22 februari 2015

Igenkänningsfaktorn

Dagens gympass gick inte sådär jättebra alltså. Kände redan i morse att jag var lite stockad i näsan och smått hes. Tyckte ändå efter avverkad frukost att jag var i "normalt" skick, och traskade uppför lokalbacken. Redan där och då borde jag ha fattat att nåt inte var helt rätt, eftersom jag fick upp pulsen i säkert 180, bara för att gå upp för en backe. Drog igång träningspasset och tyckte jag blev lite extra svettig idag, men annars bra. Efter några övningar kände jag att det var nog inte vanlig svett, det var kallsvett.. Kände mig lite smått hungrig, för jag hade ju bara druckit en smoothie innan, så tänkte att det nog bara berodde på det. När jag kom till sista övningen, som idag tyvärr blev bänkpress (eftersom bänken inte var ledig på övning 5/9 där den egentligen skulle ha kommit) kände jag hur jag inte alls hade några krafter kvar. Jag menar, 15 repetitioner och 3 serier är ju ändå rätt mycket, men att jag bara orkade 22,5 kg? HA liksom.

När jag avslutat dagens träningspass och traskade nerför backen igen tänkte jag att "nä, idag borde jag faktiskt ha stannat hemma". Gick och drog snor hela vägen hem, och kände att jag var trött och svag. Nå, drack en ProFeel-proteindryck, tog en lång dusch och åt lite laxsoppa samt två Sesamrye med pålägg. Ändå känner jag mig lite smått hängig och svag. Så slog det mig: Jag känner mig precis som i höstas!

Ni som inte följt med så noga här på bloggen kan möjligen ha missat att jag var sjuk i FYRA MÅNADER i höstas. Aldrig sådär sjuk-sjuk så jag fick feber eller måste ligga hemma för att jag var förkyld. Nej, det var alltid bara lite snordragande nu som då, huvudvärk, konstant hes, och allmänt trött och hängig. Men aldrig att det bröt ut. Och så blev det så att jag hölls hemma för det mesta. Gick inte till gymmet alls efter vår Turkiet-resa i september, utan höll mig till promenader och nåt zumbapass i veckan. Det var ungefär allt jag orkade med. Sen hade jag julledigt i tre veckor, och efter det började jag känna mig någotsånär normal igen. Körde försiktigt igång med gymmandet, 2 pass i veckan, och har fortsatt på den banan. Känt mig bättre.

Nu märker jag vad som händer igen. Känner igen symptomen. Och rätt ut sagt så får jag LEIDON. Jag tänker inte, jag upprepar, INTE, ligga hemma i fyra månader nu igen och ruttna bort.

1 kommentar: