23 april 2018

När hon fick sitt namn

Igår, söndag, fick hon sitt namn, vår dotter. Vi ställde till med dop vid församlingshemmet här i Oravais, i och med att vi bor så smått, och inte ville belasta nån av våra familjer med att städa och ställa hemma hos sig. Smörgåstårtorna hade vi gjort själva, men tårtor orkade jag inte fundera på, så doptårtan och en låda biskvier beställde vi av duktiga Tina på FlowerCake. Till faddrar valde vi våra syskon, Niklas och Kati, och sen min kompis Madde som verkligen varit mitt största stöd genom allt de senaste två åren.

Vår lilla familj, mitt allt <3
Foto: Madde
Poserar med faddrarna..
 Tårtan var så otroligt fin! Och smarrig med smak av hallon och citron.

Namnet då? Eleonore Anja Maria Järnström ska hon heta. Tänkte att jag kan passa på att förklara namnen lite, hur vi tänkt och var de kommer från. Eleonore (uttalas Ele-å-nåår) är en försvenskad version av engelska Eleanor. Det var faktiskt Sebastians förslag, och kommer från filmen Gone in 60 seconds. Men vi tyckte inte riktigt det skulle funka på vår dialekt med engelska uttalet Ele-nåår. Vet precis hur det skulle ha blivit framöver! "Kombär do no, Ele nåår?" (kommer du nu, eller när?"). Så därav stavningen! Flera har påpekat att det är svårt, och undrat varför vi inte döpte henne till Ellinore istället. Nå, kanske för att jag inte tycker om det namnet... Ville ha ett lite ovanligare tilltalsnamn.

Foto: Madde
 Det fina blomsterarrangemanget var gjort på Sunds trädgård, beställt av min mamma.

Sen angående mellannamnen.. Anja kommer från min farmor och var det mellannamnet som vi hade svårast att enas om. Maria var en självklarhet då det varit med i min släkt flera generationer bakåt, och så heter också min svärmor det (jaja, jag veeet att det blir dumt sen när jag och Sebastian gifter oss och det finns två Maria Järnström, men det är ett senare bekymmer!). Andra namnet skulle alltså passa med Maria, och det tyckte jag att Anja gjorde. Dock hade jag velat modernisera och stava Anya med Y, men där fick jag ge mig..

Sen vet vi ju att kärt barn har många namn, och i och med att Eleonore är ganska långt har vi nog redan hittat på smeknamn. Elle kallas hon mest, men sen har jag nog en del andra namn också som dyker upp här hemma nu som då.. T.ex. Lillon, Ellon-Bellon, Gumman, Lollon, Gollon, Bellon, Mojjon.. Ska bli intressant att se vad hon själv kallar sig när hon börjar prata!

Trygg i pappas famn.
Foto: Madde

Hur gick dopet då, kanske ni undrar? Över alla förväntningar! Dottern sov sig nämligen igenom hela ceremonin, och vaknade först i slutet av kaffebjudningen efteråt. Hade nog angstat en del över att hon skulle skrika genom hela dopet, och 1,5 timmar före när vi försökte få henne att somna i vagnen var det precis vad hon gjorde - gallskrek.. Tack och lov fick vi henne att sova, och när jag tog upp henne ur vagnen och klädde på henne dopklänningen femton minuter före vi skulle börja, så reagerade hon knappt. Hon öppnade ögonen en gång när vi sjöng, men tittade bara på mig och somnade sen om. Tack och lov! Kände mig både lättad och stolt. Hon sköter sig när det gäller, haha.. Tusen tack till alla som kom, det blev en fin dag att minnas!

Dopklänningen har blivit gjord till min mammas dop för 52 år sen, och både min moster, jag själv, syrran och alla mina kusiner har blivit döpta i den. Får se vem som blir nästa efter Eleonore att bära den!
Av Madde, Rico & Saga fick hon en "birth poster", som hittade sin plats bakom soffan hemma hos oss. Så fin!

18 april 2018

En onsdag i april

Denna soliga onsdag packade jag dottern i babyskyddet och tog svärmor med mig på shopping till Alahärmä. Vi fikade på Roadhouse, gick en sväng på Halpahalli och mathandlade avslutningsvis på S-butiken. Ett bra sätt att få dagen att gå! Dottern, ja hon sov sig givetvis genom så gott som hela utfärden... Dagens middag blev laxsoppa, en storfavorit när det kommer till vardagsmat här i hushållet, åtminstone för min del! Sambon kom hem, åt, och for iväg på möte. Själv sitter jag och fördriver tid medan Eleonore sover på balkongen. Idag var hon kändis på Kommunbladet! Nu väntar vi bara på söndag, då det blir dopdags för vår del. Har beställt ett paket med dekorationer från Sverige, nu får ni hålla alla tummar och tår att det hinner komma. Det har nämligen stått "på väg" när man spårar koden i snart en vecka...

