30 december 2010

kära bloggläsare...

... även om jag inte vet om någon av er finns kvar här pga mina dåliga uppdateringar, tänker jag ändå informera er om detta:
från och med det nya året tänker jag börja vara aktiv här på bloggen igen. eftersom jag tänker skippa bilddagboken (eller i alla fall försöka) så kommer ni antagligen också att börja se bilder här, de få jag får klickat med min usla lilla kamera. det första jag tänker börja med är en remake, eftersom jag inte riktigt känner mig som någon rosa-mönster-tjej längre. det har jag egentligen aldrig gjort, om jag ska vara helt ärlig.
jag har också tänkt summera mitt år 2010 i ett inlägg, men eftersom jag är orolig att det ska bli alltför utdraget måste jag börja med att rista ner några få punkter som stöd. något annat vet jag inte om ni behöver veta, men håll ögonen öppna, jag är på gång! i alla fall försöker jag intala mig själv det...
och ja förresten, vad tycker ni, ska jag hålla mig till "standardsvenska", eller kan jag skriva på dialekt?

21 december 2010

enough

nu får det vara nog med rubriker, tråkiga blogginlägg och onödiga försök att verka intressant. jag lägger officiellt ner min blogg i några dagar, antagligen över jul, för att samla inspiration och ork att börja med nya tag.
då lovar jag att det blir mer dagliga uppdateringar och inte bara mina innersta funderingar. jag menar ändå inte att jag kommer börja blogga fem gånger om dagen och lägga upp bilder på vad jag haft på mig osv., och jag kommer fortsättningsvis att skriva ner mina innersta tankar, dock kanske inte i riktigt lika stor utsträckning som tidigare. tills dess får jag önska er, om det över huvudtaget finns några bloggläsare kvar, en riktigt god jul och ett gott nytt år!

14 december 2010

23: something that makes you cry

jag märkte just att jag hade hoppat över en rubrik, som egentligen skulle vara nr 22, nämligen "something that upsets you". men tänk vad det passar sig, att både dagens rubrik och den borttappade passar in på vad jag nu kommer berätta er.

idag steg jag ivrigt upp och trampade iväg till jobbet. det var en vecka sen sist, så jag såg verkligen framemot att få göra något vettigt igen. det gick bra som vanligt, vi hade ganska mycket folk så jag behövde inte ens sitta och stirra i taket speciellt många gånger.
men sen hände något som verkligen drog ner på humöret, något som gör mig både upprörd och ledsen. det kom nämligen in en gubbe och berättade att vi hade gått i konkurs, och att uppsägningstiden är 14 dagar. det vill säga sista dagen jag ska i jobb i december, den 28., kommer också bli min allra sista dag på little brown bakery.
jag har trivts så otroligt bra där, eftersom jag fått göra saker jag tycker om och är duktig på: baka och hålla rent omkring mig, samt interagera med människor. egentligen känns det ganska dumt att jag sitter och surar och är ledsen över detta, många kan ju tyckas tänka att "det är ju bara ett jobb", och visst, det är det. men för mig har det betytt så mycket mera, eftersom jag fått utöva mitt yrke samtidigt som jag fått några hundralappar extra att leva på varje månad.
jag vet att rita har städjobb åt mig här i jakobstad och i larsmo om det kniper, och antagligen kommer jag också att ta emot det någon gång efter nyår. men jag hade nog mycket hellre behållt mitt nuvarande jobb. livet är allt bra orättvist ibland.

och det allra värsta är, att jag inte får krypa ner under täcket och gråta en skvätt nu heller, eftersom kalle tydligen hade bestämt sig för att bjuda halva killskaran hit för att spela kort. fantastiskt.

13 december 2010

22: something that makes you feel better

alltid när jag och kalle har bråkat, och det känns som värst, brukar jag försöka blicka framåt. jag brukar tänka, att bara vi klarar denhär helgen och alla dess motgångar, känns det bättre när vi får spendera lite quality-time tillsammans.
och när jag är arg på kalles oförstånd gentemot mitt "hat" mot alkohol-överkonsumering brukar jag tänka, att det är bara några år tills han lär sig empati. jag brukar försöka tänka framåt; när vi är färdiga i skolan och har fixat oss en bra grund att stå på kan vi skaffa familj och allt detdär, som jag så innerligt längtar efter.
samtidigt brukar jag också trösta mig själv med att jag själv också utvecklas och lär mig hela tiden, att det som gör mig arg nu kanske har "lossnat" tills nästa gång. det brukar också vara ett bra sätt att vända på slanten när det riktigt krisar till sig.
det brukar också kännas bättre när jag vänder ilskan bort från mig själv, men eftersom det varken är snällt eller speciellt omtänksamt, antar jag att jag borde sluta upp med det.
kort och gott, när allt känns lönlöst och omöjligt brukar jag prata eller skriva av mig, och blicka framåt. för det kan ju bara bli bättre! visst?

jullovet är här!

äntligen är första halvan av skolåret slut, och nu får jag i lugn och ro sätta mig ner och vänta på julgubben. egentligen skulle sista skoldagen vara på onsdag, då vi har tent i utvecklingspsykologi. men eftersom jag sitter med i kåren och vi ska ha möte nere i åbo den dagen, bestämde jag mig för att ta det på omtent i januari istället. och lika bra är väl det, eftersom jag inte på något vänster skulle ha haft tid eller ork att läsa så mycket som jag borde till denna vecka.
på tisdag och torsdag ska jag i jobb från halv 12 till 7, så det får dagarna att gå.
nästa vecka måste jag se hur det blir, ifall jag sticker till nykarleby för att vaxa golv med rita och det övriga fastighetsservice-gänget, eller om det blir först i mellandagarna.
som sagt är jag ju ledig ända till 10. januari, så vila hinner jag väl nog. dessutom har jag två observationsuppgifter att göra innan lovet är slut.

i fredast packade kalle och jag ihop sakerna och åkte till mitt "tredje hem", oravais. vi började med frisering; vi fick båda ny hårfärg och lite mer städad frilla. jag var jättenöjd med min chokladbrun-röda hårfärg och den efterlängtade halv-rakade högersidan. på kvällen styrde vi kosan mot vasa för att åka och se FKF:s julshow. det var mycket bra även i år, trots att jag blev lite besviken på valet av solister och sånger. dessutom fick jag åka hem med ett triumferande leende på läpparna, eftersom jag äntligen kände att jag hade kunnat hålla min ilska borta över onödiga, irriterande "saker".

på lördag steg jag upp tidigt och åkte iväg till tuuri tillsammans med familjen. kati och jag lunkade på i lugn takt, och hittade relativt fort allt det vi hade på våra listor. och även om jag inte hade tänkt köpa just något åt mig själv, var det nästan det ända jag kom hem med... speciellt filmavdelningen var svår för mig, men det borde inte ha varit något nyhet direkt.
på kvällen när jag kom mig tillbaka till kalle hann jag pusta ut några minuter innan det igen var dags att göra sig fin och sticka iväg. taxin hämtade oss, mig och kalle och hans mamma och pappa, och några andra förstås, och så åkte vi iväg till hällnäs UF-lokal på NNSB:s årliga "hjulfest".
stämningen var på topp, maten var supergod, programmet var underhållande, och jag vann till och med på lotteri! det roligaste med kvällen var nog att dansa till bandet, eftersom till och med kalle var ivrig att ta sig en svängom nu som då.
efter många om och men med omkullfallna människor, borttappade saker, lösa dörrar och överfull taxi kom vi oss äntligen hem runt klockan 3. en mycket lyckad afton!

och nu får jag känslan av att jag bara babblar om massa tråkiga saker som ingen ändå har någon nytta av att läsa, så jag tänker sluta. kalle kommer snart hem från skolan och då ska vi sticka till kusinerna i kyrkostrand för att fixa mat åt dem. sen blir det veckohandlas och ikväll antagligen filmtime.
skönt med jullov, måste jag då säga!

6 december 2010

21: another moment

jag vet att det är lite kliché-aktigt att säga att en av de stoltaste och bästa stunderna i mitt liv var när jag blev student. men för mig var det faktiskt så.
inte minst för att jag fick dubbelexamen; jag blev både bagare-konditor och student. det var tre år av möda bakom, jag hade lagt ner en hel del tid och energi på att komma mig så långt. och jag hade klarat det, med marginal dessutom.
men det är också en stund jag kommer minnas med tårar i ögonvrån, eftersom det var min sista dag i yrkes, den bästa skolan av dem alla. det går knappt en dag som jag inte saknar det stället, och det är ingen överdrift.
det fanns tider då linn och jag övervägde att börja på en ny utbildning, exempelvis bygg eller el, bara för att få gå tre år till. egentligen vet jag inte varför jag älskade den skolan så mycket, mest hade det väl kanske att göra med hela atmosfären, alla människor där.
men det var min stoltaste stund, en av de lyckligaste i mitt liv, när vi stod där uppe på scenen och blickade ut över ett hav på nästan 1000 personer. jag var nervös, men lycklig. när jag fick mössan på mig och såg harriets tårfyllda blick. när vi skulle försöka komma ihåg texten till "sjung om studentens lyckliga dag" så uppspelta som vi var. när vi skulle ta ett sista farväl, av båda klasserna. det var något av det värsta jag har tvingats göra, jag minns att jag intalade mig själv att i framtiden kommer jag ha en klass som jag tycker lika mycket om som min kombiklass. men jag visste nog redan då att det inte alls stämde, jag försökte bara lugna mig själv.
om jag fick göra om en sak i mitt liv så vore det den stunden, bara för att jag skulle ta vara på den bättre. dra in alla dofter, scanna över havet med glada människor. det var en av de bästa dagarna i mitt liv.

4 december 2010

20: this month

eftersom det är december, årets sista månad, är det naturligt att det är mycket på gång, i alla fall för mig.
i skolan har vi faktiskt haft det ganska lugnt på senaste tiden, och nu före jullovet är det nästan löjligt hur lite föreläsningar vi har. vi får jullov efter den 15.12., och tills dess kommer jag att spendera 5x90min på skolbänken. löjligt lite, tycker jag, men skönt, tillika.
även om jag varit lite sentänd med julklapparna i år, känner jag mig ändå inte riktigt stressad. för tillfället sitter jag och skriver upp en lista på vad som ska ges åt vem, vad jag ska handla i tuuri nästa helg, och så vidare. och kan ni tänka er, det går faktiskt riktigt bra! det ser nästan ut som om det inte kommer att bli en rekorddyr jul trots allts.

julfester ska vi ju förstås också hinna springa på. det börjar med skolans julfest nu på tisdag. dagen efter har vi julsitz, så det kommer ju också bli väldigt fartfyllt och roligt, antar jag. på fredag styr vi kosan mot vasa för att se FKF:s årliga julshow. åtminstone ifjol var det väldigt mysigt. på lördag blir det hällnäs-lokalen i all sin ära då NNSB ordnar julfest. det tror jag kommer bli en riktig höjdare! eller i alla fall är mina förväntningar upp i taket, när jag såg i vilket skick svärföräldrarna var ifjol när de kom hem. sen borde julfesterna vara avklarade...

jullovet kommer som sagt officiellt emot den 16, och sen är jag (hallelujah!) ledig till den 10. januari. skööönt! även om det nog innefattar en del inlämningsarbeten osv...
nu på måndag när det är självständighetsdag kommer jag traditionsenligt att åka hem till nykarleby och baka pepparkakor tillsammans med mamma och moster. degen är förstås godast!
på julafton kommer vi i år att spendera dagen hos kalles, och kvällen hemma hos mig. så lyder i alla fall planen. på juldagen fyller kusin heidi, så då blir det att styra kosan tillbaka till jeppis. på jul annandag är det enligt tradition julmiddag hos mommo & moffa, men får se hur det blir med det i år.
nyårsafton är något som jag väntar på en hel del, även om jag inte är riktigt är säker på hur det kommer spenderas. denna månad kommer i alla fall att vara full av händelser, och jag väntar med spänning på vad julgubben har med sig åt mig i år!

3 december 2010

19: something you regret

det finns många saker i mitt liv som jag mer eller mindre ångrar, men ni skulle nog bli uttråkade om jag rabblade upp dem alla. så därför har jag valt att dela med mig av dem som verkligen satt spår, både positiva och negativa.

det dummaste jag gjort i mitt liv tänker jag inte ens nämna här, men de som känner mig vet vad det är frågan om. det var när jag var ynka tretton år och inte visste bättre. det satte spår, både fysiska och psykiska, och skadade mitt självförtroende för många år framåt. om det fanns en möjlighet att gå tillbaka till mitt 13-åriga jag och banka lite vett i skallen, skulle jag inte tveka en minut. såhär i efterhand är jag glad att jag fick hjälp av en professionell. för visst, mina vänner hjälpte mig genom den största krisen, men om det inte hade varit för skolkuratorn johanna hade jag nog inte suttit här idag. det är jag rätt säker på.
därför har jag lovat mig själv att aldrig vara så dum och egoistisk igen, jag ryser bara vid tanken. men när hjärtat är för fullt av sår, vad gör man? tack och lov så "vaknade jag upp" i tid!

en av de bästa sakerna i mitt liv är någon som jag tyvärr förknippar med ånger och skuldkänslor. det handlar om när jag avslutade mitt tre år långa förhållande. och nej, jag har aldrig, förutom kanske någon enstaka, ensam minut, ångrat mitt val. det handlar bara om att jag ångrar hur det allt gick till.
jag var trött på livet som det var, jag orkade inte en minut till i samma, tråkiga banor. jag behövde något nytt, något spännande. och det var precis vad jag erbjöds, bara en handsträckning ifrån. jag vet nu, att det var orättvist av mig att göra som jag gjorde. jag borde ha klargjort att det inte var pga det nya, intressanta som jag lämnade allt. det var för att jag var trött på att få sitta och ruttna bort, jag fick inte vara mig själv.
och jag vet, att även om jag hade alternativet att göra på ett annat sätt, hade det inte fungerat. jag hade fortfarande suttit kvar i samma lera, för att mina skuldkänslor hade tagit kål på mig och jag hade krälat tillbaka, med svansen mellan benen.
så även om jag var en elak skitstövel som sårade något oerhört, är jag ändå rätt glad över vad jag gjorde. jag ångrar det, men jag skulle inte ändra på nåt. jag lärde mig den hårda vägen, att ibland krävs det smärta för att inse hur lycklig man egentligen kan bli.

1 december 2010

ofattbart

det går verkligen inte in i min hjärna att det redan hunnit bli den första december. jag menar, var det inte nyss nyår? satt jag inte nyss och skrev studenten? fick jag inte nyss min studentmössa och mitt betyg i handen? var inte kalle och jag nyss till turkiet? flyttade vi inte nyss till jakobstad? började jag inte nyss i ny skola? herregud, det är ju sjukt hur fort tiden går... snart är jag färdig barnträdgårdslärare, är gift, har två ungar och ett ståtligt hus, alternativt sitter på ålderdomshem och tänker tillbaka på denhär tiden. puuhh!

nu är det i alla fall en riktigt "vintrig" vinter, kan man ju lugnt säga. uppemot 15 grader på minus, massor med snö, och nästan omöjligt att vistas utomhus utan att halvt frysa av sig någon av kroppsdelarna. konstigt nog finner man sig ändå i det varje år, utan att klaga destomer även om temperaturen sjunker mot 30-strecket. det är konstigt hur mycket man sist och slutligen tål!
jag har börjat längta innerligt till julafton. nog för att jag gjort det ända sedan sommaren tog slut, men i alla fall... underligt nog så har jag inte alls på klart vad jag ska ge för julklappar åt vem, och börjar därför känna mig smått stressad. men som tur är jag helt ledig på fredag, och kan då i lugn och ro sätta mig ner och fundera, alternativt nätshoppa lite.
när det kommer till mina egna önskningar tyckte jag för bara några veckor sen att jag inte alls hade några särskilda "krav", men nu har det nog tillkommit något till listan nästan varje dag. det jag mest och högst önskar mig är nog ändå en didrikson-jacka, även om jag är rätt säker på att det är det ända jag verkligen inte kommer att få. men nåja, drömma kan man ju alltid!

18: your favourite birthday

eftersom det vore ganska tråkigt om jag sade att min favoritfödelsedag var när jag fyllde 18, väljer jag att inte berätta om den, även om det var mycket trevligt och givande. istället tänker jag berätta om min 15-årsdag, något som jag alltid ser tillbaka på med ett leende på läpparna.

det var en mulen dag i april när jag efter skoldagens slut traskade iväg på den traditionella vårmarknaden tillsammans med mina vänner. jag minns att jag mutade folk att köpa mig saker; godis, vårrullar, bälten, och ingen protesterade. grejen var bara den, att ingen av dem gav sakerna åt mig genast, utan skyllde på att de mycket gärna ville packa in dem också.
jag och min (dåtida) bästa kompis fixade skjuts hem till jutas, och när vi svängde in på gårdsplanen kom också en annan bil, därifrån två eller tre av mina klasskamrater hoppade ur. min bästa kompis bortförklarade sig snabbt med att hon väldigt gärna ville se min moped, som stod i garaget på fammo och faffas gård, och även om jag kände mig aningen förvirrad, gick jag med på förslaget.
när vi äntligen kom oss in tillbaka hade jag redan glömt bort de "mystiska" gästerna på gårdsplanen. jag minns att det första jag såg var vicko med en ballong i vardagsrummet, och efter det hoppade 10-15 personer fram och skrek "grattis". minnet framkallar fortfarande rysningar!
jag fick alltså spendera min födelsedag på bästa vis; helt ovetande hade mina närmaste vänner planerat en överraskningsfest åt mig, med tårtor, ballonger, chips, film, ja alltmöjligt. jag är dem evigt tacksam för det, och om jag kunde gå tillbaka till mitt 15-åriga jag i denna dag, skulle jag ha kramat om dem allihopa väldigt hårt, så de säkert skulle veta hur mycket det betöd för mig.