förkyld och antagligen smittat ner alla runt omkring - check.
varit på idas 21-års kalas och skvallrat över goda kakor - check.
lekt kulturell tillsammans med vicko och spanat in sång och dans på torget under kulturnatten - check.
fastnat med käften och missat kalles fotbollsmatch - check.
flyttat hem igen, dock bara för en natt -check.
snällt dammsugit hela huset, skurat köket samt torkat damm i vardagsrummet - check.
inhandlat en passoaflaska för att rigga upp stämningen inför kvällen- check.
slöat hela dagen framför tv i brist på annat vettigt att göra - check.
handlat det sista som behövs samt bakat en mintchokladkaka- check.

nu återstår bara att lyfta röven ur soffan, plocka ögonbrynen, duscha, fixa till mig, plocka fram allt som behövs, och sen kör vi! jag vet att jag inte borde säga dethär, eftersom det alltid leder till att någon spyr... men vafan: tonight's gonna be a good night!
skeppohoj, se upp på juthbackas dansgolv ikväll, för här kommer psycho bitches!

16 augusti 2010

a new era

nu står mina hyllor och skåp tomma, sovrummet i mitt och kalles hem står färdigt och nu återstår bara att förflytta mina överfulla lådor från ett vardagsrum till ett annat.
sommaren har gått alldeles för fort, jag har hunnit med alldeles för lite och fått alltför lite sol. jag har i alla fall tjänat tillräckligt med pengar, hunnit umgås massor med mina vänner -med tanke på hur lite tid jag haft över- och inte ens gått upp överdrivet mycket i vikt.
men nog ska det bli skönt att sätta näsan i boken igen, få in lite rutiner, och börja kämpa lite för alla bollar man har i luften. och visst jäklar ska det bli skönt att svettas ut några liter i veckan på grund av zumba igen! det, må ni tro, har jag längtat så innerligt efter.

slutet av veckan blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. på torsdag kväll var kalle så bitter och inåtvänd att det inte blev nån vasaresa, utan istället hade vi hemmakväll och tittade enmassa avsnitt how I met your mother. jag måste erkänna att jag var lite besviken, men har konstaterat nu i efterhand att det antagligen var bäst så.
på lördag körde vi alltså på kemora, och även om jag hade ställt in mig på att det skulle gå dåligt, var det inte riktit jag hade tänkt mig. nog hade det räckt gott och väl att vinna ett heat, men nej, då skulle jag nödvändigtvis komma mig till b-final också. problemet var bara det, att bilen inte startade och jag återigen tvingades att ge upp förrän jag fått visa vad jag gick för. och då var jag bara två placeringar ifrån att få alldeles egna spännremmar! ni kan ju gissa om jag var bitter. i alla fall gick det ju bra för kalle, och även om jag innerst inne vet att han var lite skadeglad för just den saken, så är jag ändå otroligt stolt över honom.
på kvällen var det sen dags för uffe & camillas inflyttningsfest, vilket jag faktiskt hade väntat på. tyvärr var timmen så pass sen, mitt huvud så pass segt och mina ögonlock så pass tunga, att det inte blev något ramakalas. eller tja, full var jag åtminstone, likaså kalle, men jag hade nog väntat mig lite värre saker. heta pizzor och samtalsämnen, inte kanske den musik och det sällskap vi hade väntat oss, kallt ute, stekhett inne... och gratis dricka, förstås! cykelfärden hemåt tillsammans med benny & jenny gick också relativt bra, jag tappade inte sönder en endaste flaska, kalle cyklade inte i diket, och vi kom oss nästan uppför den branta abc-backen. hemma på brännbergskärr stötte vi på en stupfull ida som glatt viftade med sina nyvunna kara-kalsonger. stackars föräldrar som hålls vakna klockan 4 på natten av vinglande, högljudda ungdomar.
men åtminstone hade ju vi roligt!

12 augusti 2010

I love the way you lie

nu ska jag hålla mig lugn, iskall. jag tänker inte flippa ur, inte starta några onödiga gräl för ingenting. men det värsta är, att för mig är det inte ingenting. för mig är det allt. det gör ont i mig att ens behöva tänka tanken. jag hatar verkligen att jag inte innehar förmågan att läsa tankar! det hade varit mycket praktiskt vid tillfällen som dessa.
men som sagt, ikväll tänker jag låtsas som ingenting, korsa mina fingrar och be om lite simpel tur. för ikväll tänker jag inte stöta på några missöden som förstör allt, som förstör det jag själv sätter upp i mitt huvud.
det är en lek med mig själv och hur mycket jag tolererar, och ibland vore det sannerligen lättare att hålla sig till "det man inte vet, lider man inte av".

11 augusti 2010

ooh helga sommarlov

klockan är 22:02 det är onsdagen den 11. augusti 2010, och jag har äntligen fått sommarlov! det var minsann på tiden det.
nu har jag bestämt mig för att dra ner på hastigheten lite, sakta men säkert stanna mitt ekorrhjul. det har verkligen gått på högvarv på senaste tiden. så nu ska jag i lugn och ro packa ner resterande saker i flyttlådor, se till att det sista i sovrummet blir målat, vänta på tapetsering, städa det sista, plocka upp och montera nya möbler... som ni kanske förstår vet jag inte vad ordet avslappning betyder.
imorgon ska jag spendera min första riktiga lediga dag med att måla det sista, tvätta fönster och ha en liten presenterings-date med josse. på kvällen åker vi iväg till vasa för att ta del av konstens natt, något helt nytt för mig. med bra tur är det jag som hinkar i mig kultalonkero medan kalle kör. det, mina kära läsare, skulle vara ett nytt fenomen!
lördag styr vi sen kosan mot kemora, där det blir varmans för hela slanten. och jag hoppas innerligt att det inte regnar, för då kan det nog bli en och annan ambulansresa för min del. i värsta fall alltså. på kvällen blir det sen uffe & camillas inflyttningsfest, vilket inte i första hand heller förknippas med lugn och ro. på söndag vill jag flytta, men det kan jag nog bara drömma om i dagsläget...
nej vet ni, det är helt förskräckligt att ha en hel hop med saker att göra, men inget schema att följa! tack gud att skolan börjar om två veckor, då jävlar blir det ordning och reda på mitt liv igen.

8 augusti 2010

rainbow eyes

imorse vaknade jag av att det åskade och regnade så sjutusans. huvudet värkte, världen snurrade, jag hade ingen som höll om mig när jag var rädd, och klockan var alltför lite. när jag äntligen kom mig på benen och hade skurat golvet ett x-antal gånger samt rotat igenom kylskåpet utan att finna något ätbart, tog jag saken i egna händer och tillredde en god korv-ris-grönsaker-gryta åt mig.
jag hoppade i kalles bil och stack iväg till jeppis, hem. för tillfället ser stället ut som ett katastrofområde och jag börjar innerligt tvivla på att vi nånsin, i alla fall under denna månad, kommer att flytta in.
hela dagen har jag diggat rainbow, ratt, sonata arctica och def leppard. jag har sjungit och pratat för mig själv medans jag målat. och det blev nästan färdigt, bara några dumma, omöjliga knopphandtag väntar på att bli lackade.
mamma var också snäll och gjorde mig sällskap några timmar. och vilket sällskap som städade ur köksskåpen... hah!
på kvällen utmanade jag de svarta molnen och hoppade på cykeln till stallet. även om det alltid brukar börja regna när jag inte tar regnrocken med på ridturen, så hade vi faktiskt tur idag, elli och jag. vi höll oss både torra och glada! back home lekte jag plättmaster och förgyllde mammas sista semesterdag.

nu har jag badat bastu och sen ännu misslyckats med att ladda ner en film jag hade velat se, så tror det får bli lite läsning istället. imorgon har jag sovmorgon, och sen är det bara 3 eller 4 dagar kvar i jobbet. wohhoo, sommarlovet närmar sig! hela 1½ vecka ledigt...

7 augusti 2010

missing

det känns som en del av mig saknas, delen som innehåller glädje och kärlek och allt detdär. jag är bara ett tomt skal, bara yta, denna afton. jag hatar att vara så beroende av någon eller något att det helt enkelt inte går att funktionera utan. men nu är det såhär.
sad but true.
och sen funderade jag varför jag förr alltid tyckte att sonata arctica har världens bästa texter... förklaringen ligger i att det finns minst en för varje humör!

"please let me know everything's alright
thinkin' about you though you're out of sight
every night when I'm turning in, my tears find me
please hurry dear, come back and rescue me"

men ikväll ska jag stänga av min hjärna, det har jag lovat mig själv. jag ska lita på mitt hjärta och bara låta det vara som det är. det finns ändå inget som ändrar på läget, så jag kan lika gärna ha roligt för hela slanten, umgås med mina vänner och bara ha det bra.
för det värsta jag vet är att vara ensam, och det tänker jag inte utsätta mig för i onödan.

4 augusti 2010

people always leave

är det inte konstigt hur fort åren går när man börjar bli gammal? inte alltför länge sen satt jag på en nedsliten skolbänk i carleborgsskolan, men tusen drömmar och ett snäppe för lite mod i bakfickan. jag drog det korta strået och begav mig bara till staden i norr, även om jag hade haft flera möjligheter. tre år senare befann jag mig på "hyllan" i yrkes, tittade ner över matsalen och undrade vad jag skulle välja som näst. återigen tog jag den lätta vägen ut, följde min mångåriga dröm och stannade trots allt kvar i jakobstad.
visst, det är en helt ny skola, helt nya människor, något alldeles.. nytt. en ny början, så att säga. men visst, det känns också lite tråkigt, lite för tryggt. alla mina vänner sticker iväg till vasa, åbo, helsingfors... och ja, det ska bli roligt att åka och hälsa på, se hur alla har det, och ja, det är inte svårt att hålla kontakten eftersom det nuförtiden finns facebook till det. men ändå, allt känns så tomt, så långt borta.

häromdagen när jag var ute på ridtur i kvällssolen rann en liten tår ner för min kind. den tåren kom för alla timmar jag suttit i sadeln, alla utbrott och glädjeämnen jag delat med den hästen. nu är det slut, nu ska jag ge upp ridningen, eller i alla fall känns det så. att gå från tre-fyra dagar i veckan till max en känns för mig som inget alls. det är sant som dom säger, en gång hästnörd, alltid hästnörd. jag kommer att sakna den fetknoppen enormt mycket där jag sitter i min ensamhet i höstmörkret.
idag på väg hem från annas och min kämpiga cykeltur kom dendär samma känslan över mig igen. det är så mycket jag ger upp, så mycket jag lämnar bakom mig. samtidigt är jag glad över hur saker och ting kommer att vara framöver. jag kommer att bo tillsammans med kalle, jag kommer att gå i den skola och på den utbildning jag velat i flera års tid, jag kommer att ha ett helt eget ställe där ingen tjatar och bestämmer över mig.
men även om jag kommer vara trygg, betyder det att jag kommer vara lycklig också?