3 mars 2017

USA-resan, plus och minus

Nu när jag varit på resande fot igen kom jag onekligen att tänka på min resa till USA i somras. Många känslor som återvände när jag -igen- ensam satte mig på flyget med en ny slutdestination i sikte.. Trots att en hel del tid passerat sen jag kom hem, kan jag ibland få flashbacks av resan i olika former. Ni vet, bilder, dofter, specifika maträtter eller livsmedel som påminner mig. Och när jag stod på flygfältet i Manchester och plockade åt mig lite presenter hem i form av choklad, så vällde en känsla över mig. Det var inget mer än att jag tog i en påse med Hershey's choklad, den där Cookies n Cream jag bloggade om förra veckan, min favorit där i det förlovade landet. Och plötsligt var jag tillbaka i tankarna...

Vilket sen ledde till att jag insåg att jag helt och hållet glömt att blogga om vad som var bäst kontra sämst med hela resan. Men ni vet ju hur man säger, bättre sent än aldrig! Here it goes:

+ Människorna. I USA är de flesta vänliga och tillmötesgående, de vill hjälpa dig så gott det går, de hälsar alltid och frågar för det mesta hur det är, varifrån du är, vart du är på väg osv. De känns genuint artiga och intresserade! Till skillnad från människorna i Finland som stirrar ner i marken för att undvika konversationer... Vet inte hur många gånger jag hade en konversation med en vilt främmande människa, och kom på mig själv med att prata om allt mellan himmel och jord. Dessutom behövde jag aldrig fundera på om jag kunde fråga efter hjälp med t.ex. vägbeskrivningar, det fanns alltid nån som åtminstone försökte och framförallt ville hjälpa mig.

+ Vädret. Under mina fem veckor i USA tror jag att det var mulet eller regnade totalt två (hela) dagar. Förstås var det ju sommar, så i de flesta delstater var ju vädret som allra bäst just under tiden jag befann mig i landet. Det var varmt och skönt, både på dagen och kvällen, och man behövde inte fundera på ifall man hade för lite kläder på sig. När jag åkte till Grand Canyon såg jag mörka moln och regndroppar för andra gånger på hela resan, och blev till och med tvungen att köpa en till tröja, eftersom jag blev så överraskad av vädret.

+ Natur och landskap. En av de absolut bästa sakerna med att resa runt i USA är förändringen i landskapen och naturen. Bara för att du kör över en delstatsgräns kan naturen vara heeeelt annorlunda! Vädret likaså (+45 och gassande sol i Las Vegas, Nevada, och i granndelstaten Arizona var det +20 och regn). Med Trek America bilade vi från New York i öst till Los Angeles i väst. På den sträckan såg jag allt från granskogar till palmer, berg och öken, floder och hav, prärie och åkrar så långt ögat kunde nå, skyskrapor och indiantält och allt däremellan. Och för att inte tala om hur olika byggnaderna var i delstaterna! Jag som är intresserad av hus och hem spenderade mycket av biltiden med att titta på de förbipasserande husen. Och att det i ena stunden kan vara platt och grönt överallt, och en timme senare är det enda du ser genom bilfönstret den karga prärien med sina torkade grässtrån och ensliga berg i bakgrunden.

+ Vattnet. Att man kunde dricka det amerikanska vattnet sparade mig väldigt många dollar i dryckeskostnader! De första dagarna i New York köpte jag vattenflaskor på butik och funderade hur i all sin dar jag ska orka släpa på vattenflaskor hela resan.. Sen berättade vår Trek America-tourleader att det går hur bra som helst att dricka kranvatten, och så gjorde jag inte annat under resan. Vattenälskare som jag är var jag väldigt nöjd över detta! Annars hade det nog blivit dyrt om jag blivit tvungen att köpa 3-5 liter vatten varje dag...

+ Upplevelserna. Vet inte hur jag ens ska börja förklara hur mycket jag hann se, göra och uppleva under mina fem veckor på resande fot. I och med att USA är ett så stort land är möjligheterna till att uppleva nästan oändliga.På två dagar kunde jag ha gjort eller sett något man hemmavid vanligtvis kanske skulle göra på ett år. Här finns det något för alla, oavsett vad du är intresserad av att se eller göra. Gå på bio, åka på whitewater-rafting, klä upp dig till 1800-talsdam, gå på nöjesfält, spela paintball, gå på museum, besöka en djurpark, se ett vattenfall, simma i havet, bestiga ett berg, äta maträtter ur världens alla hörn... Det mesta går nog att fixa på de flesta ställen i USA!

+ Tidseffektiviteten. Trots att dygnet bara har 24 timmar kan man klämma in rätt mycket "se och göra" på den tiden. Fördelen med att åka på en färdigt planerad, organiserad resa är absolut att någon som känner till landet och områdena man besöker har tänkt ut sevärdheterna och händelserna för dagen. Ibland tänkte jag på kvällen när jag gick och lade mig att normala mänskor aldrig ens under en tioårsperiod skulle ha hunnit se och göra så mycket som jag gjort på bara en dag... Ni vet, gå på cowboybar, hänga på stranden, fotografera björnar i en nationalpark, sånt.

- Matkulturen. Det är tyvärr sant att skräpmat är "nationalmat" i stora delar av landet. Det var inte på många ställen jag kände att jag var speciellt hälsosam under min resa.. Frukosten bestod oftast av vitt bröd och flingor, lunchen var kanske frukt,yoghurt och smörgåsar i någon form. Till middag eventuellt hamburgare, och däremellan väldigt mycket snacks i form av chips, choklad, läsk osv. Givetvis finns det alltid hälsosammare alternativ om man försöker anstränga sig lite, men i det stora hela bestod min kost av ovanstående saker en helt vanlig dag. Inte konstigt att jag gick upp sex kilo...

- Ensamheten. Det allra värsta med min resa var nog ensamheten som ibland kröp sig på. Så länge jag var med Trek America-gänget var det en lite annorlunda ensamhet, kanske snarare ett utanförskap i och med att jag var den enda som inte var från Storbritannien i sällskapet. Men sen när jag stannade kvar de sista två veckorna kände jag mig väldigt ensam och utlämnad. Tanken var ju från början att vi skulle ha varit två, och det gjorde sig nog påmint väldigt många gånger.. Visst lärde jag mig mycket och fick lita på mig själv, men det hade nog varit trevligare att exempelvis gå på casino i Las Vegas om jag haft nån att umgås med.

- Att ta sig fram. I och med de stora avstånden i USA är det nästan omöjligt att ta sig fram om man inte har bil. Åtminstone om det handlar om en roadtrip, eller om du vill komma dig till olika sevärdheter i större städer. Los Angeles var en jävla mardröm. Vet att jag lovat att skriva ett skilt inlägg om hur man tar sig fram där enklast, och nu inser jag att det inlägget fortfarande ligger i utkastet... Hur som helst så skulle jag rekommendera att ha bil om du vill se och uppleva maximalt. Avstånden ser så korta ut på kartan, men i verkligheten var det t.ex. inte så värst kort promenad genom halva Central Park i New York, eller den där korta sträckan att köra mellan Chicago och Badlands, som nästan tog två dagar...

- Beskattningssystemet. Inget pris är vad det utger sig för att vara i USA, kom ihåg det! Står det exempelvis att en ask med jordgubbar kostar 2$ på Walmart, så ska du vara beredd att den i slutändan kan bli 3 dollar. Eller att en hamburgarmåltid på Mäccen kostar 2,50, snarare blir den 3,45. Varför? Jo, för att de lägger skatt på allt. Här i Finland är ju skatten (moms, alv) inräknad i priserna, men så är inte fallet i USA. Sen förväntas man betala dricks för det mesta också. T.ex. om din restaurangmat blev att kosta 34 dollar så hör det till att ge cirka 10-20% dricks på det. Alltså kan du sist och slutligen betala 40 dollar för ditt restaurangbesök. Och sen ska vi inte ens gå in på hur förvirrande det är när det inte funkar riktigt lika på alla ställen... Fick lära mig att vissa kassabiträden absolut inte vill ta emot dricks, medan en guide på en redan betald tur blir väldigt sur om du inte ger dricks. Man får helt enkelt lära sig hur systemet fungerar!

