10 september 2015

Ljuset i slutet av tunneln

Äntligen kan jag pusta ut och luta mig tillbaka en stund. De senaste veckorna har varit väldigt intensiva och hektiska, och det börjar kännas nu att jag inte sovit eller tagit det lugnt tillräckligt mycket. Igår kväll hade vi föräldramöte på dagis, och efter det föll åtminstone pressen från jobbdelen bort. Idag hade vi sista talkot inför Rapakunkku, och nu kan jag även checka av den långa listan jag haft med det "jobbet". Återstår bara att klara av sekretariatet på lördag, så borde det vara lugnt en tid framöver... Eller nja, lugnt är väl aldrig den rätta beskrivningen för mitt liv. Men lugnare, kan jag väl åtminstone skriva under på!

Känns också att jag haft öppningsskift nästan hela denhär veckan. Tre dagar bakom, och en framför. Visst är det skönt att få sluta tidigt, men inte lika skönt när klockan ringer 0600 fyra mornar i rad.. Nåja, helgen lurar ju runt hörnet! Imorgon ska vi se om jag hinner på gymmet en sväng innan vi ska på Kalles mommos 75-års kalas. Har komponerat ett eget träningsprogram nu, eller ja egentligen två, ett överkropps- och ett underkroppspass. Igår körde jag överkropp, och tyckte att det var alldeles för enkla 50 minuter. Idag är jag lite av annan åsikt... När jag skulle dra på mig jackan idag på jobbet visste jag inte hur jag skulle göra för att få den på mig. Gissar att mina stackars bröstmuskler känns ännu värre imorgon, så vad passar väl inte bättre då än att plåga magen och rumpan lite!

Och så en random bild på mig, tagen för ganska exakt sex år sen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar