Slående likhet

Det är många som påpekat att de inte riktigt kan säga vem Eleonore liknar. Visst, hon har mina färger, dvs. mörkt hår och bruna ögon, men sen påminner hon nog också lite om Sebastian, t.ex. har hon hans breda näsa och så är det också något med ögonformen som påminner om honom. Det kommer säkert ändras tusen gånger under årens lopp, men åtminstone just nu är hon väldigt lik sin far som baby! Se nu bara:

Slående likhet!

Ett foto i timmen 24/4/18

Igår, tisdag, passade jag på att köra "ett foto i timmen", så att ni kan få se hur en helt vanlig dag i mitt/vårt liv ser ut just nu. Häng med!

10:00 Dags att stiga upp för dagen! Vi var dock uppe första gången 4:30 och sen igen 7:30.. Men kände inte för att ta några bilder då, haha!

11:00 Efter att dottern fått ny blöja och lite mjölk i magen brukar jag sätta henne i babygymmet så jag själv hinner äta frukost och plocka undan lite i köket.

12:00 Efter att ha matat ännu en gång brukar vi gå i sovrummet, Eleonore får ligga i sin säng och lyssna/titta på mobilen medan jag bäddar sängen och klär på mig själv. 

13:00 En som slocknade efter ännu en matning.. Jag passade på att blogga lite samt äta en portion överbliven baconpasta från dagen före. Observera mina snygga långkalsonger!

14:00 Vår dagliga promenad giv oss idag! Satte på regnskyddet på vagnen och allt, men sen regnade det inte alls under vår timmes runda.

15:00 Åt den sista tårtbiten efter dopet medan jag skrev klart ett blogginlägg.

16:00 Middagsförberedelser - sambon fixade potatis och morot, jag gjorde ugnskorven.

17:00 Bebben vaknade strax före halv fem. Vi låg en stund och pratade med bästa kompisen "Iloiset kasvot" på skötbordet. Bästa hon vet!

18:00 TV-tajm med favoritprogrammet just nu: Fixer Upper. 

19:00 Dottern somnade en timme liggande på min mage. Mys!

20:00 Kvällsgym!

21:00 Dottern somnade för natten, solen på väg ner, sambon kom hem från Kimo och vi åt avokado med räkor och majonnäs till kvällsmål.

22:00 Go'natt! (bilden jag tagit var så suddig och ful att jag inte kunde lägga upp den, sori!)

Dagarna på sjukhuset

Länge har jag funderat på om jag överhuvudtaget ska blogga om hur Eleonores första vecka i livet såg ut. Men sen fick vi hem några brev på posten häromdagen, där vi fick läsa igenom hennes epikris (läkarberättelse) från sjukhustiden. Och då tänkte jag att kanske det kan vara bra att ha dokumenterat och "skrivit av mig" lite om den tiden. För det var nog väldigt påfrestande, både fysiskt och psykiskt.

Vår dotter föddes alltså med för lågt blodsocker, och hamnade bara några timmar gammal upp till intensivvården för nyfödda, barnavdelningen A8 på Vasa centralsjukhus. Själv fick jag husera nere på BB, utan barn, de första fem dygnen, medan Eleonore "bodde" på A8. Första mätningen som gjordes visade att blodsockret endast var 0,6, då normalvärde är runt 4. Hon fick alltså en kanyl med sockerinfusion för att hålla sockret uppe, och dessutom sattes en näs- magslang så att hon skulle få i sig mjölk(ersättning), då hon var alldeles för svag för att ta ur bröstet.

Första morgonen då vi gick upp till avdelningen möttes vi av denna syn, Eleonore ½ dag gammal.

De första dagarna hölls blodsockret nästan aldrig över 3. Det kunde vara bra på morgonen, hon var pigg och vaken, men sen när vi tagit lunchpaus och kom tillbaka var hon slö, passiv och trött, och sov hela tiden.. Blodsockret pendlade mellan 2,9 och 3,4 rätt ofta, och de fick höja och sänka sockerdroppen från dag till dag. Vi var givetvis oroliga och funderade mycket på vad som var fel, då ingen riktigt kunde säga. I efterhand har vi hört att lågt blodsocker (hypoglykemi) är en av de vanligaste orsakerna till att bebisar hamnar på intensivvård, men det kunde ju någon vänlig själ gärna ha berättat för oss där och då! 

På den tredje dagen kraschade allting totalt, både för dottern och för den hormonstinna modern. Passande att den värsta dagen i hennes liv skulle vara "babyblues"-dagen... Det började med att blodsockret inte alls hölls, utan sjönk väldigt lågt, trots att de ökat droppen. Hon var också väldigt slö och passiv, och sköterskorna blev oroliga att hon inte mådde bra. Det visade sig att kanylen hade lossnat lite, och i stället för att gå in i kärlen gick det nu in under huden i armen. De fick alltså ta bort kanylen och sätta den i huvudet i stället. Såg så hemskt ut att varken jag eller Sebastian kunde titta när de satte fast den! Sen tyckte de att hon verkade ha sjukt, så det beslutades att hon skulle få antibiotika i droppform tre dagar framåt. Och som om inte det hade räckt för en dag, så visade labbproverna att hennes bilirubinvärde (har att göra med levern, de blir gulaktiga i huden) sjunkit, alltså behövde hon ljusvård. Jag bröt ihop totalt och vi blev så frustrerade då ingen kunde säga varken bu eller bä om dotterns mående!

Efter att kanylen flyttats i huvudet och det beslutats att hon ska vara i ljusvård över natten.

Efter 12 h i ljusvård steg bilirubinvärdet till det normala, och kanylen fungerade som den skulle igen. I något skede flyttades den tillbaka till handen, men det fick vi aldrig veta orsaken till.. Nu började vi känna oss lite mer hoppfulla om att det äntligen vänt och att blodsockret skulle stabiliseras. Men tyvärr pendlade nog sockret där runt 2,9 i många dagar ännu. Hon orkade i varje fall lite bättre och var mer vaken, och om jag inte minns helt fel var det på den femte dagen som hon för första gången orkade suga lite ur bröstet! Vi hade också rätt fort övergått till att ge henne min egen mjölk i sonden i stället för ersättning, då jag hade väldigt rikligt med mjölk och pumpade och tog med mig upp. Minns att jag skrattade när min fd. klasskompis Vicko berättade på BB att det är helt okej om det bara kommer 5-6 ml ur brösten de första dagarna. För mig kom det 35 första dagarna, sen 100-150 från dag tre. Så mjölk har jag åtminstone inte haft brist på, tack och lov!

Största delen av våra dagar gick åt till att sitta hos dottern och ge henne närhet. Så här kunde vi sitta flera timmar i gången!

Fyra dagar gammal.

Vår vardag de första dagarna.. Här satt jag i "min" fåtölj många långa timmar om dagen. Eleonores säng till vänster i bild.

På kvällarna när Sebastian åkt hem för natten brukade jag ännu sitta och mysa med dottern tills hon somnade.

Eftersom jag bodde nere på BB-avdelningen och hon uppe på åttan, blev det en del hissåkande mellan våningarna.. Sebastian kom oftast till sjukhuset vid 9-tiden på morgonen, då brukade vi gå upp till dottern och mata/mysa/byta blöja. När hon somnade gick vi på lunchpaus mellan 11 och 14 ungefär, för att sen gå upp och göra om proceduren igen. Sebastian lärde sig väldigt fort hur han skulle göra med sondmatningen, vilket var tacksamt för mig, som mest satt fast med en liten "kengurubaby" på bröstet. Vid 16-tiden tog vi middagspaus nån timme, för att sen återvända och vara med henne tills det blev kväll. Sebastian åkte ofta hem vid 19-20 ungefär, och så brukade jag (efter att ha ätit lite kvällsmål) sitta med lillan tills hon somnade för natten. Så här i efterhand förstår jag att jag haft det väldigt "lyxigt" mot andra mammor, som själv fått vila upp mig varje natt den första veckan!

Jag blev inskriven på BB på torsdag kväll den 1. mars, då dottern blivit född. Vi hade alltså "familjerum" första natten och Sebastian fick sova med mig. Sen fick jag själv vara kvar fyra nätter efter det, tills tisdag morgon 6.3, då de meddelade att jag inte längre har rum på avdelningen. Hade haft turen att få bo i ett enkelrum hela tiden, vilket var skönt. Det var nog tillräckligt påfrestande att se och höra alla andra ha med sig sina bebisar, medan jag själv fick åka mellan våningarna flera gånger om dagen för att träffa mitt barn.. 

På tisdag kväll hamnade vi alltså båda att åka hem till Oravais över natten. Det kändes otroligt jobbigt att lämna dottern där, även om vi nog visste att hon var i goda händer. Samtidigt var det skönt att få komma hem och ta en lång varm dusch och sen sova i egen säng.. På morgonen när vi åkte tillbaks till sjukhuset tog vi inte med oss några kläder etc., då de sagt att det inte finns rum på barnavdelningen förrän tidigast till helgen. Nå, tror ni inte att när vi kommer till A8 på morgonen så meddelar ansvariga sköterskan att efter lunch får vi ett rum på barnavdelningen... Visst kändes det bra, att vi äntligen skulle få prova på "familjelivet" och ha ansvar över dottern själva hela dygnet! Men lite surt var det ju, att det skulle ta så länge, att vi nästan gett upp hoppet om att få ett rum på avdelningen.. Sebastian fick helt enkelt åka hem tillbaks och hämta våra grejer!

Vårt rum uppe på barnavdelningen.

Mina två kärlekar <3

Oskämtat sov hon nog 20 timmar i dygnet de första dagarna...

Den där dagen, onsdag alltså, kom äntligen vändpunkten! På morgonens läkarmöte bestämdes det att sockerdroppen skulle sänkas med ett "steg" efter varje blodsockermätning, bara värdena var över 3,5, vilket de varit det senaste dygnet. Dock så blev hela processen påskyndad i och med att kanylen (igen!) farit fel i handen, och det gjordes beslut om att ta bort den helt. När sköterskan kom och tog blodsockret på kvällen kunde jag knappt tro mina öron, sockret var nu 6,8 fast de tagit bort droppet! Hon var överlag också mycket piggare och mer vaken, så nu började vi äntligen se ett slut på eländet.

Äntligen vände det och kanylen med dropp fick tas bort!

Hela torsdagen var sockret stabilt, och vi hade nu fått prova på att ha hand om Eleonore i ett helt dygn. Visst kändes det lite överväldigande, att ha gått från att bara sköta henne några timmar i taget, och sen ha henne 24/7. Men vi var i varje fall väldigt glada att vi fick möjligheten till det på sjukhuset, för det skulle minst sagt ha blivit kaos att åka hem med en unge vi aldrig haft hand om på natten... Redan på torsdag kväll sa en av sköterskorna att vi troligen "hemförlovas" på fredag. Äntligen lite hopp i den mörka tunneln som varit vår vardag i en veckas tid! Och visst, efter fredagens läkarmöte togs sonden bort och vi fick börja ställa för hemfärd. Har nog aldrig i hela mitt liv varit så lycklig över något, tror jag.

Äntligen får vi åka hem!

Sen kan man ju älta i tid och evighet varför ingen nånsin sa åt oss vad problemet var, och att det kanske inte var så allvarligt. Våra egna gissningar är att de inte vågade "lova" för mycket, om de t.ex. hade sagt att det går över på några dagar. Än i denna dag vet vi inte med säkerhet vad som orsakade att Eleonore fick lågt blodsocker. Första spekulationerna var att hon blivit stressad under förlossningen och använt upp all sin energi, men i såna fall borde sockret ha stigit rätt snabbt.. Så gott som alla frågade om jag haft graviditetsdiabetes, men det hade jag ju inte, för under sockerbelastningen var alla värden helt normala. Hon var heller ingen liten eller ovanligt stor bebis (under 3 kg eller över 4,5 kg), vilket också kunde vara riskfaktorer. Så bästa tippningen är väl att det beror på att jag åt blodtrycksmedicinen Albetol under graviditeten. Konstigt, säger jag, eftersom jag måste äta medicin så inte barnet skulle börja må dåligt i magen, men sen har det ändå gjort så att hon fått problem!? 

Nåja, åtminstone vet vi ju nu att det är rätt vanligt att barn föds med lågt blodsocker, att det inte är något livshotande, och att sockret nog stabiliserar sig småningom, inom några dagar eller upp till en vecka. Önskar bara att sköterskorna hade varit lite mer förstående för vår situation och oro, och tröstat oss och informerat bättre! Det var definitivt den tyngsta och jobbigaste veckan i mitt liv, men vi kom ju ut på andra sidan, lite klokare och med nya insikter. Tacksam för varje dag dottern är frisk och mår bra!

Cuteness overload

 "Ja ger åpp!"

 "Vasadoo?"

"Va do e roli mamma!"

När hon fick sitt namn

Igår, söndag, fick hon sitt namn, vår dotter. Vi ställde till med dop vid församlingshemmet här i Oravais, i och med att vi bor så smått, och inte ville belasta nån av våra familjer med att städa och ställa hemma hos sig. Smörgåstårtorna hade vi gjort själva, men tårtor orkade jag inte fundera på, så doptårtan och en låda biskvier beställde vi av duktiga Tina på FlowerCake. Till faddrar valde vi våra syskon, Niklas och Kati, och sen min kompis Madde som verkligen varit mitt största stöd genom allt de senaste två åren.

Vår lilla familj, mitt allt <3

Foto: Madde

Poserar med faddrarna..

 Tårtan var så otroligt fin! Och smarrig med smak av hallon och citron.

Namnet då? Eleonore Anja Maria Järnström ska hon heta. Tänkte att jag kan passa på att förklara namnen lite, hur vi tänkt och var de kommer från. Eleonore (uttalas Ele-å-nåår) är en försvenskad version av engelska Eleanor. Det var faktiskt Sebastians förslag, och kommer från filmen Gone in 60 seconds. Men vi tyckte inte riktigt det skulle funka på vår dialekt med engelska uttalet Ele-nåår. Vet precis hur det skulle ha blivit framöver! "Kombär do no, Ele nåår?" (kommer du nu, eller när?"). Så därav stavningen! Flera har påpekat att det är svårt, och undrat varför vi inte döpte henne till Ellinore istället. Nå, kanske för att jag inte tycker om det namnet... Ville ha ett lite ovanligare tilltalsnamn.

Foto: Madde

 Det fina blomsterarrangemanget var gjort på Sunds trädgård, beställt av min mamma.

Sen angående mellannamnen.. Anja kommer från min farmor och var det mellannamnet som vi hade svårast att enas om. Maria var en självklarhet då det varit med i min släkt flera generationer bakåt, och så heter också min svärmor det (jaja, jag veeet att det blir dumt sen när jag och Sebastian gifter oss och det finns två Maria Järnström, men det är ett senare bekymmer!). Andra namnet skulle alltså passa med Maria, och det tyckte jag att Anja gjorde. Dock hade jag velat modernisera och stava Anya med Y, men där fick jag ge mig..

Sen vet vi ju att kärt barn har många namn, och i och med att Eleonore är ganska långt har vi nog redan hittat på smeknamn. Elle kallas hon mest, men sen har jag nog en del andra namn också som dyker upp här hemma nu som då.. T.ex. Lillon, Ellon-Bellon, Gumman, Lollon, Gollon, Bellon, Mojjon.. Ska bli intressant att se vad hon själv kallar sig när hon börjar prata!

Trygg i pappas famn.

Foto: Madde

Hur gick dopet då, kanske ni undrar? Över alla förväntningar! Dottern sov sig nämligen igenom hela ceremonin, och vaknade först i slutet av kaffebjudningen efteråt. Hade nog angstat en del över att hon skulle skrika genom hela dopet, och 1,5 timmar före när vi försökte få henne att somna i vagnen var det precis vad hon gjorde - gallskrek.. Tack och lov fick vi henne att sova, och när jag tog upp henne ur vagnen och klädde på henne dopklänningen femton minuter före vi skulle börja, så reagerade hon knappt. Hon öppnade ögonen en gång när vi sjöng, men tittade bara på mig och somnade sen om. Tack och lov! Kände mig både lättad och stolt. Hon sköter sig när det gäller, haha.. Tusen tack till alla som kom, det blev en fin dag att minnas!

Dopklänningen har blivit gjord till min mammas dop för 52 år sen, och både min moster, jag själv, syrran och alla mina kusiner har blivit döpta i den. Får se vem som blir nästa efter Eleonore att bära den!

Av Madde, Rico & Saga fick hon en "birth poster", som hittade sin plats bakom soffan hemma hos oss. Så fin!

En onsdag i april

Denna soliga onsdag packade jag dottern i babyskyddet och tog svärmor med mig på shopping till Alahärmä. Vi fikade på Roadhouse, gick en sväng på Halpahalli och mathandlade avslutningsvis på S-butiken. Ett bra sätt att få dagen att gå! Dottern, ja hon sov sig givetvis genom så gott som hela utfärden... Dagens middag blev laxsoppa, en storfavorit när det kommer till vardagsmat här i hushållet, åtminstone för min del! Sambon kom hem, åt, och for iväg på möte. Själv sitter jag och fördriver tid medan Eleonore sover på balkongen. Idag var hon kändis på Kommunbladet! Nu väntar vi bara på söndag, då det blir dopdags för vår del. Har beställt ett paket med dekorationer från Sverige, nu får ni hålla alla tummar och tår att det hinner komma. Det har nämligen stått "på väg" när man spårar koden i snart en vecka...

Inte mycket annat på hjärtat idag. Ska ta och knäppa igång tv:n och kolla Fixer Upper och försöka väcka liv i lillfröken småningom. Ha en fortsatt trevlig vecka!

 "Hmm, vad ska jag hitta på när jag vaknar?"

 I lördags fick Sebastian för sig att ta ner utebelysningen i Kimo. Nu har han tagit bort hela stolpen också.. Nästa projekt är tydligen att borra sönder stenen!?

 I söndags hälsade vi på mina föräldrar i Jutas. Här fick Eleonore sitta i moffas famn och mysa!

 Så här glad kan man vara på morgonen!

 "Fist bump!"

 Det finns inga dåliga väder..?

 Föredrar nog helt klart detta väder!

 Gollon <3

 När man äntligen kan sitta ute på balkongen och njuta på eftermiddagarna!

 Super-sovaren.

Laxsoppa, finns det nån godare soppa?

De 10 bästa låtarna

Daniela hade här för en tid sen listat sina 10 favoritlåtar i ett blogginlägg. Kul, tänkte jag, och blev glad när hon bollade över till oss läsare - vilka låtar skulle du välja, om du bara fick lyssna på 10 låtar resten av livet? Som ni kanske vet är musik väldigt viktigt för mig. Det fanns en period i livet då musik var allt, då stereon var igång hela tiden, då jag levde och andades för musiken. I dagsläget lyssnar jag visserligen på radio här hemma, och sen blir det nog lite YouTubande mellan varven när jag känner för nån riktigt bra låt. Men alltså att välja ut TIO låtar!? Det måste ju vara omöjligt. Lovar i alla fall att göra mitt bästa! Ska försöka plocka ut de låtarna som följt mig i många långa år redan, som jag tror att jag aldrig vill vara utan:

1. Judas Priest - Diamonds And Rust
När någon frågar vilken som är min absoluta favoritlåt så svarar jag alltid Diamonds and Rust. Får jag välja ska det vara precis den här liveversionen, där Judas Priest kör Blackmore's Night-versionen på låten. Så klockren, älskar verkligen hur Rob Halford inte ens behöver anstränga sig på de höga tonerna, det bara kommer ur honom. Åh, kärleken för den här låten kommer jag nog aldrig kunna förklara!

2. Brad Paisley & Alison Krauss - Whiskey Lullaby
Ska jag välja en låt som jag helst lyssnar på när jag känner mig nedstämd och är ledsen så är det alltid denna. Behöver väl knappast förklara desto mer?

3. Ella Sanoo - Leave This Town
Det här är SÅ vårvintern 2016 för mig, dvs. vi kan kalla den min "breakup song". Älskar den fortfarande lika mycket och Ellas röst ger mig såna rysningar. Kan inte tänka mig att vara utan denna i mitt liv, faktiskt!

4. Alter Bridge - Watch Over You
Denna låt kommer för evigt att tävla om första platsen med Diamonds and Rust. En av de bästa låtarna som gjorts i tiderna textmässigt, och Myles Kennedy är absolut en av mina favoritartister. Så himla vacker röst! Får jag välja ska det vara denna liveversion, eller så tillsammans med Lzzy Hale från Halestorm. En av världens vackraste sånger, om ni frågar mig!

5. Sonata Arctica - Fullmoon
Det här är en låt som tog mig igenom en av de svåraste tiderna i mitt liv, tidiga tonåren.. Vet inte hur många kvällar jag spenderat i sängen med denna låt på repeat i mitt rum i barndomshemmet. Kommer alltid förknippa denna sång med vinter, överlag också tycker jag att Sonata Arctica gör "vintermusik". Kanske för att de är från Finland? Tidigare var de mitt favoritband, men i dagsläget lyssnar jag väldigt sällan på dem, tyvärr.

6. Luke Bryan - I Don't Want This Night To End
Också en av låtarna som symboliserar vårvintern 2016 för mig, alltså en ganska ny sång som etsat sig fast i mitt huvud. Dock för att stanna, hoppas jag! Vet inte varför jag tycker om just denna så mycket, kanske är det kombinationen av sköna toner, bra text och Luke Bryan's ljuva stämma. Har alltid haft en förkärlek för country, och denna är nog genren representerad som bäst!

7. Audioslave - Like a Stone
En annan låt som hängt med sen "tidernas begynnelse", känns det som. Fastnade för Like a Stone och Chris Cornells härligt raspiga röst redan i lågstadiet, och sen dess har detta varit en av mina absoluta favoriter. På den tiden då jag sjöng mycket så var detta en av de första vi drog på efterfesterna i Strandbyn. Fina minnen!

8. Halestorm - Break In
Också en relativt ny låt i låtlistan, men en som lagt sig nära mitt hjärta. Kan väl inte beskriva det på något annat vis än att jag älskar vackra ballader, och Lzzy Hale måste ha en av de mäktigaste rösterna i rockvärlden. Kanske det är därför denna är i topp för mig!

9. Kent/Linus Svenning - Utan dina andetag
Har alltid tyckt om Kents (original)version av låten, men när jag hörde Linus Svenning göra den var jag såld. Så himla fin röst! Och dessutom tycker jag denna är lättare att sjunga med i för mig än originalet...

10. Leonard Cohen/Guitar Buddies - Hallelujah
Ska jag välja en sista låt som jag inte kan leva utan får det nog så lov att vara Hallelujah. Finns ju otaliga versioner av den låten, och de flesta är lika fina. Men det finns en som klår dem alla med hästlängder, och det är norska polarna Espen, Kurt, Alejandro och Askil, "The New Guitar Buddies". Ger mig gåshud och tårar i ögonvrån varenda gång.

Sammanfattningsvis: Jag tycker om rock, jag älskar ballader, jag faller för vackra, unika röster och gärna ska det vara den akustiska versionen av låten. Nu känner jag också att det var flera låtar jag gärna hade tagit med i den här listan, men eftersom Daniela specifikt sa att det skulle vara 10 så måste jag ju följa den regeln. Då fick det bli de här tio låtarna då, som jag ska ta med mig i graven. Nån av låtarna ni inte hört förr? Eller kanske nån ni hade glömt bort? Hoppas ni hittade nån ny favorit bland dessa!

Fredagen den trettonde och bortskämda med sömnen

Hej på er här från balkongen! Äntligen går det att sitta ute en stund utan att frysa. För tillfället visar det 25 grader på mätaren här, så att sitta i bara badrock är inga som helst bekymmer. Väntar som bäst på att maten ska bli klar, idag tillreder vi grisinnerfilé inlindad i bacon och fylld med mustapekkaost, serverat med batatfranskisar och pepparsås. Mums...

Den här fredagen har vi inte gjort särskilt mycket, dottern sov ända till kvart över elva(!), sen "måra vi åpåå" en stund tills hon blev trött igen, och jag packade ner henne i vagnen vid halv två och gick på en timmes promenad. Vilket härligt väder! Blev helt hög på livet. Svängde in via Livsmedel på hemvägen och köpte vårrullar, sambon hade passligt nog kommit hem också så vi avnjöt dem på balkongen. Och här är vi ännu då, med dottern fortfarande i vagnen. Kan nästan slå vad om att så fort vi sätter oss ner och äter så vaknar hon, haha! (EDIT: hon vaknade givetvis direkt jag skyfflade upp franskisarna på tallriken, så fick fortsätta skriva senare...)

På tal om sömn ja.. Från första början har vi nog varit väldigt bortskämda med att Eleonore sover bra, både på natten och dagtid. Kanske har det att göra med att hon sondmatades första veckan i livet, och inte nödvändigtvis behövde vakna för att bli mätt.. En helt vanlig natt så stiger jag upp två gånger, nån gång mellan 2 och 4, och sen igen mellan 6 och halv åtta. Kvällarna har varit lite knepiga, hon är trött men ska absolut inte somna.. Så nu har vi fått börja ha henne i babynestet mellan oss, och jag håller handen på tutten (nappen alltså, inte mitt bröst, haha!) så hon inte ska spotta ut den utan kan somna gott. Två gånger har det hänt sig att hon sovit "hela natten", dvs. somnat runt klockan tolv och sen har hon vaknat första gången vid sju på morgonen. Oftast sover hon ännu vidare en stund, så vi brukar stiga upp mellan nio och tio.

Sen går vi på en timmes vagnpromenad vid ett-två tiden på dagen, och då brukar hon somna så fort vi åker ner i hissen. En helt vanlig dag sover hon till mellan 17 och halv sju, men det har hänt sig några enstaka gånger att hon vaknat när vi kommit hem och inte fått tag i sömnen på nytt. Då tenderar kvällarna att bli ganska gnälliga, men fördelen är ju åtminstone att hon somnar lite tidigare än tolv på natten de dagarna! Så ja, summa summarum är vi nog väldigt bortskämda med sömnen i den här gården. Hoppas verkligen att det håller i sig... För jag klagar inte på hur vi har det nu!