- Uppkopplingen. Telefonnörd som jag är var jag väldigt besviken över att uppkopplingen var så dålig som den var i ett så modern och "hippt" land som USA. Dagens melodi är ju att du ska vara anträffningsbar och uppdatera på sociala medier under alla dygnets timmar. För mig kändes det speciellt viktigt att ha tillgång till internet för att kunna pejla läget hemmavid, samt uppdatera med bilder och text till både Instagram och bloggen. Ibland hade vi tillgång till wifi hela dagen, ibland bara några minuter. Vi hade ett portabelt wifi i vanen, men det funkade sällan speciellt bra.. Ute i bushen nära Yellowstone var det så dålig uppkoppling att inte ens operatören på telefonen fungerade. Aldrig har jag varit så frustrerad över att inte kunna skicka ett vanligt, hederligt sms! 

- Användningen av kreditkort. Något jag fick lära mig den hårda vägen (två gånger!) var att amerikanerna endast använder kreditdelen på sina bankkort. Själv har jag ett debit-creditkort, där jag ytterst sällan använder kreditdelen av kortet. I USA kunde jag inte ens välja om jag ville ta ut pengar/reservera hotell/betala restaurangbesöket med debit eller credit, utan det for automatiskt på credit. Vilket resulterade i att jag for över kreditgränsen och inte kunde använda kortet alls... Så ifall ni är på väg till USA rekommenderar jag er att höja på kreditgränsen, hålla koll på den, och ha med kontanter eller ett reservkort (Electron som ju endast är debit funkade på de flesta ställen) hela tiden.

- Pressen att dokumentera allt. När man åker iväg på en "once in a lifetime-resa" sådär som jag gjorde, så kände jag hela tiden en press att jag borde fotografera, filma och skriva upp allt jag gör, ser och upplever. Både för mig själv att komma ihåg senare i livet, men också för att uppdatera sociala medier. Minns att jag hela tiden tänkte att jag borde vara en bläckfisk, när jag balanserade mellan systemkameran, kameran i telefonen och GoPro-kameran. Ibland hann jag knappt ta in omgivningen, för att jag hade så full show med att dokumentera... Blev också väldigt besviken när jag kom hem och vi tittade mina filmerier från resan, och Basti suckade "had it do filma namejr än såde?? ja sko jo ha vila si na från all ställ do had vari på"....... Blev väldigt ledsen efter allt mitt kämpande. Så ifall ni åker iväg, sug hellre in omgivningen än att springa omkring med kameran i högsta hugg! Det är väl ändå du som ska njuta av resan, och inte dom där hemma.

Okej nu blev det ju rätt många negativa saker, och det var ju inte riktigt meningen.. Måste väl klargöra att de positiva sakerna absolut väger över. Alla gånger! Och jag skulle helt klart rekommendera er att göra samma resa som jag gjorde, dock kanske de sista veckorna kunde göras lite annorlunda... Tycker att jag fick se och göra så många nya, intressanta, roliga och spännande saker att det räcker för en hel livstid. Och minnena från resan är något jag kommer bära med mig i hjärtat tills den dagen jag dör. Givetvis hoppas jag att jag nån gång i framtiden har tid och möjlighet att se resten, men om inte så känner jag mig åtminstone väldigt nöjd med det jag sett och upplevt av USA hittills!
Vill ni läsa mer om min USA-resa kan ni göra det i bloggarkivet här till vänster, under juni och juli månad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar