29 november 2010

17: your favourite moment

jag är inte riktigt säker på att jag såhär på rak arm kan bestämma mig för ett favoritögonblick i mitt liv, det finns ju så många. det blir destovärre av att jag är en sån människa som väldigt gärna laddar på sig massor med saker som jag "tycker jättemycket om".
det finns i alla fall en händelse, som inte inträffade speciellt länge sen, som fortfarande värmer mitt hjärta, och det är när jag och kalle var till turkiet i juni. för det första var det min första utlandsresa sen nionde klass, dvs. på 4 år. för det andra fick jag uppleva den med min andra hälft, och dessutom bara med honom, vilket nog gav hela upplevelsen en helt annan karaktär än om vi hade åkt som kompisgäng, som det först var tänkt.
resan var helt underbar, vi hade bra väder varje dag, även om det fanns dagar då man hellre legat i en frysbox än på stranden, när termometern visade över 40-strecket. men vi hade det skönt i alla fall, vi fick lite av varje, det blev inte för mycket stekande, gullande, drickande eller shoppande.
vi har nu börjat fundera på att åka igen nästa år, endera på sportlovet eller sen på sommaren/hösten, och det ser jag väldigt mycket fram emot. men "problemet" ligger i att denna gång vill några av kalles kompisar, som jag också kommer väldigt bra överens med, också följa med, i mån om möjlighet. det värsta är, att i sådana fall skulle jag vara strandsatt -bokstavligen- tillsammans med 3 killar, i en vecka. det betyder mera öl och mindre stek, alternativt att jag får underhålla mig själv.
så sammanfattningsvis, så tror jag inte att det är något som kan slå dendär första resan jag och kalle gjorde. både för att allt var så "perfekt", vi kunde hålla humöret på topp och det kändes faktiskt riktigt romantiskt (!!!), och för att det var själva längtan dit som gjorde det mesta.
det var helt enkelt en tio-poängsresa!

26 november 2010

fredakväll

det är fredag kväll och klockan är nästan 12. jag sitter hem-hemma i nykarleby och tittar på idol och dricker spetsad glögg med min mamma. min pojkvän uppför sig som ett rövhål och bryr sig inte ett skvatt om vad jag tvingas göra för att han ska vara nöjd. och ändå är jag nöjd med mitt liv. hallelujah alltså.

sen måste jag också passa på att be om ursäkt för den dåliga uppdateringen på senaste tid, jag har helt enkelt haft alltför många bollar i luften. för mycket att göra, för lite tid. men jag lovar att sätta gång ordentligt igen, senast efter jul. då blir det det utlovade förnyandet av bloggen, även om ingen skickat in klagomål på denna jag besitter nu. men jag kan ju faktiskt bestämma själv också.

ett försök att muntra upp stämningen, både för mig själv och i detta inlägg, kommer här: jag blev utmanad av minna att berätta 7 konstiga saker/hemligheter om mig själv. and so be it!
1. jag är ett kontrollfreak. jag får total panik när planerade saker inte alls går som det var tänkt, jag hatar att inte veta, och jag älskar att bestämma, styra och ställa.
2. hela livet igenom har jag alltid fått höra hur mycket jag påminner om min mommo, utan att riktigt förstå. det är först på senare år som jag börjat inse att det verkligen stämmer, och brukar numera kalla mig själv mini-mommo. tyvärr så har vi inte så bra kontakt som jag egentligen hade önskat.
3. jag är en duktig tolkare, och är aldrig sen med att upplysa människor i min omgivning om det. kalle blir arg på mig när jag "läser hans tankar", och det kan jag gått förstå, det hade nog enerverat mig också, om jag var i hans sits. häromveckan när jag läste kurslitteratur stötte jag på påståendet "tolkningen säger mer om tolkaren än den tolkade", och det öppnade upp mina ögon för hur horribel jag verkligen kan vara ibland.
4. jag önskar att mitt självförtroende skulle ta en ego-boost och komma upp till nivån den var på för ca 1½ år sen. för tillfället befinner jag mig i en svacka som aldrig verkar vända, och det är väldigt svårt för mig, speciellt känslan av ensamhet som konstant väller över mig.
5. min bästa vän finns knappt längre i mitt liv, och det sårar mig oerhört mycket, men jag vet inte vad jag ska göra åt det, för jag kan inte hantera det. så jag hoppas på ett mirakel, varje dag.
6. även om jag alltid sagt att jag inte tänker göra si eller så, blir det alltid på nåt vänster precis så jag gör. exempelvis har jag i flera års tid sagt att när jag flyttar hemifrån tänker jag verkligen inte skaffa julpynt, och speciellt inte julgardiner, för det är det onödigaste som finns. och mattor, jag tänker inte alls ha mattor, för att de är fula och irriterande. men se, där fick jag. det förklaras också av att jag alltid börjar följa trender när de redan gått ur modet.
7. jag känner mig själv så pass bra att jag vet hur jag funkar i vissa situationer, jag kan sätta ord på mina känslor och är duktig på att läsa av människor i min omgivning. detta är något som jag alltid, på något underligt omedvetet sätt, lyckas vända emot mig.

22 november 2010

16: your first kiss

jag minns min fösta kyss som om det var igår, även om det var för hela 15 år sen. om man nu sen kan kalla det för en riktigt kyss, är en helt annan historia.
som jag har nämnt förut var min första kärlek, eller kanske förälskelse, min granne andré när jag var 4 år. det var också han som fick stå för den första pussen.
jag minns att vi hade lekt hela dagen, och på något vis kommit in på att när man är kära i varandra, måste man pussas. så vi satte oss bakom jordkällaren, våra läppar möttes, och så var det över. det var min första och enda kyss med "mitt livs stora kärlek". kanske var det ändå bäst så, för det är ju i minnet som sådana stunder lever kvar längst och bäst.

20 november 2010

15: your dreams

vanligtvis brukar mina drömmar vara otaliga, exempelvis att få resa runtom i världen och se massor med intressanta saker, eller att en vacker dag bli riktigt duktig på något, som jag kan få den uppskattning jag förtjänar för. jag drömmer också om att få ett trivsamt jobb som barnträdgårdslärare, skaffa ett stort fint stockhus, gifta mig och ha barn. jag hoppas också att det är kalle jag kommer att leva resten av mitt liv med, eftersom ingen nånsin fått mig att känna som han.

men för tillfället är jag bitter och inåtvänd, och mest av allt drömmer jag att det ska börja kännas bättre, att det ska sluta kännas som om jag går i bitar vid varje andetag. jag hatar att inte veta hur saker och ting ligger till, jag är ett kontrollfreak, jag måste ha allt på klart.
jag vet att jag är en fruktansvärt dålig människa som skjuter ut taggarna och bygger upp mina murar så fort det är något som inte går som jag hade tänkt mig, så fort jag känner mig sårad. jag vet att jag överdriver och att jag blir arg över småsaker som egentligen inte borde ha så stor betydelse.
dehär senaste dagarna har jag analyserat mig själv och mitt barnsliga beteende en hel del. jag har också fått chansen att diskutera möjligheterna ur olika synvinklar. och nu känns det faktiskt som om jag är redo att sluta upp med allt detta trams, som om jag är beredd att ta detdär steget ut i verkliga livet.
så min dröm för tillfället är, att jag klarar av att skilja hjärnans och hjärtats vilja åt, så att jag efter en inte alltför lång tid kan sätta mig ner och bara känna mig lycklig. oavsett om jag fått som jag vill, eller inte.

19 november 2010

14: what you wore today


jag har sagt det förut och jag säger det igen:
jag tänker verkligen inte fotografera mig själv i spegeln så att ni ska få se vad jag hade på mig en viss dag. dessutom kan jag inte erbjuda er bilder av dagens klädsel, eftersom jag varit i jobbet. men en bild på gårdagens mest använda outfit kan ni i alla fall (nästan) få se: min gråa, långa gina tricot-huppari och ett par trikåleggins, samt mina älskade uggboots.

och jag saknar kalle, även om han bara varit borta i några timmar, och även om jag är väl medveten om att han kommer hem redan imorgon, eller i värsta fall på söndag förmiddag. som tur kommer snart fröken nylund på besök. vi ska snacka halsarna torra och käka tortillas. om jag hinner sticker jag sen iväg till kyrkostrandarna för att se idol. vi får se.


17 november 2010

13: your week

även om veckan, enligt mig i alla fall, inte riktigt har kommit igång ännu, fastän den också lider mot sitt slut, så kan jag väl ta och berätta en skvätt.

måndag var vi lediga, eller nja, egentligen hade vi ju självstudiedag, som det så fint heter. jag struntade i sovmorgonen och steg upp redan efter klockan 10, för att fixa mat åt kalle, som kom hem strax efter 11. sen var jag duktig och läste och antecknade ur lite kurslitteratur. eftersom det var ganska ansträngande bestämde jag mig sen för att shoppa loss; jag beställde julgardiner och grejer åt mig från jotex. det bästa var att jag fick -30% på beställningen, och sen meddelade min kära moster att hon kunde tänka sig att ta räkningen när den kommer. wihuu! shoppingen var inte slut då ännu, utan sen begav jag mig till kappahl för att handla nit-uggboots. resten av kvällen spenderade jag sen hos kusinerna i kyrkostrand: jag skjutsade A till- och från gitarrlektionen, vi gjorde mat, tittade på tv och läste bellman-vitser. sen tittade kalle och jag på skräckfilm, drag me to hell, som faktiskt skrämde mig! mycket ovanligt, alltså.

tisdag, alltså igår, började skoldagen ½9 och slutade 12. vi hade bara trevliga lektioner och man behövde inte anstränga sig särskilt mycket. sånt gillar jag!
när jag kom hem var jag totalnörd och spelade the sims i 2 timmar. sen var det dags att fixa mat, och så kom kalle hem. jag spelade vidare sen när han begav sig hem-hem till oravais, och tog bara paus för att dansa zumba, duscha, göra äppelgott åt mig, samt titta två avsnitt ensam mamma söker. sorgligt men sant.

idag, onsdag, började vi ½11 och slutade ½3. jag har känt mig lite ensam och undansatt en längre tid, och idag förstod jag att det kanske är dags att göra något åt saken. så från och med imorgon blir det nya, sociala tag!
när jag kom hem kastade jag i mig ett äpple, packade väskan, och åkte hem-hem till nykarleby. jag var ute på en tur i den iskalla blåsten med käraste elli. förutom att hon var seg som en.. ja jag vet inte vad, och att jag nästan förfrös mina kinder, var det nog helt trevligt.
efter att jag hade trakasserat min syster några minuter och ätit en smörgås (vilket tydligen var förbjudet enligt de nya heikkilä-reglerna) hoppade jag i bilen igen.
när jag kom hem hit till jeppis gjorde jag skolarbeten i 1½h (!!!), dansade 40 minuter zumba, duschade, åt kvällsmat, och satte mig sen här. och nu ska jag spela the sims i väntan på kalle, moahahaa!

imorgon, torsdag: har jag skola mellan ½9 och 12. sen ska jag genast i jobbet, och på kvällen blir det att välja mellan 1. städa lägenheten och sen se serier hela kvällen 2. åka på musicquiz till netti och dricka nån cider 3. gå och se den nyaste harry potter på bio
fredag: jobbet ½12-½7. sen vet jag inte hur kvällen spenderas, ensam eller med något trevligt sällskap. blir det riktigt kris kanske jag hamnar att våldsgästa kyrkostrandarna för att se idol igen...
lördag: jobb 9-½5. sen kommer hoppeligen kalle hem till jeppis och vi hittar på något skoj på kvällen.
söndag: ååh vad jag ska sova! efter maten blir det att sticka hem-hem till nykaabi på en ridtur. med förutsättning att vi inte ser harry potter imorgon, på torsdag, så gör vi det kanske på söndagkväll.

och ja, sen har jag också bestämt mig att efter att dessa 30 dagar/rubriker är över, så tänker jag göra om min blogg lite. jag tänker börja vara rolig igen, som jag var förr. och jag tänker börja berätta om saker som händer i mitt liv, och inte i mitt huvud.
eftersom jag inte har någon slags aning om det ens är någon som är intresserad av mitt förslag, kan ni ju låta mig veta.

16 november 2010

12: what's in your bag

okej, för det första vill jag meddela att jag varken tänker ta en bild på innehållet i någon av mina väskor, eller ens berätta vad som finns där. jag har viktigare saker för mig, t.ex. att spela the sims och oja mig över min värkande mage.
om det inte känns bättre i magen imorgon tänker jag hälsa på hos skolhälsovårdaren, eftersom jag inte anser det vara normalt att ha sjukt flera dagar i sträck. imorse hade jag sådan kramp att jag trodde jag skulle gå sönder, eller åtminstone att jag skulle spy.
mina klasskamrater har haft otaliga gissningar, men jag vet inte om någon av dem direkt stämmer in på mina symptom. förslagen lyder: 1. laktosintolerans
2. glutenintolerans 3. graviditet 4. muskelkramper. den sistnämnda är den som jag åtminstone kan skänka en tanke, men jag tror inte det skulle hålla i sig såhär länge. mina egna förslag är blindtarmsinflammation, magsår eller inflammerade äggstockar. ganska svårt att avgöra, alltså.
ikväll kommer också kalle att åka hem till oravais, eftersom han ska på uppbåd imorgon. vilken jäkla tur att det ännu är 2 år tills han rycker in i det militära!
alltså är mina planer för kvällen: dansa zumba helt ifred, duscha tills huden skruttar sig, spela the sims tills ögonen går i kors, och sen ännu se några avsnitt ensam mamma söker, om jag hinner.
hoppeligen kolar jag inte av pga. mina magsmärtor, och så kanske det känns bättre imorgon. men med min tur så blir det väl tvärtom...
även om detta inte bokstavligen handlade om vad som finns i min väska, kan man väl kanske tolka det som vad jag har i dagens bagage.

15 november 2010

11: your siblings


"they say she's mini-me"
det är egentligen lustigt hur relationen mig och min syster emellan har utvecklats på senaste tid. förr var vi helt olika, vi kom absolut inte överens utan var alltid i luven på varandra, och man kunde knappt tro att vi var syskon, vi var varandras motsatser.
nuförtiden har folk tydligen svårt att se skillnad på oss. inte vet jag om det beror på att min lillasyster äntligen växt till sig, eller om det är för att även hon numera har svart/mörkt hår.

jag minns att det slog mig helt plötsligt en dag, för ca 1½ år sen, att vi mitt i allt hade börjat komma överens. vi kunde ringa åt varandra när det var någon gemensam "happening", och vi kunde till och med skratta och diskutera utan att slita varann i stycken. ännu har vi inte kommit till punkten då vi totalt kan lita på varandra, jag skulle aldrig komma på att ringa min syster om det är något som tynger mig eller om jag fått veta något saftigt skvaller. visst önskar jag ibland att det vore så, för vi är ju trots allt av samma kött och blod, vi är väldigt lika varandra, både till utseendet och sättet.
men vissa gånger smärtar det mig att se hur hon uppför sig; precis som jag gjorde när jag var 4 år yngre än vad jag är nu. kanske är det där min gräns går för att låta bli att släppa henne för "nära", att hon fortfarande är ung och dum.
i alla fall hoppas jag att vi en vacker dag kommer att kunna vara "bästa systrar", som det så fint brukar kallas här i vår hemtrakt. trots allt håller jag henne väldigt kär, även om jag aldrig skulle säga det rakt ut.

10: what you wore today


okej, eftersom det är helt emot mina principer att sätta upp "spegelbilder" på mig själv här i bloggen, så får det duga med en bild från min & kalles fina danssession på ollis i fredas. outfiten är för tillfället min favorit; jeansskjorta och vit lång topp från gina tricot, halv-lädertights från H&M, och mina älskade skor från citymarket.
jag är också medveten om att jag väldigt sällan sätter upp bilder över huvudtaget här på bloggen, men det känns helt enkelt bara bäst så för mig. jag är inte så snygg att ni behöver se mig i alla vinklar!
en vacker dag när jag startar en riktig blogg med dagliga uppdateringar och massor med intressant innehåll, då kanske jag börjar med bilduppdateringar också. men det kan bra hända att det blir först i mitt nästa liv.

12 november 2010

9: your beliefs

jag tror på många saker, men det är ganska svårt att sätta ord på vissa av dem.
exempelvis tror jag på kärlek, även om det inte alltid har varit så. det fanns en tid då jag trodde att kärlek var något som inte tillhörde mig, något ouppnåeligt, något, som bara visade sig för dem som hade förutsättningar för det. tack och lov så hade jag fel. numera är kärlek det jag tror på allra mest.
jag tror också på Gud, i alla fall för det mesta. jag har aldrig varit en speciellt "aktiv" kristen, dvs. jag har aldrig gått i kyrkan regelbundet eller något sådant. jag är dock konfirmerad, och jag gjorde det inte motvilligt eller för att det förväntas av mig. jag tycker det är intressant med religion, det föder så många frågor och det finns så många olika synvinklar att utgå från.
många gånger har jag ifrågasatt om jag överhuvudtaget tror på mig själv. jag har största delen av livet haft ett väldigt dåligt självförtroende, som har hindrat mig från att uppnå min fulla potential. visst, jag har alltid vetat att jag är duktig och att jag till och med ligger framför de flesta jämnåldriga i utvecklingen. men det har aldrig räckt till, så att säga. nuförtiden tror jag på att jag är bra, jag tror att jag kan uppnå alla de mål jag vill här i livet, bara jag sätter tillräckligt med tid och tanke bakom.
ibland tror jag också på att människan är god, men den tron har krossats så många gånger att jag inte ens tänker försöka gå in på det spåret destomer.

11 november 2010

8: a moment

eftersom jag för tillfället är alldeles för trött för att tänka eller ens komma i närheten av något toppen ögonblick i mitt liv, får det vänta till en annan gång. vilken tur att det finns en rubrik som heter "another moment", kanske har jag fått mer inspiration tills dess. but probably not.
idag har jag varit i skolan mellan ½9 och ½3, varifrån jag sen fortsatte till jobbet, där jag var mellan 3 och ½8. sen åkte jag och kalle iväg till netti på musicquiz, där vi var mellan 8 och 10. eftersom det inte hade något alls med saken att göra måste jag väl bara erkänna att jag försöker tala bort mig så jag inte behöver använda hjärnan alls.
kanske jag lika gärna kunde avsluta detta inlägg med "detta var en usel stund"...

det jag först kom att tänka på, även om det låter lite kliché-aktigt och möjligtvis också lite tjatigt, var när jag och kalle blev tillsammans.
det var en kall oktoberkväll då jag för första gången gjorde entré i heikius house. först tittade vi idol, och sen förflyttade vi oss ner i källaren för att lyssna på musik, skratta och bara umgås. i ett skede hade vi också sällskap av tossa och mange, men jag antar att de fattade vinken att det var dags att ge sig av.
hursomhelst, så minns jag hur det pirrade i magen, jag minns att jag vred och vände mig för att inte verka så intresserad som jag egentligen var. jag minns att jag smålog åt allt kalle sa, och att jag fnissade inombords åt hans desperata försök att få hålla min hand. det är fortfarande småroligt när jag tänker på hur uslig jag var på att spela svårfångad.
det jag egentligen ville säga med allt dethär, var hur underbar känslan var när jag fick min första puss av honom. det kändes som om hela världen stannade upp, som om inget annat längre skulle ha någon betydelse. jag hade fått det jag helst velat, för en gångs skull i mitt liv.
mycket har hänt sen den stunden, men jag lagrar den i mitt minne med ett leende på läpparna, eftersom det bidrog till hur lycklig jag är i denna dag. and so be it.

9 november 2010

7: your best friend

inte någon av oss vet riktigt exakt hur det gick till, eller ens när det hände. vi upplevde det båda som om det bara fanns där en dag, vår djupa vänskap. plötsligt kunde vi fylla i varandras meningar, vi kunde förstå varandras innersta känslor med endast blickar, och vi skrattade åt allt. vi delade allt.
jag fanns där -hoppas jag i alla fall- när hennes mamma gick bort, hon fanns där när mitt 3 år långa förhållande tog slut. vi delade praktikplatser och erfarenheter, och spenderade mer eller mindre varje dag tillsammans i ett och ett halft år. och en hel sommar, som dessutom har visat sig vara den roligaste i mitt liv.
vi har upplevt så mycket, hon och jag. aldrig har jag känt mig så nära en människa, så förstådd och så betydelsefull. men allt måste få ett slut nångång.
i höst tog vi varsitt stort steg ut i världen; vi flyttade hemifrån, tillsammans med våra pojkvänner. problemet var bara det, att det nu började skilja 100km mellan oss. vi träffas nästan aldrig, och det finns knappt tid över att höra av sig heller. jag ångrar att vi inte införde en regel att vi borde ringas minst en gång i veckan, för det är så svårt att ta upp allting tillbaka sådär bara, nu i efterhand.
helst av allt önskar jag att inget nånsin hade förändrats, eftersom min bästa tid var då, när vi stod varandra som närmast. men jag hoppas, varje dag, att det i framtiden, efter alla studier och annat som tar tid av oss, kommer en dag då vi kan gå tillbaka till det. det är min högsta önskan, och lugnar mig under mina sömnlösa, ledsna, missförstådda nätter.
för vi hör ihop, hon och jag, och jag tror minsann det var ödet som bestämde att det skulle bli så.

8 november 2010

6: your day

min söndag blev en riktigt skön chillsöndag, precis som det ska vara då man har lite krapula.
kalle och jag vaknade upp (i oravais, där vi spenderat vår helg) runt ½10, men eftersom det enligt oss var alldeles för tidigt, låg vi ännu kvar och diskuterade en stund.
efter att vi fått i oss lite mat så bänkade vi oss i soffan. där blev det sen top gear för hela slanten, ärligt talat vet jag inte hur många timmar vi låg där och slöade.
runt klockan 4 packade jag ihop mina grejor, skrapade bilrutorna och stack iväg hem till nykarleby. det var minusgrader ute, så jag hamnade att låna mammas långkalsonger när jag skulle till stallet. rätt deprimerande, faktiskt!
elli & jag for sen ut på en tur i byn. det gick ganska långsamt fram och jag höll på att frysa ihjäl. dessutom har jag -igen- gått och blivit förkyld, så jag antar att det inte gjorde saken bättre.
när jag kom hem igen så gjorde jag en intervju med mamma, angående min språkutveckling när jag var liten. vi fick många goda skratt när vi gick igenom minnen. tydligen har jag alltid varit petnoga med mitt språk! det kanske förklarar varför jag i yrkes brukade korrigera modersmålsläraren...
efter otaliga diskussioner om t.ex. julfirande och annat trevligt, så tog jag återigen picket & packet och hoppade i bilen. stannade till vid torghallen för att inhandla lite nödvändigheter, och sen åkte jag sjungandes iväg till jakobstad igen.
jag började med att dansa 20min zumba, och hoppade sedan i duschen. kalle och jag spenderade sen kvällen framför tv med "söndagsmys", dvs. hotdog, godis, några avsnitt big bang theory samt den nyaste american pie-filmen. förutom att filmen var så dålig att vi båda höll på att somna, så var det en riktigt trevlig avslutning på en lugn och skön dag.

5 november 2010

5: your definition of love

kärlek är att lita på varandra, att känna sig trygg och att helt och hållet kunna vara sig själv med en annan person. det handlar ändå, åtminstone enligt mig, främst om tillit. man måste ta och man måste ge.
min egen väg längs "kärlekens stig" har många gånger varit krokig och stenig. jag vet mycket väl att det mest handlar om hurudan jag är; jag behöver kontroll, jag vill känna mig viktig, och helst av allt vill jag vara den som är i fokus.
kärlek handlar om så mycket mer än att säga "jag älskar dig". man kan säga det tusen gånger, men det spelar ingen roll om det inte finns kärlek och känsla bakom.
att älska någon ska inte behöva vara svårt, det ska inte vara något man måste kämpa för varje dag. men eftersom det är ganska svårt att älska någon villkorslöst, utan krav, måste man tillåta varandra att göra misstag. man måste sätta någon annan än sig själv i fokus, man måste i vissa fall sätta sin partners bästa framför sitt eget, även om det inte känns rätt för en själv.
jag har alltid tänkt mig att för att kunna ha ett bra förhållande måste man anpassa sig till den andras behov, utan att helt och hållet ändra på sig själv. man måste kunna kompromissa.
det viktigaste är att man är lycklig, och att man verkligen känner sig älskad. den andra kanske inte alltid ser eller förstår om du känner dig ensam, att du behöver närhet. därför är det viktigt att vara ärlig och alltid berätta om det är något som tynger på. det är ju meningen att man ska lyssna på och stöda varandra.
med risk att detta nu lät som något som skulle komma ur munnen (händerna?) på en filosof, poet eller liknande, vill jag ändå avsluta med orden:
kärleken övervinner allt!

4 november 2010

4: what you ate today

okej, jag måste börja med att erkänna att jag hade bestämt att jag aldrig i hela mitt liv skulle blogga om vad jag har ätit osv. nu får jag väl då återigen svälja mina ord angående saker jag "aldrig ska göra". suck.

som alla andra morgnar började jag med en babymatsburk, en frukosttradition jag haft i ca två år nu. eftersom de inte hade någon persika-päron på halpahalli sist jag handlade, har det nu i några veckor fått vara mangopuré som går ner i min mage.
på första rasten i skolan åt jag ett grönt äpple, som var precis så saftigt och syrligt som jag hade tänkt mig. det fick i alla fall det pinsamma, högljudda kurret i magen att försvinna för en stund.
till lunch serverades vi massor med god sallad, och mexicansk tortillagratäng. riktigt mumsig! även om jag, som vanligt, åt alldeles för mycket.
när jag kom hem lekte jag nakna kocken och fixade potatismos med lite väl vattnig korvsås åt mig och kalle. jag var inte speciellt hungrig så det fick bli en "mini"portion, dvs. en portion som hade varit idyllisk ifall jag råkat följa knytnävsmetoden. dessutom hade jag varit duktig och rivit lite morot, bara för att få i mig (oss?) lite vitaminer.
mer än så har jag nog inte tänkt äta idag, förutom en liten portion chokomoons med mjölk kanske, eftersom vi senare ikväll styr kosan mot netti, där det blir musicquiz och 2e:s öl. hoppeligen är cider också billigare, för annars blir jag nog utan.

3 november 2010

3: your parents

eftersom jag aldrig haft en speciellt nära eller varm relation till mina föräldrar, vet jag inte riktigt vad jag ska berätta. när jag var liten, dvs. så länge jag var ända barnet, fick jag all den kärlek och uppmärksamhet jag behövde. efter att min syster föddes var det inte riktigt lika lyxigt längre.
man kan väl säga att jag och mamma mest varit i luven på varandra, hela tiden. speciellt under högstadietiden när jag var en trotsig tonåring bråkade vi nästan varje dag. visst har det funnits stunder då vi skrattat och haft roligt tillsammans, och nog har jag kunnat krypa in i hennes famn när det känts som värst. men mer än så har det aldrig varit. vi har liksom aldrig nått dendär speciella "klicken".
pappa däremot har alltid varit min "favoritförälder". det beror nog mest på att han alltid skämt bort oss ungar, min syster och mig, med allt vi behövt. man kan väl säga att det har varit lite av ett privilegie att han haft extra pengar i fickan nu som då. men visst har vi också grälat mycket, visst har jag blivit tillrättavisad på tusen olika sätt, och visst har jag känt mig både kränkt och ledsen av hans kommentarer.
nu sen jag flyttat hemifrån känns det nästan som relationen till mina föräldrar förbättras. inte vet jag om det har att göra med att de inte längre har samma makt över mig, eller om det helt enkelt handlar om att jag har mognat och prioriterar på lite andra sätt än förut. så mycket vet jag i alla fall, att jag är tacksam över alla de saker de gett mig; både materiella och den goda barndomen.
och visst älskar jag dem, även om det inte hör till vår familjs "vanor" att säga det högt.

2 november 2010

2: your first love

min första riktiga kärlek var min granne, andré. han var två år äldre än mig, och vi lekte alltid tillsammans, dock hade vi också sällskap av hans två år äldre storasystrar, tvillingarna linda och marie. när jag var fyra år pussades vi bakom jordkällaren, och även om vi båda tyckte det var äckligt med pojk/flickbaciller, så måste det ju bara prövas.
vår kärlek var dock inte speciellt långvarig, efter några mysiga filmkvällar, lekar i skogen samt i kojan tröttnade vi på varandra. eller i alla fall han tröttnade på mig, eftersom han började skolan och då var för tuff för att vara "tillsammans" med en fyra-åring.
när jag skulle börja på femte klass började det hända saker igen, och den sommaren hade vi nån slags romans pågång. tyvärr så steg han återigen i "grad" när han började i högstadiet, och så var det bra med det. i alla fall för hans del. min kärlek fortsatte att vara evig, åtminstone tills nionde klass då jag hittade en "riktig" pojkvän. och än i denna dag slår mitt hjärta ett extra slag när vi är på besök i hemma samtidigt.

1 november 2010

day 1: introduce yourself

jag råkade snubbla över ett intressant tidsfördriv som samtidigt kommer att sätta igång min bloggaktivitet igen. under 30 dagar ska man skriva om sina egna erfarenheter under en förutbestämd rubrik. får se om jag orkar och kan!

för att göra en lång historia kort får jag väl börja med att berätta att jag heter maria paula annika heikkilä, men går för det mesta under namnet mimmi. jag är född och uppvuxen i nykarleby, där jag bott mina 19 senaste år. i höstas tog jag det stora steget ut i världen och flyttade de futtiga 20 kilometrarna till staden i norr, jakobstad. jag är också sambo men världens underbaraste pojkvän och människa överlag, karl-johan heikius. vi har varit tillsammans ett år, och jag hoppas det blir många fler.
efter högstadiet styrde jag kosan till yrkesskolan optima, där jag gick på bagar-konditorlinjen. jag gick dessutom kombinerat med gymnasiet, för att få lite extra utmaning. därifrån gick jag ut i våras. det var de bästa tre åren i mitt liv, det gav mig så mycket. där hittade jag också min allra bästa vän linn andersson, som efter flytten till vasa lämnade ett stort tomrum i mitt liv och i mitt hjärta.
numera går jag på barnträdgårdslärarutbildningen här i jakobstad, något som jag velat en längre tid. jag trivs otroligt bra, även om det ibland är lite väl mycket jobb med det hela, och även om det känns som om jag inte riktigt passar in. ännu i alla fall. dessutom tog jag på mig mer än jag från början hade tänkt mig när jag lovade att sitta i både studentstyrelsen samt i åbo akademis studentkår. jag tror det kommer bli en ganska trevlig uppgift, trots allt.
jag har många vänner och försöker att vårda min relation till dem så gott det går. även om vi inte längre hinner träffas så ofta, uppskattar jag dem minst lika mycket ändå. vi har gjort många tokiga och inte minst roliga saker under årens lopp!
på fritiden sysslar jag oftast med hästar, en annan sak som fått stiga åt sidan pga studier och annan tidsbrist. jag åker hem till nykarleby för att rida min kära elli cirka 2 gånger i veckan, och det är alltid lika roligt och avslappnande. eller nästan alltid i alla fall.
en mångårig dröm blev också sann i somras, när jag för första gången i mitt liv fick sitta i en varmans(rally)bil. hela sommaren åkte vi sen tillsammans med kalle och svärföräldrarna runt och tävlade. det gick faktiskt ganska bra vissa gånger!

mera än så hade jag inte att berätta om mig själv, eftersom jag lovade att inte dra den långa versionen.