Inte mycket annat på hjärtat idag. Ska ta och knäppa igång tv:n och kolla Fixer Upper och försöka väcka liv i lillfröken småningom. Ha en fortsatt trevlig vecka!

 "Hmm, vad ska jag hitta på när jag vaknar?"
 I lördags fick Sebastian för sig att ta ner utebelysningen i Kimo. Nu har han tagit bort hela stolpen också.. Nästa projekt är tydligen att borra sönder stenen!?
 I söndags hälsade vi på mina föräldrar i Jutas. Här fick Eleonore sitta i moffas famn och mysa!
 Så här glad kan man vara på morgonen!
 "Fist bump!"
 Det finns inga dåliga väder..?
 Föredrar nog helt klart detta väder!
 Gollon <3
 När man äntligen kan sitta ute på balkongen och njuta på eftermiddagarna!
 Super-sovaren.
Laxsoppa, finns det nån godare soppa?

17 april 2018

De 10 bästa låtarna

Daniela hade här för en tid sen listat sina 10 favoritlåtar i ett blogginlägg. Kul, tänkte jag, och blev glad när hon bollade över till oss läsare - vilka låtar skulle du välja, om du bara fick lyssna på 10 låtar resten av livet? Som ni kanske vet är musik väldigt viktigt för mig. Det fanns en period i livet då musik var allt, då stereon var igång hela tiden, då jag levde och andades för musiken. I dagsläget lyssnar jag visserligen på radio här hemma, och sen blir det nog lite YouTubande mellan varven när jag känner för nån riktigt bra låt. Men alltså att välja ut TIO låtar!? Det måste ju vara omöjligt. Lovar i alla fall att göra mitt bästa! Ska försöka plocka ut de låtarna som följt mig i många långa år redan, som jag tror att jag aldrig vill vara utan:

1. Judas Priest - Diamonds And Rust
När någon frågar vilken som är min absoluta favoritlåt så svarar jag alltid Diamonds and Rust. Får jag välja ska det vara precis den här liveversionen, där Judas Priest kör Blackmore's Night-versionen på låten. Så klockren, älskar verkligen hur Rob Halford inte ens behöver anstränga sig på de höga tonerna, det bara kommer ur honom. Åh, kärleken för den här låten kommer jag nog aldrig kunna förklara!

2. Brad Paisley & Alison Krauss - Whiskey Lullaby
Ska jag välja en låt som jag helst lyssnar på när jag känner mig nedstämd och är ledsen så är det alltid denna. Behöver väl knappast förklara desto mer?

3. Ella Sanoo - Leave This Town
Det här är SÅ vårvintern 2016 för mig, dvs. vi kan kalla den min "breakup song". Älskar den fortfarande lika mycket och Ellas röst ger mig såna rysningar. Kan inte tänka mig att vara utan denna i mitt liv, faktiskt!

4. Alter Bridge - Watch Over You
Denna låt kommer för evigt att tävla om första platsen med Diamonds and Rust. En av de bästa låtarna som gjorts i tiderna textmässigt, och Myles Kennedy är absolut en av mina favoritartister. Så himla vacker röst! Får jag välja ska det vara denna liveversion, eller så tillsammans med Lzzy Hale från Halestorm. En av världens vackraste sånger, om ni frågar mig!

5. Sonata Arctica - Fullmoon
Det här är en låt som tog mig igenom en av de svåraste tiderna i mitt liv, tidiga tonåren.. Vet inte hur många kvällar jag spenderat i sängen med denna låt på repeat i mitt rum i barndomshemmet. Kommer alltid förknippa denna sång med vinter, överlag också tycker jag att Sonata Arctica gör "vintermusik". Kanske för att de är från Finland? Tidigare var de mitt favoritband, men i dagsläget lyssnar jag väldigt sällan på dem, tyvärr.

6. Luke Bryan - I Don't Want This Night To End
Också en av låtarna som symboliserar vårvintern 2016 för mig, alltså en ganska ny sång som etsat sig fast i mitt huvud. Dock för att stanna, hoppas jag! Vet inte varför jag tycker om just denna så mycket, kanske är det kombinationen av sköna toner, bra text och Luke Bryan's ljuva stämma. Har alltid haft en förkärlek för country, och denna är nog genren representerad som bäst!

7. Audioslave - Like a Stone
En annan låt som hängt med sen "tidernas begynnelse", känns det som. Fastnade för Like a Stone och Chris Cornells härligt raspiga röst redan i lågstadiet, och sen dess har detta varit en av mina absoluta favoriter. På den tiden då jag sjöng mycket så var detta en av de första vi drog på efterfesterna i Strandbyn. Fina minnen!

8. Halestorm - Break In
Också en relativt ny låt i låtlistan, men en som lagt sig nära mitt hjärta. Kan väl inte beskriva det på något annat vis än att jag älskar vackra ballader, och Lzzy Hale måste ha en av de mäktigaste rösterna i rockvärlden. Kanske det är därför denna är i topp för mig!

9. Kent/Linus Svenning - Utan dina andetag
Har alltid tyckt om Kents (original)version av låten, men när jag hörde Linus Svenning göra den var jag såld. Så himla fin röst! Och dessutom tycker jag denna är lättare att sjunga med i för mig än originalet...

10. Leonard Cohen/Guitar Buddies - Hallelujah
Ska jag välja en sista låt som jag inte kan leva utan får det nog så lov att vara Hallelujah. Finns ju otaliga versioner av den låten, och de flesta är lika fina. Men det finns en som klår dem alla med hästlängder, och det är norska polarna Espen, Kurt, Alejandro och Askil, "The New Guitar Buddies". Ger mig gåshud och tårar i ögonvrån varenda gång.

Sammanfattningsvis: Jag tycker om rock, jag älskar ballader, jag faller för vackra, unika röster och gärna ska det vara den akustiska versionen av låten. Nu känner jag också att det var flera låtar jag gärna hade tagit med i den här listan, men eftersom Daniela specifikt sa att det skulle vara 10 så måste jag ju följa den regeln. Då fick det bli de här tio låtarna då, som jag ska ta med mig i graven. Nån av låtarna ni inte hört förr? Eller kanske nån ni hade glömt bort? Hoppas ni hittade nån ny favorit bland dessa!

13 april 2018

Fredagen den trettonde och bortskämda med sömnen

Hej på er här från balkongen! Äntligen går det att sitta ute en stund utan att frysa. För tillfället visar det 25 grader på mätaren här, så att sitta i bara badrock är inga som helst bekymmer. Väntar som bäst på att maten ska bli klar, idag tillreder vi grisinnerfilé inlindad i bacon och fylld med mustapekkaost, serverat med batatfranskisar och pepparsås. Mums...


Den här fredagen har vi inte gjort särskilt mycket, dottern sov ända till kvart över elva(!), sen "måra vi åpåå" en stund tills hon blev trött igen, och jag packade ner henne i vagnen vid halv två och gick på en timmes promenad. Vilket härligt väder! Blev helt hög på livet. Svängde in via Livsmedel på hemvägen och köpte vårrullar, sambon hade passligt nog kommit hem också så vi avnjöt dem på balkongen. Och här är vi ännu då, med dottern fortfarande i vagnen. Kan nästan slå vad om att så fort vi sätter oss ner och äter så vaknar hon, haha! (EDIT: hon vaknade givetvis direkt jag skyfflade upp franskisarna på tallriken, så fick fortsätta skriva senare...)

På tal om sömn ja.. Från första början har vi nog varit väldigt bortskämda med att Eleonore sover bra, både på natten och dagtid. Kanske har det att göra med att hon sondmatades första veckan i livet, och inte nödvändigtvis behövde vakna för att bli mätt.. En helt vanlig natt så stiger jag upp två gånger, nån gång mellan 2 och 4, och sen igen mellan 6 och halv åtta. Kvällarna har varit lite knepiga, hon är trött men ska absolut inte somna.. Så nu har vi fått börja ha henne i babynestet mellan oss, och jag håller handen på tutten (nappen alltså, inte mitt bröst, haha!) så hon inte ska spotta ut den utan kan somna gott. Två gånger har det hänt sig att hon sovit "hela natten", dvs. somnat runt klockan tolv och sen har hon vaknat första gången vid sju på morgonen. Oftast sover hon ännu vidare en stund, så vi brukar stiga upp mellan nio och tio.

Sen går vi på en timmes vagnpromenad vid ett-två tiden på dagen, och då brukar hon somna så fort vi åker ner i hissen. En helt vanlig dag sover hon till mellan 17 och halv sju, men det har hänt sig några enstaka gånger att hon vaknat när vi kommit hem och inte fått tag i sömnen på nytt. Då tenderar kvällarna att bli ganska gnälliga, men fördelen är ju åtminstone att hon somnar lite tidigare än tolv på natten de dagarna! Så ja, summa summarum är vi nog väldigt bortskämda med sömnen i den här gården. Hoppas verkligen att det håller i sig... För jag klagar inte på hur vi har det nu!

11 april 2018

Ain't nobody got time for that

Som ni säkert har lagt märke till så är inte bloggen särskilt högt uppe på prioritetslistan just nu. De dagar när jag har en liten stund över (läs: när dottern sover) brukar jag försöka röja upp i hemmet eller vila lite själv, och det är nog väldigt sällan jag hinner trycka mig in på bloggen innan det är dags att dra fram brösten igen. Känns som om det är det enda vi gör på dagarna nuförtiden - äter och sover, och byter några blöjor däremellan. Är själv väldigt ointresserad av att läsa om andras barn och deras utveckling, så därför ska jag inte tråka ut er heller med det. Men åtminstone växer och utvecklas lilltjejen som hon ska, förra veckan när vi var på kontroll till sjukhuset hade hon redan gått upp 1 kg och växt 4 cm sen födseln. Hon har börjat följa med mycket bättre och man får äntligen lite respons när man pratar med henne, blicken följer med och nacken är mycket starkare. Så va ska it e vaar ti kvinno åv on än!

Eftersom dagarna är rätt enformiga faller vardagsuppdateringarna kanske bort nu framöver. I stället får ni ta del av vårt liv i bilder från veckan som gått:

 Vi har börjat gymma!
 En hemskt göllig "prinsessoutfit" som vi fick av mammas kompis Marianne från Sverige.
 Sebastians faster Berit har stickat en så här fin kappa åt Eleonore!
 En dag förra veckan kokade jag korngrynsgröt och gjorde varma smörgåsar till middag. Kände mig som värsta housewifen. Och himla gott var det också!
 En duktig tjej som sov sig genom nästan hela sjukhusbesöket + resorna dit och ett varv på Minimani.
 När sambon skickar en efter "ett litet paket" från Posten...
 I lördags hade vi kalas/middag i Kimo med både min och sambons familjer. Till förrätt bjöds vi på rostat bröd med getost på salladsbädd. Väldigt gott!
 Varmrätten var potatis och grisköttgryta.
 Till efterrätt hade vi två olika tårtor.
 En tjej som charmar med sina leenden!
 Jobbigt att vara trött, bra att sova i pappas famn.
 Promenaderna är så härliga den här årstiden, förutom när det är klottigt och eländigt längs vägarna...
Vagnsgardinen kommer från Homefun/Majahome i Jeppis, och den fick vi av min kompis Jozze när hon var och hälsade på häromdagen.

10 april 2018

Amningsångesten

Såg att Catariina hade skrivit om amning på sin blogg häromdagen, och hann bara tänka "vilken tur att det inte är några större bekymmer för min del".. Sen kom gårkvällen och omkullkastade allt. Nu känner jag att jag behöver få skriva av mig lite, så för er läsare som inte alls är intresserade av barnrelaterat, och då specifikt amning, så kan jag rekommendera att ni slutar läsa nu. Detta kommer nämligen bli ett långt och ingående inlägg om precis det...

Som ni säkert vet tillbringade vår dotter sin första vecka på intensivavdelningen för nyfödda. Hon föddes med lågt blodsocker och var väldigt svag, vilket alltså påverkade amningen. Till skillnad från andra nyfödda fick hon ingenting ur bröstet första gången hon lades dit, bara en halvtimme gammal. Tror det var på hennes femte levnadsdag som hon för första gången tog lite ur bröstet, och då med hjälp av bröstgummi (amningsnapp) och en spruta mjölk i mungipan för att locka till att suga. Eftersom hon fick mjölk genom näs- magslang var det extra kämpigt med amningen, hon behövde ju inte kämpa för att få maten genom sonden, utan mättnadskänslan kom automatiskt, till skillnad från när hon låg vid bröstet, där hon faktiskt måste jobba lite. Än i denna dag använder jag både bröstgummi och ibland spruta som hjälpmedel vid amningen, för att vår dotter tyvärr ärvt sina föräldrars temperament och tålamod, och den ekvationen blev till att frustrationen kommer väldigt fort vid bröstet, när det inte går som hon tänkt sig, eller det tar för länge.

Ännu på morgonen till dagen när vi fick åka hem från sjukhuset funderade jag hur i hela friden vi ska ro hem det här med amning, när jag just och just fick matat henne några gånger om dagen. Men det fungerade, någotsånär i alla fall, och sonden togs bort. Dock efter många suckar från läkarnas håll.. Det är nu en helt annat historia, men kan ni förstå att de hellre skulle ha skickat hem oss med näs- magslang på dottern än att vi skulle börja tilläggsmata med flaska!? Här kanske ni kan förstå att min amningsångest redan var laddad, efter att ha hört hela veckan "Och hur går amningen?", "Har hon inte tagit ur bröstet ännu?", "Du pumpar väl åtminstone så hon får något att äta?" osv osv. Sebastian och jag var redan från början överens om att prio ett är att dottern blir frisk, att hon orkar själv (utan mediciner och slangar osv.) och att vi får åka hem. Sen om det inte fungerar att helamma, så ger vi henne flaska, huvudsaken att hon får i sig tillräckligt. Mat som mat, liksom, det kan väl inte vara hela världen om man hamnar att flaskmata ungen, med tanke på hur hon mådde första dagarna i livet!

Och så blev det, från fösta dagen hemma har vi gett ur flaska två gånger per dygn, utöver amningen. Visserligen får hon min egen mjölk, som jag pumpat ut, eftersom jag från början haft rikligt av det. Från sjukhuset sa de att vi till att börja med ska se till att mata henne med tre timmars mellanrum, och att riktlinjen för om hon får tillräckligt är minst fem våta blöjor i dygnet. Sen kan vi erbjuda tilläggsmjölk ur flaska om det verkar som om hon inte tar tillräckligt. Nå, vi märkte ju ganska snabbt att hon inte orkade suga i sig tillräckligt, så vi började ge en flaska med 60-90 ml på eftermiddagen och innan läggdags. Och det funkade riktigt bra! Allt var frid och fröjd, tills igår, då hela "amningsidyllen" kraschade för mig, hårt.

Egentligen sket det sig redan på dagen, då dotterns sedvanliga 3-5 timmars vagntupplur avbröts efter bara 1,5 timmar. Hon har överlag också varit väldigt mammig och närhetssökande en stund nu, och vill gärna ligga vid bröstet, även om hon inte är hungrig. Nå, så gick det igår då att hon bara skulle vara vid bröstet hela tiden, fast hon kanske aktivt åt 5-10 minuter och sedan låg och halvsov. Övertrött var hon givetvis för att hon inte sovit ordentligt under dagen, alltså blev det bara mer och mer frustration efter varje gång jag tog bort henne från bröstet då hon slocknat dit, gång på gång. Jag hade inte hunnit pumpa på eftermiddagen på grund av den korta sovstunden, och det fanns ingen mjölk att sätta i flaskan när kvällen kom emot. Det var helt uppenbart att hon var hungrig, och väldigt trött, och det fanns inte en chans i universum att hon skulle få i sig tillräckligt ur bröstet förrän hon somnade av utmattning/frustration.

Så vi fick bita i det sura äpplet och värma en flaska ersättning. Och ni vet inte vilken ångest jag fick av det! Egentligen är det ju helt idiotiskt, att jag ska behöva må dåligt över att jag hamnade att ge ersättning åt dottern EN GÅNG. Hon fick ju det första dagarna på sjukhuset, innan jag hade tillräckligt med mjölk urpumpat och innan hon började ta ur bröstet, så vi visste ju att hon är okej med det. Dessutom är hon ju van med att få ur flaska, så på den punkten är det ju heller inga bekymmer. Men ändå... Mådde så himla dåligt, kände mig så himla värdelös, bara för att jag inte kunde ge tillräckligt med mat åt mitt eget barn. Ska det verkligen behöva vara så, undrar jag? Hela den här pressen som kommer från amningen, från samhället, det är den som ger mig ångest. Sa åt Sebastian igår kväll att vad ska andra tycka om vi börjar ge ersättning, och han bara skrattade. För honom är det ju så självklart; är hon hungrig och det inte finns mjölk, så ger vi ersättning. No big deal! Men för mig är det som en spark i magen att behöva göra det, som om alla skulle stirra på mig och fråga varför jag är så värdelös att jag inte helammar min lilla dotter på fem veckor.

Jag ljuger om jag säger att jag njuter av att amma. Har aldrig känt "oj vilken härlig mysig stund jag har med min dotter, detta är något bara vi två kan dela, det bästa i världen", som så många har beskrivit amningen. Snarare ger amning mig huvudbry och ångest, för att jag många gånger känner att jag inte räcker till, att jag gör fel, att jag är så bunden, att jag är pressad från samhället att fortsätta amma, även om det kanske inte är en dans på rosor. Minns att jag tänkte den första veckan, att jag önskar att någon hade sagt åt mig att amning inte är enkelt! Trodde ju att det var världens enklaste och naturligaste grej, som bara kommer av sig själv och funkar perfekt för både mor och dotter. Så är alltså inte fallet, har jag fått lära mig. Och fast jag försöker att inte ta det så hårt när det kommer svackor, så mår jag omedvetet dåligt och skapar en press på mig själv att fortsätta kämpa på. Dessutom känner jag mig dålig som måste använda bröstgummi och "lura" med spruta ibland, vilket gör hela amningssituationen mycket mer komplicerad än den borde vara, och stressar mig ännu mer..

Inte vet jag, men det här med att amma kanske inte är allas grej. Och jag tycker att det inte borde vara nån stor grej om det är så att det inte funkar/man inte vill fortsätta. Men tyvärr är ju inte fallet så. Ammar man inte vill folk veta varför, slutar man amma "för tidigt" vill folk veta av vilken orsak. Kan var och en bara inte få göra som de själv tycker, och så har ingen rätt att blanda sig i det? Då kanske jag inte skulle ha den här "amningsångesten" lurande i bakhuvudet heller.

Cheesecake med citron och passionsfrukt

Under påskhelgen var vi och hälsade på Madde och Rico till Pensala, och Madde bjöd på en sån himla god cheesecake, att jag bara var tvungen att fråga efter receptet. Jag ska säga er att jag ätit många cheesecakes i mitt liv, men det här var definitivt den bästa, åtminstone när det kommer till frusna versioner! Givetvis måste jag testa att göra kakan själv också, så förra helgen när vi hade kalas för mig och Bastis bror i Kimo så vände jag ihop denna till kaffet. Så himla fräsch och god! Och framförallt enkel att göra. Tar ungefär 5 minuter att blanda ihop, och sen några timmar i frysen så är ni good to go. Det enda hindret är väl att det är lite svårt att få tag i passionsfrukt om man bor i Oravais... Tack och lov då att min pappa kör varor åt Fresh Servant och fick tag i det på ett huj!


Du behöver:

- 250 g Digestive
- 100 g smör

> Krossa kexen, smält smöret
> Blanda ihop och tryck ut på bottnen av en form med löstagbar kant (ca 24 cm i diameter)

- 5 dl vispgrädde
- 1 burk kondenserad mjölk
- 200 g Philadelphia
- skalet av 1 citron
- 4 passionsfrukter

> Vispa grädden
> Blanda ihop övriga ingredienser
> Häll över bottnen och låt stelna i frys, gärna över natten
> Ta upp cirka 30 minuter före servering

> Dekorera med passionsfrukt

5 april 2018

De 27 bästa sakerna i livet

Så här min tjugosjunde födelsedag till ära har jag listat de 27 bästa sakerna i livet, enligt mig. Sånt som ger ett leende på läpparna eller annars bara sätter guldkant på vardagen. Utan inbördes ordning!

1. Min dotter
2. Min fästman och klippa i livet, Sebastian
3. Riktigt god mat
4. Sovmorgon
5. Krispiga tulpaner
6. En kall mjukglass i sommarvärmen
7. Ett efterlängtat/bra loppisfynd
8. En riktigt bra film
9. Känslan av adrenalin när man står på startstrecket i en varmanstävling
10. När man uträttat alla måsten och bara får vara resten av dagen/veckan
11. Nytvättade lakan
12. När det är så varmt att man kan gå i shorts utan att frysa
13. Att sitta ute i naturen och lyssna på tystnaden
14. Mitt jobb
15. Sommarsolnedgångar över havet
16.  Ett par riktigt sköna byxor
17. Nyklippt och färgat hår
18. Ostbricka och vin på balkongen en sommarkväll
19. Hus och inredning
20. En cykeltur i kvällssolen
21. Musik <3
22. Zumba
23. Att fastna i en bra bok
24. När man bakat något som blir himmelskt gott
25. Långpromenader med goda vänner
26. Att åka på utflykt med båten en varm sommardag
27. En lång, skön, varm dusch

Det var nu bara de första sakerna jag kom på så här i all hast. Nu ska jag fortsätta underhålla dottern i babygymmet en stund innan det är dags att packa väskan och åka iväg till Vasa på kontroll och lite matshopping. Dagarna blev också lite roligare här nu när jag fick en "radio" av sambon i födelsedagspresent! Läs punkt 21 så förstår ni vad som fattats i mitt liv en tid.

Ha en bra dag!

2 april 2018

Påskhelgen

Hej kompisar! Hoppas ni alla haft en riktigt avkopplande och skön påskhelg. Det har åtminstone vi haft! Har njutit av att ha pappa i huset hemma, varit ute på promenader i det härliga solskenet, umgåtts med familjerna, träffat kompisar, ätit god mat (och alltför mycket godis...) samt tagit det lugnt bara. Nu återgår vi till vardagen igen då, vad nu det riktigt innebär när man bara är hemma..

April har det hunnit bli också, även om man inte kunde tro det när man tittar på vädret.. Den här tiden förra året hade jag redan storstädat balkongen och riggat inför vårens och sommarens ankomst. Sebastian skurade faktiskt balkongplattorna lite idag, men tror nog tyvärr inte vi kan sitta där på några veckor ännu. Ifjol hade jag också sått örter redan den här tiden, men det har också blivit på hälft detta år. Nå, kanske jag hinner ännu. Borde också småningom fundera på att ta hem mina pelargoner från vinterförvaringen i Kimo. Men kanske bäst jag låter det hållas på plus på nätterna först!

Som ni säkert förstår så passar jag på att göra "mina saker" medan dottern sover, vilket också är fallet just nu. Dagens projekt var att knåpa ihop en dopinbjudan! Vi var på mat till Kaffestugan med min familj vid 3-tiden, och Eleonore sover ännu.. Suck, gissar det blir svårt med nattningen i kväll igen. Just nu är hon inne i nån slags fas då det blir full panik när det är läggdags. De senaste tre kvällarna har vi skrikit ännu vid halv tolvtiden... Hjälper varken att mata, trösta, byta blöja eller låta henne ligga mellan oss. Måste bara låta det ta sin tid. Jobbigt! Men annars har vi det bara bra största delen av tiden.

 En kanske inte så lyckad mor-dotter bild.
 På långfredagen var vi i Kimo från eftermiddag till kväll. Gick på en skön promenad tillsammans med svärmor.
 Nöjd i pappas famn.
 På lördag kockade Sebastian ihop en så god middag åt oss: Bläckfiskpasta.
 Veckans tulpaner fick bli orange och rosa. Satte också till eukalyptuskvistarna från en gammal bukett.
 En påskblomma som kanske fått lite för mycket vatten...
 På lördag kväll hälsade vi på hos Madde, Rico och Saga. Eleonore fick testa Sagas gamla babygym!
 Kristian och William, som var på besök i torsdags, hade med sig en räv. Trudi heter den, och passar bra att busa med!
Årets påskgräs såddes i äggskal. Kan också meddela att det inte var en bra idé att sätta chokladäggen där, det steg visst lite mycket värme från digiboxen...

29 mars 2018

Det blir ju sällan som man tänkt sig

Idag hade vi tid till rådgivningen för 4 veckors kontroll, Eleonore och jag (liten parentes, denna guldklimp är redan över 4,6 kg och 56 cm!). Lite hade jag stressat upp mig på förhand i och med att tiden var 10:30, och då brukar dottern vanligtvis sova ännu, eller nyss ha vaknat.. Nå, fick ganska bra inprickat mattiderna under natten så att vi skulle ha haft "morgonmatning" klockan 9, vilket alltså borde ha räckt gott och väl för morgonbestyr innan vi behövde traska iväg de några hundra metrarna till HVC. Men hur tror ni det gick... Jo, efter att jag matat klart dottern vid halv sju sov hon bra en timme - och vaknade sen med magknip. Bytte blöja, tröstade, och matade en liten skvätt, och så fick hon komma och sova bredvid mig. Hade satt alarm på 9:15 så jag själv skulle hinna göra mig i ordning, äta frukost och ställa allting färdigt. Och vad händer.. Jo hon vaknar igen och skriker direkt jag satt ner bröden i brödrosten. Är det inte otroligt så säg! Nå, som om det inte räckte med otur för en morgon.. Klockan tickade vidare och förstås när jag fått matat henne, plockat fram alla kläder, släpat in vagnen och slängt i mig själv en halv fil och en banan, jo då får hon hicka = katastrofen är ett faktum. Gick tack och lov fort över, och när vi hade tio minuter på oss att komma oss till HVC får jag äntligen på henne teddyhalaren. Då brakar det till... Bara att gå och byta kakkablöja och sen äntligen vandra iväg. Och vet ni, vi hann i tid! OCH dottern uppförde sig exemplariskt hela besöket.

Nåja, kom hem strax efter halv tolv nån gång. Eleonore var förstås trött på grund av den kaotiska morgonen, så hon somnade i vagnen på väg hem. Skuttade ut henne på balkongen och tänkte själv passa på att bädda sängen, äta frukost och annat som blivit på hälft under morgonen. Två minuter låg hon så skriker hon till, jag rullar in henne och inser snart att hon somnar om.. Full mundering i vagnen, tänker att okej hon vaknar ändå om en liten stund. Men hade feeeel. Hon ligger ännu(!) och sover, fullt påklädd, i vagnen, i tamburen, och klockan är snart halv tre. Hade ju tänkt att vi skulle gå på en vagnpromenad på eftermiddagen, men det får jag nog glömma nu, börjar bli lite för sent för det. Hade jag vetat att hon skulle sova så här länge kunde vi ju ha gått för två timmar sen. Jag hade också siktat in mig på en tupplur medan hon sover idag, men nu är det nog inte läge för det längre heller. Vet nämligen en som kommer vara som ett åskmoln när hon vaknar, svettig och hungrig (hon har ju inte ätit sen 10:15...). Jaja, livet med småbarn vet ni! Under den här tiden har jag ju i varje fall hunnit dammtorka hela lägenheten, äta lite frukost/lunch, vika tvätten samt påskpynta. Så det var ju något i varje fall.

 Kanske dagens bravader var ett straff (karma) för att gårdagens storshopping-premiär gick så fruktansvärt bra. Då sov hon sig nämligen genom både dit- och hemresan, samt hela butiken. Klåå he!
Glad Påsk påå edar notå!

28 mars 2018

Vårlistan

Förra veckans blogglista på Sevendays handlade om våren, och jag tänkte passa på att fylla i, när jag nu har nån minut över.

Min vår år 2018 kommer bli: 
Mycket annorlunda från andra vårar, gissar jag. Åtminstone borde jag i efterhand kunna säga att jag tagit ut det mesta av vårvädret, eftersom jag försöker gå på en timmes vagnpromenader varje dag. Jag hoppas också att jag inte ska ha så mycket pollenbesvär i år så jag verkligen kan njuta..

En sak jag ser framemot:
Påsken och första maj. Vet inte riktigt varför, kanske för att det är extra lediga dagar då vi får ha Sebastian hemma också. Sen kommer jag ju få fira min första morsdag i år också, det känns ganska stort! Nu blev ju det där mer än en sak, men men..

Tre säkra vårtecken:
Snöslask, kliande ögon och vita sneakers.

Det här gjorde jag på vårdagjämningen:
Det var väl förra veckans tisdag? Ja det minns jag faktiskt inte, hade nog kanske nån på besök, var ute på en vagnpromenad och myste med dottern bara.

En låt jag kommer lyssna på i vår:
Hmm, sådär spontant kanske jag skulle säga Saara Aaltos Monsters. Men sen har jag önskat mig en liten radio hit hem för att fördriva de tysta dagarna, så vem vet vad som spelas i den. Kanske får nån ny favorit än i vår!

Det bästa med våren är:
Att dagarna är ljusare och längre, att det blir varmare, och ja bara överlag att humöret höjs efter en lång och kall och mörk vinter.

Så här klär jag mig i vår:
Tyvärr inte så fancyt, eftersom det ska vara amningsvänligt = lätt att dra fram brösten i tid och otid. Därför blir det mest mjukisbyxor, amningstopp och kofta, i olika kulörer. Åtminstone är jag lycklig över att mina vanliga kläder passar!

Det här hoppas jag händer i världen:
Inget mer skit, tack.

Så skiljer sig våren 2018 från våren 2017:
Det är nog på alla vis en väldigt annorlunda vår i år, i och med dottern som joinat oss. Hon är vår stora lycka, men begränsar ju givetvis oss en hel del.

27 mars 2018

Time flies

Dagarna dom bara går, och jag inser att snart har hela mars månad flugit förbi. Det innebär också att vår dotter snart blir en månad. En månad! Hur nu det gick till.. Vet ju att folk brukar säga att man ska njuta av och ta vara på spädbarnstiden, eftersom den går så himla fort. Nu förstår jag nog verkligen vad de menar.. Äntligen börjar det också kännas som om det här med att ha barn inte är världens omöjligaste uppgift ändå. Vi håller på och börjar synka, dottern och jag, och åtminstone nån slags rutin har vi fått in på dagarna med sovande, ätande osv. Cuplaton verkar tack och lov också ha hjälpt mot magknipet, så nu ska vi väl hoppas att också kvällarna blir lite behagligare framöver.

Påsken knackar på dörren, och jag har sått påskgräs i äggskal samt plockat fram en påse påskpynt. Men där har det stannat.. Idag hade vi Madde på besök en stund, och efter en timmes promenad när jag skuttade ut dottern på balkongen för att sova vidare tänkte jag på att dammtorka och påskpynta. Men i stället lade jag igång en tvättmaskin och fastnade här vid datorn. Måste ju prioritera att vila och ta det lugnt när det känns så! Har nog ändå fullt upp med att plocka och städa undan här varje dag, när det finns en liten lucka. Hoppas för mitt eget bästa att jag snart skulle lära mig att städning och ett vackert hushåll inte är så högt på prioritetslistan längre.. Men det lär nog dröja en stund innan jag släpper det.. Ni vet, man kan ju inte lära en gammal hund sitta!

Annars har jag väl inte så mycket på hjärtat precis idag. Inväntar sambon, som borde komma hem vilken minut som helst. I kväll ska vi åka iväg till Kimo och hälsa på svärisarna en sväng. Sen får vi se vad resten av veckan har att bjuda på. På torsdag ska vi i varje fall på fyra veckors kontroll till rådgivningen, och i morgon har jag eventuellt tänkt äventyra till det lite och ta med dottern på matshopping till en butik lite längre bort än bybutiken. Får sii tå!

 När sambon väljer body åt Eleonore...
 På lördag for vi på revy-date, Sebastian och jag, medan svärföräldrarna tittade till dottern. Det hade gått bra, och hon sov när vi kom hem!
 Av mina jobbarkollegor fick vi en sängmobil.
 En vacker bukett av mina Tjängar <3
 Sleeping beauty.
Jag har också ätit årets första memma. Så gott!