Och så var det söndagkväll igen, och jag ligger ensam på soffan i Jeppis. Tyst och tomt och ensamt, och 12 dagar tills jag träffar gubben igen. På ett sätt är det skönt, för att jag får dona på med mina egna saker i min egen takt. Jag får ta en helt lugn helg, utan uterännas och kaffedrickas med tusen olika människor. Men visst skulle det kännas femhundra gånger bättre, i hjärtat, att få spendera varje dag med den allra mest högst älskade personen i mitt liv. Antar att jag bara får bita i det sura äpplet, fylla dagarna med massa to-do, så är det fredag om två veckor på nolltid. Dehär senaste åren har ju rusat förbi i turbofart, så håller my fingers crossed för att denhär våren gör likaså...
Nu ska jag krypa ner under täcket och göra mig redo för en heldag på dagis imorgon. Vet att jag sagt det förut, men måste bara påpeka hur otroligt glad jag är över mitt yrkesval. Finns inte mycket som gör mig så glad som kidsen, med sina härliga funderingar och kommentarer!
Och sen sedvanligt (har bestämt att det blir en ny söndagstradition) veckans träning, även om det blev lite usligt pga sjukdomen:
Måndag - zumba 1h
Tisdag - promenad ca 3km, städning 1,5h, 20min zumba, 10min hantlar
Onsdag - cykling ca 3km, promenad 1h 15min, städning 2h
Torsdag - ledigt
Fredag - ridning 1,5h, servering 6h (stod hela tiden, plockade diskkorgar osv, kan nästan jämföras med ett gympass...)
Lördag - ledigt
Söndag - ridning 1h
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar